Den här skivan kom ut för exakt två år sedan (31 maj 2010), och då glömde jag bort den/ignorerade den eftersom jag hade tröttnat lite på The Divine Comedy, som aldrig någonsin gör något annat än teatrala ironier över den bildade engelska medelklassen, blinkningar till klassisk litteratur, med pompösa arrangemang. Även om det är bra melodier och roliga texter så ledsnar man lite på själva konceptet. Tio skivor med samma liksom. Men nu råkade jag lyssna på den, och den är riktigt bra. Nu när sommaren börjar är det ett perfekt tillfälle att återupptäcka den eller lyssna på den för första gången, för den som känner sig glad men tycker att “Euphoria” kanske är lite att ta i för att beskriva det. 

The Complete Banker kan man börja med. 

Det fina med Neil Hannon är att han gör både satir som är rolig och bra musik, annars brukar det antingen bli inte speciellt bra satir eller inte speciellt bra musik när man försöker sig på den kombinationen. Vet inte hur många som klarat av det egentligen, kommer just nu bara på The Kinks och Dead Kennedys. 

Zoologiska museet i Lund, den sista resan


Någon som minns att jag var på Zoologiska museet i Lund för exakt ett år och två månader sen, precis innan de stängde för gott efter nästan hundra års verksamhet? Någon som minns att jag lovade lägga upp bilderna “så fort jag redigerat dem”? Eh tja, nåt kom emellan. 

Inträde: 10 kr för vuxna, 5 kr för “ungdomar” 7-17 år. Gillar att barn under skolåldern inte ens är påtänkta. Men ikväll var det gratis, och mingel med kakor, kaffe, saft & filmvisning. 

Emmanuel och jag var +2 till den närmast sörjande, Jenny. (Har ni nånsin sett ett softare doktorandfoto, förresten? Lovar att hon sitter i nån djungel. Jag syftar alltså på fotot man kommer till om man ids klicka på länken.)

Så här designar man entrén till ett museum. Alla rätt. A4 i plastficka: “kontakta labbpersonalen för att bli insläppta”. Ring i klockan. Museum Rat Welcomes You.

Samlingarna är mellan 250 och 70 år gamla, men museet som det ser ut idag (eller såg ut tills förra året …) öppnade 1916, och skylten är nog från ungefär samma år verkar det som. 

Classy kapprum. Man är ju nyfiken på om krokarna också är från 1916. Skulle kunna vara!

On y va! Samlingarna består av tio miljoner uppstoppade djur, så här gäller det att snabba sig. Lunds zoologiska samlingar är lika stora som Göteborgs och Köpenhamns, dubbelt så stora som Uppsalas och tre gånger större än Stockholms. BECAUSE SIZE MATTERS. 

(Uppgifterna är hämtade från respektive museums hemsida – är ni missnöjda, ta det med dem.)

Ta gärna en stund och begrunda detta. Tio miljoner djur. Tänk er alla zoologiska museer i världen som också har tio miljoner djur. Eller tre gånger mer. Det är både fantastiskt och groteskt på samma gång.

Den stackars moafågeln! De största moafåglarna var 3,5 m höga och vägde 250 kilo. Det visste ni kanske, men vad ni säkert inte visste var att det också fanns en moaörn på Nya Zeeland som levde på moafåglar, och som utrotades samtidigt som moafågeln när människor började komma till ön (för att det inte fanns något att äta längre). Visste ni förresten att de enda inhemska däggdjuren på Nya Zeeland är ett par arter marklevande fladdermöss? Men de blir effektivt uppätna av katter som människor tagit dit. 

Mystacina robusta, well renowned as weird and primitive, has been presumed extinct since there has been no confirmed sighting since 1965.

Too weird to live.

En adjutantstork, av alla tossiga namn som människor får för sig att ge djur. De heter så för att de går lite stelt och struttigt, som en militär. Föga vet adjutantstorken om detta. 

Nu kom det en annan sorts bild, ja. Tyckte det var synd att inte visa färgerna. 

Detsamma gäller fjärilarna. Hur kan det ens existera något så underbart? 

En liten hare som aldrig hoppade på något klöverfält. Den ser så hjärtskärande glad ut. 

En liten sejval, som vuxen hade den blivit 12-16 meter lång. Som ett vanligt 4-våningshus!

Nautilus Pompilius

Medusahuvud, det bästa namnet på en ormstjärna. Den gillar fjordar och Orkney. 

En jättestor gråda. 

En knorrhane som saknar sin ruskprick. 

Tänk att det stått en liten kornknarrskyckling i ett skåp sedan 1898. 

Den här ankungen har nog fått två ben för mycket. 

Väldigt fascinerande.

Bältegull. Jag drömde att jag var en bälta en gång och räddade en hel stad från undergång. En hjältebälta. Sen dess tycker jag extra mycket om dem. 

Kära lilla platypus, här sitter du i ditt tittskåp för alltid. 

Ozelot, ditt öga hänger lite snett. 

Och nu blir det ben. Mycket stora ben. 

… och mycket små ben – en “pygméakrobat” (!!) eller feathertail glider, eller  ”dvärgflygpungmus”, inte världens smidigaste namn direkt. Men världens minsta glidflygande pungdjur. Den har liksom en liten metallram runt sig för att man inte av misstag ska råka ta på skelettet och förstöra det. Revbenen ser ut som nåt man kan hitta i en ansjovis ungefär.

Gissa vad det här är? Det är en “aye-aye”, eller ett fingerdjur! Den är det enda djuret i sin familj, men det skiter den i. Den bor på Madagaskar och där gillar den inte att umgås med andra fingerdjur i onödan. Den har grå, skabbig päls, ser ut som Nosferatu i ansiktet och knackar ut larver ur trädstammar med sina långa, giriga små fingrar. Som en hackspett. Typ. 

En hest.

Någon slags val. Det fanns också en NARVAL! Men den tog jag ingen bild på??

Är inte den här fantastisk? Tänk var den har varit! Helt misshandlad och bucklig. 

Tails from the crypt. Den vita silkesapan bor i Brasilien. Och i en hel del laboratorier. :C

Jag kallar det här djuret HOLY CRAP!!!

En gorilla. Den ser så konstig ut när den är upprätt.

Ingen undkommer montern. Inte ens det nyfödda spädbarnet. 

Vi tittade på en David Attenborough-film, sedan lämnade vi zoologiska museet för alltid. Mycket sorgligt att man prioriterar bort en sådan samling. Skämmes, Lunds universitet! 

*

Mer om museet, samt bilder från samlingarna här.  

Harpy. Engraving by Matthius Merian, 1660.

In Greek mythology, a harpy (from Latinharpeia) was one of the winged spirits best known for constantly stealing all food from Phineus. The literal meaning of the word is “that which snatches” or “snatcher” as it comes from the ancient Greek word harpazein (ἁρπάζειν), which means “to snatch”.

*

Harpya = den som snor hon har. 

Jag drömde att Emmanuel och jag flyttade till Japan och att jag hade två vänner från nånstans i Europa som hade bott i Japan mycket längre än jag. När jag av misstag följde med på deras lektion i japanska istället för min egen så krympte min kropp till japansk skolflickestorlek och jag fick de där raka, pinniga benen utan definierad knäskål. Det hände medan jag pluggade grammatik. 

Grammatiklektionen lät ungefär som följer: “Det vore väldigt snällt om du räckte mig boken”. (Konjunktiv. Jag vet inte om japanskan använder sig av konjunktiv. Det var en big deal i spanskan, förmodligen därför jag drömde det.)

Mav Stixer

Någon som äger en stavmixer? Någon som äger en stavmixer och har noterat efter ca 2 år att mixdelen är ihålig på “baksidan”, och att det läcker in mixguck genom skruven? Någon som har noterat, liksom jag gjorde igår, att detta guck inte går att diska bort, eftersom man inte når? Någon som har noterat hur äckligt det ser ut därinne nu? 

Okej – så här ska ni INTE göra: fyll INTE den ihåliga delen med vatten och diskmedel och låt stå över natten i hopp om att det ska lösa upp lite av äcklet. Vad som händer är följande: diskmedlet rinner ner runt skruven och fastnar där, och när man sen försöker mixa sig en god fruktdrink så smakar alltihopa diskmedel. Skölja skölja skölja hjälper hittills icke. 

Slutsats: de som tillverkar stavmixern (Melissa) måste av någon obegriplig anledning ta för givet att alla människor äger en diskmaskin, vilket är det enda sättet att få bort gucket som sitter inuti. Inte ens en sån där smal diskborste för champagneglas och liknande skulle nå. Vilken fantastiskt idiotisk konstruktion. 

Anywho. Är inte recept på smoothies det mest förnumstiga som finns, förresten. Tänker på gamla Starlet från loppisar och de “recept” som fanns i dem – det var alltid på chokladbollar eller “mjölkdrinkar” som det hette då. Förnumst förnumst, skiva banan och häll i mjölk, lägg till lite hallon, SUPERSMARRIGT! Man ba, okej. Recept på smoothies är ungefär som recept på vinägrett – rätt jävla onödiga. Bloggfluff. En annan sak jag ofta undrat är varför folk envisas med att hälla en massa äckliga saker i sina smoothies, typ spirulina. Nu vet jag varför. Man blir nämligen KNÄPP av att lägga saker i en mixer! När man mixat banan, hallon och mjölkliknande dryck of choice tio gånger så vill man gå över till tyngre grejer. Det är då man börjar mixa ner gurka, nori, linfrön, havregryn och slutligen kanske även proteinpulver och spirulina. Idag var det nori- och gurkdagen. Funkade fint, förutom bismaken av diskmedel då.

Min lokala trollpacka har givit mig nässelpulver för min dåliga hårbotten, och det smakar som man kan förvänta sig: torkat och pulvriserat gräs i en vacker militärgrön nyans. Därför måste man hälla det i något som hjälpligt döljer smaken, därav smoothies. Jag började förstås light med blåbärssoygurt, banan, frysta hallon etc, men nu häller jag i allt möjligt. Nyponsoppa, flädersaft, skulle säkert kunna få för mig att mixa ner ost eller kaffe också. Älskar att det känns som matlagning men det enda man gör är hälla ner allt i en bunke och vrRRrr! Fuck shit up! 

Årets första folle i gräset. Lotta elegant placerad mellan Moriskans tinnar och torn. 

Okänt sällskap, partiellt hattprytt. 

Vet inte vad hon hette, men the more the merrier!

Therese, Kolbeinn 

Emmanuel och ett samtal om Islands nordligaste lilla ö och drömmen om att vara en kobe-ko.  

Sofie, även känd som Hot Topic. En annan grej: jag brukar tycka att det här med möllan och att det skulle vara så mycket gycklare är överdrivet och fånigt, men alltså!! Kolla clownen i bakgrunden. Det var han och en tjej som gycklade och spelade samma clownmusikslinga i fem timmar, om och om och om och om igen, och hade samma euforiska ansiktsuttryck precis hela tiden. Jag hade dött. Jag hade grinat, sen hade jag dött, sen hade jag grinat igen. Påminner om när min bror hade kolik när han var bebis och det enda som fick honom lugn var när mamma satte på dammsugaren. Så dammsugaren var med andra ord alltid på. Fatta. 

poolpistol:

Le Qasr-al-Kharana

Ett av ökenslotten i Jordanien från 700-talet. Ser ut precis som porten till Qarth i Game of Thrones! Eller snarare, porten till Qarth ser ut precis som porten till ett jordanskt ökenslott. Scenen utanför porten i öknen “The Garden of Bones” är dock uppbyggd i ett stenbrott utanför Dubrovnik. Även scenerna inne i Qarth är inspelade i eller utanför Dubrovnik. 

Om att äta middag på ett normalt sätt

Gjorde en grej med en designstudent från Israel, hon ställde en massa frågor och så. Varje fredag äter hon middag hemma hos sina föräldrar eller hos sina svärföräldrar, vilket säkert är normalt i Israel men för mig är det ganska konstigt. (Om hon google-översätter detta nu så är det alltså inget illa menat, och i vilket fall har hon deklarerat att ungefär hundra olika saker jag gör är ej normalt, så jag tror vi är kvitt.) Konstigt dock att om någon i Sverige som bor i småstan eller på landet skulle äta middag med sina föräldrar eller svärföräldrar varje fredag så skulle jag tänka att de hade en ovanligt nära familjerelation – om de däremot bodde i Stockholm så skulle jag ta för givet att de var upper upper. Skumt, eller hur? Detsamma förmodligen om amerikanska och engelska familjer, men sen tar mina förmodanden slut.

Berkeley T Compton

Tankar om detta? Äter ni middag med era föräldrar varje helg? Känner ni någon som gör det? Har ni någon erfarenhet av söndagsmiddag överhuvudtaget från när ni växte upp? I min familj åt vi – typ – söndagsmiddag och ironiserade kanske lite över det. Vi hade inte fredagsmys och jag åt tacos första gången när jag var på en kickoff med min kulturvetarklass. När jag blev ihop med min första kärlek så bodde jag fortfarande hemma, och han åt middag hos oss ibland. Han sa att jag var överklass för att vi diskuterade saker över middagen. Jag ba “vadå diskuterar, vad ska man prata om dåoch han sa att det var inget fel, det var trevligt, men han och hans mamma diskuterade inte saker när de åt middag. De sa kanske något kort om jobbet. De tog inte upp ämnen. “Jag tar väl inte upp några ämnen!” Joho, det gjorde vi tydligen. 

Bagwells

Jag kan inte minnas att mina föräldrar någonsin sagt något speciellt om jobbet över middagar. Nu är de pensionerade och jag flyttade hemifrån för ett halvt liv sedan, så jag minns visserligen inte riktigt vad vi pratade om. Min bror och jag pratade säkert om skolan, men jag tror inte att de pratade om sina jobb. Det var “inte intressant”. Då fattade jag inte varför. Nu vet jag precis vad de menar. 

Jag tänker mig att man har något slags ansvar att underhålla den som har lagat mat åt en med något roligare än vad som hände på jobbet, det är väl i så fall därför man pratar om “ämnen”. När man är barn tänker man förstås inte på såna saker. Jag har för mig att vi ofta pratade om nyheterna. Jag pratar fortfarande om nyheterna när jag äter middag, fast jag gnäller nog en del om jobbet också. En annan sak var att vi absolut inte fick äta middag framför tv:n. Det officiella skälet var att vi skulle kladda ner soffan, men jag tror att mamma tyckte att det var lite sunkigt att äta framför tv:n också. Att tv överhuvudtaget var lite sunkigt. Numera äter jag både middag framför tv:n och har tv:n på fastän jag inte egentligen tittar, höjden av degenerering. Hemma hos oss fick man inte ha tv:n på om det inte var något speciellt man ville se och man fick inte heller låta radion stå och skvala, vilket jag ser som ett av livets högre glädjeämnen, att låta radion stå och skvala sjörapporter från Bjuröklubb och olika program som man aldrig kommit på tanken att medvetet välja i förhand. Men det var ett sidospår från middagen. 

The Pie Shops

En annan sak med middagar och landet-stan var när middagen serverades, och vad den kallades. Ju senare middag, desto mer upper, det har ju redan slagits fast i The Lady is a Tramp, och jag tyckte vi var rätt normala som åt middag klockan sex, men det var de små skillnaderna som gjorde det. Jag har aldrig fattat meningen med att hålla på och påpeka för andra att de avviker från normen, men även nioåringar noterar att man äter middag “sent” och att det är “konstigt”. Vi kallade det även för “fel” ord, för där jag bodde hette lunch middag och middag hette kvällsmat, och kvällsmat åt man klockan fem, och den som avvek från det beteendet var i stort sett antingen en smutsig hippie eller drottning Silvia. Slutdiskuterat. 

En tredje sak om “normalt” och måltider var att vi inte åt lagad lunch (eller “middag” då) på helgerna, helt enkelt för att mamma inte pallade laga mat två gånger om dagen, utan vi åt fil och flingor eller mackor då. Detta nämnde jag helt oskuldsfullt under en lektion då vi skulle prata om vad vi brukade få för mat hemma, vilket mina klasskamrater tyckte var på gränsen till vatten-och-bröd-diet, och de antog att vi måste vara väldigt fattiga eller väldigt snåla. Hade det varit nioåringar som regerade världen så hade soc kommit och hämtat mig den dagen. Då tyckte jag att det var hemskt pinsamt, men i efterhand undrar jag vad man har för prioriteringar om man måste laga mat två gånger dagligen för att känna sig normal. Okej för en omelett eller sallad liksom, men orka göra spagetti och köttfärssås klockan tolv, ett. Lagar ni lunch på helgerna? Vad är en “normal” lunch?

Greg Hale

I skolan hette matsalen “matan” och inget annat. I nian eller gymnasiet bytte man “ska vi gå till matan” mot “ska vi gå och äta” på ungefär samma sätt som när man slutade säga “ska vi leka” och började säga “ska vi va”. Det var viktigt att bre smöret på den sidan av mackan som hade minst hål för att inte bli kallad för ett fetto. Man skulle också helst “inte orka mer”. Från klass 1 till 3 fick vi inte lov att “inte orka mer” – alla måste äta upp det som lagts på tallriken. Vi bad även bordsbön, inte i matsalen utan innan vi gick till matan. Tack gode gud för maten amen. I kön till matan stod vi i bokstavsordning, vilken byttes till omvänd bokstavsordning i mitten av terminen för att det skulle bli rättvist. I fyran fick vi en yngre lärare och bad inte bordsbön eller stod i bokstavsordning mer. 

You tell me om det var normalt.