67/365. Betlehem

O little town of Bethlehem
How still we see thee lie
Above thy deep and dreamless sleep
The silent stars go by
Yet in thy dark streets shineth
The everlasting Light
The hopes and fears of all the years
Are met in thee tonight

66/365. Carry Me Home

Carry Me Home (Dennis Wilson cover) – Primal Scream

Jag har den här på maxi nånstans (Dixie Narco EP), om den inte kommit bort under årens lopp. Fortfarande en otroligt vacker sång. Hörde inte originalet förrän alldeles nyligen, det är också fint, men jag är partisk gentemot Bobby Gillespie.

Edit: Konstigt, när jag satte mig vid skivorna och drog ut en slumpvis klump (de står inte i ordning) så fick jag den i handen direkt. På den tiden tyckte vi att det var väldigt roligt att läsa vad som stod rispat i vinylen längst in på den delen som inte kan spelas. Det står flera saker på den här, bland annat “All the way from Memphis!” vilket förstås är en stor, fet, nerknarkad lögn hela vägen från Glasgow. Men det är okej.

                                     Space cat meets Mars – illustration by Paul Galdone (1957)

The cover of this book circulates over Tumblr in a modified version (as seen on 4chan etc), “Space cat on mushrooms”, this is the original. I really don’t think it needs any editing, it’s perfect as it is.

Paul Galdone was born circa 1907 in Budapest, Austria-Hungary and immigrated to the United States in 1921. Galdone studied art at the Art Student’s League and New York School for Industrial Design. He served in World War II in the U.S. Army, Engineers. The author and illustrator of children’s books also was employed as a bus boy, electrician’s helper, and fur dryer, in addition to four years in the art department at Doubleday (NY). His work was awarded runner up for the Caldecott Medal (Eve Titus, Anatole, 1957 and Anatole and the Cat, 1958) and selection by the American Library Association for notable books (The Little Red Hen, Winter Danger, and Flaming Arrows). He died of a heart attack on 7 November 1986, in Nyack, NY.

Biography: Paul Galdone Collection, University of Connecticut

Inatt drömde jag om en man som sålde brud- och brudgumskläder, och han älskade verkligen att sälja bröllopskläder men han var så dålig på det att ingen köpte av honom. Han kunde till exempel föreslå att bruden skulle sätta ihop flera bälten till lederhosenhängslen. Kläderna han sålde var helt okej, men han var värdelös som smakråd. Ingen som lämnade hans butik köpte något, oftast tackade de för sig och skyndade iväg så fort som möjligt. För att dra in lite extrapengar bötfällde han alla som parkerade utanför butiken för felparkering, trots att det stod “kundparkering”.

*

För er som aldrig klickar på enskilda inlägg och läser kommentarerna, jag rekommenderar att åtminstone min bror gör det på förra inlägget …

Hej Malin/parisfrukost-tumblrn! Roligt att du vet vem jag är, fast jag vet fortfarande inte vem du är, vilket gör det hela lite förvirrande. Hoppas att du och Björn får tag på varandra igen i alla fall.

65/365. The Taste of Waste

Björn hedrar thrashen. Själv åt jag sniglar den här dagen, vilket väl är ungefär detsamma som att äta kompost i mycket vitlökssmör, egentligen.

Hoppas mamma inte får se det här.

*

My brother pays tribute to thrash metal & hard liquor (please ignore the white wine). Also: post 200! Boo-ya.