Abandoned home, Sweden

I somras var Emmanuel och jag ute på en del utflykter i Skåne, och det här fina huset var ett av de fynd vi råkade på. Vi hittade telegram från 50-talet därinne. Har ni tänkt på hur snabbt det går för ett hus att förvandlas från ett hem till en arkeologisk plats. Man fyller ett hus med så mycket saker av personligt värde och på tjugo-trettio år är det som blivit kvar bara olika exempel på tidsperioden, och några förenklade tecken på vem som en gång bodde där. Det blir förstås inget värdefullt som är kvar, bara skräp som man av någon anledning inte kunde låta bli att slänga ändå – som julkort, telegram på födelsedagen och gamla körbevis. Så till slut när ingen annan minns en så blir man ihågkommen för alla de småsaker man egentligen borde ha gjort sig av med, eller åtminstone inte tyckte representerade en alls. Gamla tidningar, någon värdelös bok som ingen annan brytt sig om att stjäla, tandborstmugg av plast, några billiga koppar, en telefonkatalog från 1971. Sen kommer en okänd människa och fantiserar ihop en historia om hur ens liv var, baserat på dessa småsaker som ligger omkringslängda på golvet och den mögliga soffan, som en gång var vacker och modern.

Man känner sig så given i livet, som om man alltid skulle finnas. En gång för inte så länge sedan var det givet att jag inte skulle gå in i det här huset som om det var mitt, och nu ser jag ingen anledning att låta bli. De som bodde där finns inte längre, eller kommer i alla fall aldrig att återvända dit. De är lika givet försvunna som de en gång självklart var där.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s