SENAPSMISSIONÄRERNA VID VOLGA

Konstig grej: jag köpte en burk senap i min lokala polska butik och förväntade mig ungefär dijonsenap, men det smakar inte riktigt dijonsenap utan som ett mellanting mellan dijon, pepparrot och lite söt, stark senap – kort sagt är den svingod. På burken står det musztarda sarepska. “Sarepska”, vad kan det vara, tänkte jag förstås. Ja, förstås!

“Sareptasenap är sällsynt och tillfällig i Sverige, men kan påträffas vid tippar, hamnar och bangårdar, framför allt i Skåne.”

Den kallas också för kinesisk senap eller brun senap. I Ryssland är nästan all bordssenap gjord på sareptasenap. Man använder den också för att rena förorenad mark från tungmetaller, eftersom senapen tål tungmetall bättre än många andra växter och odlas för att suga upp metallerna ur jorden och sedan skördas för att oskadliggöras. 

Men det roliga var hur sareptasenap började odlas i Ryssland, för det var rätt så udda. På 1700-talet importerade Ryssland sin senap från England. I början av 1800-talet fick England handelsförbud från Napoleon och så hade ryssarna ingen senap längre. Ett par tiotal år tidigare hade Katarina den stora låtit några “tyska” (egentligen mähriska, eller moraviska) missionärer – de var herrnhutare, som var en stor väckelserörelse i Mähren/Böhmen på 1700-talet – slå sig ner på en landremsa längs Volga i nuvarande Volgograd, som de kallade Sarepta av för mig oklara religiösa skäl, där de byggde en kyrka och översatte Bibeln till kalmuckiska, vilket är unikt i sig, eftersom kalmuckerna bara är 290 000 personer. Utöver det korsade översättaren och missionären Conrad Neitz engelska och franska senapssorter som han tagit med sig hemifrån, och malde senapen själv med en liten handkvarn. När efterfrågan ökade började han använda en hästdragen kvarn.  

De mähriska protestanternas kyrka i Volgograd, numera ett museum. 

image

1810 presenterades senapen för tsaren, som gav Conrad en guldklocka för besväret. 

Andra källor uppger i och för sig att sareptasenap skulle vara från Asien, och inte alls en korsning mellan sorter gjord av Conrad Neitz. Eftersom senap har en gammal historia, kanske sådär femhundra år äldre än kristen tideräkning, så är det inte speciellt troligt att Neitz “uppfann” sareptasenapen, alltså växten, genom att göra ett par lyckliga korsningar mellan fransk och engelsk senap. Troligare uppstod den i gränsområden där två senapssorter odlats sida vid sida, och kanske hade missionärerna med sig dessa “kinesiska”, eller östliga, senapsfrön hemifrån. Kanske växte de redan vilt i Volgograd och ingen hade fattat det än, utom Conrad. Men hur som helst så var det de protestantiska missionärerna från Mähren som började tillverka inhemsk, rysk senap kommersiellt för första gången. Den började även exporteras – och gör uppenbarligen så än idag. Företaget blev så småningom snorrikt och man öppnade Rysslands första privata bank, etc och så vidare. 

En annan grej om senap – 90 % av senapsfröna som man gör Dijon-senap på i Frankrike (t.ex Maille) är importerade, till största delen från Kanada. Den starkaste senapen anses vara engelsk senap, typ Colman’s, kinesisk senap eller rysk pepparrotssenap. Även kreolsk senap, om ni nånsin får tag på det, är en stark, syrlig sareptasenap med pepparrot. Dijon tillverkas också av sareptafrön, men är mildare eftersom den innehåller vitt vin. 

En annan grej om Volga och tyskar – Katarina den stora importerade en hel del tyskar till dagens Volgograd på 1700-talet som arbetskraft och utvecklare av jordbruket. De skulle också fungera som “moderniserande” på ryssarna, som Katarina, själv av tysk börd, ansåg vara lite efter. I gengäld fick de lite land att bruka och tilläts behålla sin kultur, sitt språk, slapp militärtjänst och så vidare. Intressant nog gjorde alltså senapsmissionärerna precis tvärtom – de hängde med kalmucker och skrev på kalmuckiska. Den bibel som de så småningom gav ut var den första bok som någonsin tryckts på kalmuckiska. 

image

Volgatyskarna höll sig till stor del för sig själva i nästan tvåhundra år, pratade tyska och gick i tyska kyrkan, tills nazisterna blev intresserade av dem och andra “exiltyskar” i olika delar av världen. Stalin oroade sig för att Volgatyskarna skulle svika moderlandet och gå över på Tysklands sida, så man dumpade 400 000 ryss-tyskar i Kazakstan, Sibirien eller i arbetsläger. De som överlevde blev i allmänhet kvar på de platser dit de hade flyttats, även om många flyttade till Tyskland på 80-talet. Till Volgograd återvände få. Men Sareptakyrkan håller fortfarande gudstjänst på tyska varje söndag, och det finns fortfarande samhällen där det talas olika dialekter av “rysk tyska”, kanske på ungefär samma sätt som Amish pratar gammeltyska? 

Världens mest berömda tysk-ryss är förmodligen John Denver. Han hette egentligen något så komiskt som Henry John Deutschendorf, alltså Henry John Tyskbyn. Hans farmor och farfar flyttade från Ukraina till USA ca 1920, och de var ättlingar till en annan stor grupp nybyggare under Katarina den stora. Kompositören Alfred Schnittke var Volgatysk/judisk och kom från den tyska kolonin Engels, numera en industristad av knappt Malmös storlek i Saratov Oblast. 

Ströläser “Jag minns” av Georges Perec och började samtidigt läsa “Alice B Toklas självbiografi” av Gertrude Stein, eftersom den förstnämnda är lite som att läsa på ett ganska roligt mjölkpaket, och man kan ju inte enbart läsa på mjölkpaket. “Borde” väl ha läst Gertrude Stein innan men har av ytliga skäl ej pallat (när jag var ung var det viktigt för mig att jag kunde identifiera mig med författarna jag läste, vilket blir svårt med Gertrude Stein av flera skäl). Gillar hennes stil ganska mycket, men ibland när det blir långa beskrivningar av konstverk hon äger eller som någon annan ägt, och konstverk någon annan ägt och sålt, så är det tråkigt. Det är roligt när hon beskriver tråkiga människor, typ Picassos tjej. Sjukt trist verkade hon vara. Också roligt: Steins & Toklas kokerska gillade inte Matisse för att han stannade till middan utan att vara bjuden i förhand, speciellt eftersom han frågade först vad det skulle bli för mat innan han bestämde sig. Sånt kunde utlänningar få göra, men inte fransmän. Om det skulle bli omelett så stekte hon ägg istället – “för det går åt lika mycket smör och lika många ägg som för att göra en omelett, men det visar mindre respekt.” 

Respektlöst.

Jag drömde att klassamhället var ett levande rollspel och att man kunde resa mellan generationerna och rollspela olika personer inom samma samhällsskikt. Statare, statares föräldrar, statares daglönarmorföräldrar. Adel, äldre adel, uradel. 

How to blow up two heads at once – Yinka Shonibare, 2006

Apropå konstverk om rasism, Othering och postkolonialism – de behöver inte vara fula tårtor. De kan också vara helt fantastiska. Tyg: Vlisco, som tillverkar tyg med centralafrikanska vaxtryck. Det finns ungefär inget snyggare än de där tygerna. Allt ser ut som sinnessjuk origami. Om jag hade tjugotusen att lägga på tyg så skulle jag köpa allt av Vlisco. Bortsett från det så gillar jag verkligen den här skulpturen. Det var dagens konstrecension, varsågoda. 

20 frågor om våren

1. Vilket är ditt tidigaste vårminne?

Jag kommer faktiskt inte alls ihåg. Jag har mycket fler tidiga minnen av vintern, vilket är naturligt eftersom vi bodde i Pajala tills jag var fyra. Vintern är lång norr om polcirkeln. Men jag har ett tidigt minne av att vara osäker på om den här “sov du lilla videung” verkligen var en växt eller om det bodde små människor eller djur inuti viden. 

2. Brukar du vårstäda på ett rituellt sätt? Alltså vända upp och ner på allt och go nuts.

Jag önskar att jag gjorde det. Något år ibland, men inte varje år tyvärr. Fönstren tvättade jag för någon månad sen. De var verkligen skitiga. 

3. Blir du melankolisk på våren?

Skulle snarare säga att jag får riktiga vårdepressioner. Både höst- och vårdepressioner. Melankoli ser jag som ett ganska njutningsfullt tillstånd om man jämför med att ligga och snorgråta på sängen. 

4. Har du något som du “måste” göra på våren? Någon tradition?

Man måste ju se vitsippshavet någonstans, och så måste man gå i bokskogen när löven precis slagit ut, och så vill jag gärna gå i Lunds botaniska trädgård när tulpanerna och hyacinterna är som finast. Gökotta har jag inte varit på sedan jag var liten, men jag minns det som en väldigt fin utflykt med kaffekorg. 

5. Blir du allergisk på våren?

Ja, men inte alls som när jag var barn och tonåring. Då var man ju helt knäckt. 

6. Kan du texten till “Vintern ra” (Längtan till landet)? 

Första versen ja, andra sisådär, tredje till sjuttionde absolut inte. 

7. Brukade ni gömma ägg när du var liten?

Nej, det har jag inget minne av, möjligen har påskäggen gömts nånstans i vardagsrummet vid något enstaka tillfällle. Vi brukade måla ägg däremot. 

8. Vilken är den bästa högtiden, påsk eller pingst?

Påsk är mer eller mindre bara en anledning att få åka till Öland för mig. På senare år har jag iofs drabbats av någon slags passionsdepression by proxy, jag har blivit blir mer och mer medveten om vilken fruktansvärt grym högtid påsken är. Det verkar kanske lite överspänt av någon som inte är religiös egentligen, men jag är bra på att drabbas av åkommor by proxy. Pingsten är förstås bäst för att det är vår då, och för att det är en lyckligare högtid på alla sätt, men eftersom jag inte vet vad man bör göra på pingsten för att högtidlighålla den så brukar den passera rätt obemärkt. Jag vet aldrig heller när den infaller förrän nån påpekar det. 

9. Brukar du resa någonstans på våren?

Sedan jag träffade Emmanuel har vi rest till Polen i mars! I år skulle vi egentligen ha åkt till Belgrad ungefär nu eller för en månad sen, men så råkade vi få en mycket större reskassa i present, och sen dess är vi helt rådvilla om hur vi ska göra. Helst vill jag åka till Beijing, men det är lite på gränsen att vi har råd med det. Det har varit min dröm sedan jag var liten att åka till Kina, Japan och Mexiko, i den ordningen. Jag var fullständigt besatt av Kina som barn. Läste allt jag kom över. Min favoritbok hette Maria i Kina, som handlar om Göran Leijonhufvuds dotter när hon var ca sex år och de bodde i Kina. Läste den om och om igen. 

10. April Skies eller In Bloom?

April Skies egentligen men jag är för alltid känslomässigt bunden till Nirvana, så det är svårt att välja. Älskar båda.

11. Vad skulle du bjuda på till en vårmiddag?

Paj tycker jag är vårigt, men jag bjuder inte på middag, är så dålig på att laga mat och här är så litet etc. Men en lökpaj med sallad kanske, eller nässelsoppa med ägghalvor, om mina gäster äter sånt. I en perfekt värld dårå. 

12. Byter du parfym när det blir vår?

Just nu har jag inte så himla mycket parfym, men basbytet är väl från Feminité du Bois (1992) på höst/vinter till L’Heure Bleue (1912) på vår/sommar. Min nya favoritparfym är L’eau de Hesperides (2008) av Diptyque, och den tycker jag är vårlik, men jag har tyvärr inte råd med en hel flaska. Jag skulle vilja ha någon viol- eller irisparfym, helst Après L’ondée (1906) men Penhaligons Violetta (1976) vore fin också. Brukar låna Emmanuels Guerlain Eau de cologne Imperiale (1853) och den luktar bara citron och bergamot.  

13. Är april verkligen den grymmaste månaden?

Nej, januari är den grymmaste månaden. 

14. Har du köpt nya vårkläder?

Nej, jag köpte en ny sport-bh för att få en anledning att ställa mig på en crosstrainer, men den är skitdålig och jag hatar den. Man får typ eksem mellan brösten. 

15. Vilken vårmånad är bäst? 

Det beror på hur varmt det är. April brukar vara den månad som bäst representerar våren, men i år har det varit så kallt att det nästan får bli maj. Maj brukar annars bli så varm i Malmö att allt blommar över på ett par dar, det är lite synd. Jag gillar när våren tar ganska lång tid så man hinner se mer.  

16. Är Våren bäst i Vivaldis De fyra årstiderna?

Nej, jag tycker nog bäst om sommaren eller vintern.

17. Vilken är den finaste vårblomman? 

I tusental – vitsippan. I en tuva – violen. 

18. Vilket är det finaste utflyktsmålet på våren?

Äppelodlingarna. Vi ska åka till Ivö då, det kommer att bli helt överjordiskt vackert. 

19. Vad är mest överskattat med våren?

Det suggererade behovet att köpa pastellfärgade kläder, nagellack och handväskor som är matchy-matchy och ska försöka frammana bilden av en 50-talsdebutant eller Breakfast at Tiffany’s, men som egentligen ser ut som lagerrensning på Ullared.

20. Den bästa sysselsättningen på våren?

Utflykter med bil till naturen, samt att sitta på en uteservering.