Jag har översatt och korrekturläst länder, berg och Marianergraven i en månad och kan inte upprätthålla en normal konversation utan att vräka ur mig trivia om olika länders lagar om religion, och salthalten i den ena eller andra saltsjön. Jag borde veta allt om vilka språk som talas i olika afrikanska länder, men de är alldeles för många. Jag vet saker om Ekvatorialguinea som jag antagligen aldrig hade tagit reda på annars. Jag vet att Sibirien är större än USA och att havets medeldjup är nästan dubbelt så stort som Kebnekaise är högt. Jag vet att det är längre till botten av Marianergraven än det är mellan Helsingborg och Helsingör. Det hade varit coolt om man kunde tura vertikalt i en dykarklocka, fast det kan man ju inte tyvärr. Äta räkmacka, dricka öl och titta på håkäringar!

Annonser

Tura! – en kärlekshistoria

Första resan med Sommarkortet!

Vi stackars fattiga studenter, timarbetare, frilansare, doktorander, arbetslösa och konstnärer har inte råd att åka på några fancy minisemestrar i New York eller två veckor i Thailand. Men varje sommar hör Gud/Skånetrafiken bön, och låter oss resa hur mycket vi vill, till fantasieggande resmål som Bröd, Tosselilla och Porrarp. Varför sörja över att jag kanske aldrig kommer att få se Oaxaca eller Sydsandwichöarna när det finns så mycket raffel runt knuten?

Först ut: TURA HELSINGBORG-HELSINGÖR!

Alla skåningar har turat någon gång, och helsingborgare i synnerhet. Man kan förstås åka över och kliva av i Helsingör. Men den egentliga innebörden av ordet är att man inte kliver av alls. Man äter en räkmacka, dricker några öl, och många ordnar lite finare släktmiddagar och liknande på färjan. Nu när det var fopoll på tv fanns det en hel fopollsbar med stora tv-skärmar. Samtidigt som det var räkmackor där nere och släktmiddagar där uppe. Eklektiskt!

Mest av alla turade min farfar. Han turade varje dag när han pensionerat sig. VARJE DAG. Han var sjökapten, så jag antar att han kanske helt enkelt vantrivdes på land.

När farmor levde handlade hon nästan all mat i Helsingör. Främst för att det var billigare då, antar jag, men även för att de hade “fetare smör”. Jepp.

Själv har jag inte turat sen 90-talet. Jag var inte ens medveten om att man faktiskt bara köper en enkel färjebiljett för 34 kronor och sen får åka fram och tillbaka hur mycket man vill! Alltså ÅKA BÅT HUR MYCKET MAN VILL! *5 år gammal*

De flesta klev faktiskt av, ska jag tillägga, och det var ganska mycket tyska turister. Men det var också några finare middagar i restaurangen, och en äldre dam hade en massa svanfjädrar på hatten och matchande handväska och högklackade skor som hon var lite för darrig att stå på egentligen. Det var ganska rörande.

Det finns inte så jättemycket att göra på en färja förstås, men solen och havet finns ju, och den här dagen var det varmt och alldeles vindstilla, så det räcker att sitta och koka lutad mot en vitmålad vägg, med benen mot ett trädäck.

Min farmors pappa simmade över sundet ett par gånger (det är 4 km). Sista gången när han var 70, tydligen. Ingen i min närmaste familj ärvde de atletiska generna.

Nästa gång ska jag kliva av! Och allt ska vara som en liten dockstad!

Nu fick vi titta på storskarvar som satt och hängde istället. Jag tycker att de ser så exotiska ut. De är släkt med fregattfåglar och ormhalsfåglar, det låter väl exotiskt?

Alltså, HAVET! Så mycket mer än som på Louvren!

Idag var det egentliga sommarsolståndet! Och havet är ett bra ställe att fira det.

Chin-chin! Det bästa som Danmarksfärjan kan erbjuda, utöver havsutsikt & öl.

Det här får mig att känna mig så härligt folklig! Listen up!

Topp 3 grejer som svenskar köper på Danmarksfärjan:

1. Pingvin Saltpastiller

2. Skotsk whisky av ett märke jag inte tänker nämna förrän jag får spons.

3. Gin av ett märke jag inte tänker nämna, av samma skäl som ovan.

Detta läste jag EFTER att jag hade handlat. Vad köpte jag på färjan – givetvis exakt de tre produkterna ovan, och inte en enda sak extra heller. Spriten var inte av de (o-)nämnda märkena, men det var bara för att de jag köpte var så akut mycket billigare på tilbud. Folklig och fattig! Kändes också mycket folkligt att sitta och pusta ut på övre däck över att “slippa gå på systemet dan innan midsommar”. Och klappa beskyddande på sin lilla påse.

Jag tror att jag talar för båda när jag ger utflykten TURA en klar femma! Mesta möjliga hygge för minsta möjliga ansträngning, något man uppskattar när man inleder utflykten kl 17 från Malmö (och är en sönderstressad översättare med deadlineångest och laptop-arm – ibland är det väldigt skönt att få göra saker lite halvdant och så blir det ändå bra).

Förra året gjorde vi Helsingborg med Sommarkortet! Den utflykten kan ni läsa om här.

hyenas of love

När man var tolv år och hörde musik komma någonstans ifrån i skymningen- en badplats, en stillastående bil vid kiosken, eller från en replokal i en källare. Hur man slog långsamma lovar runt källan till musiken, iakttog den på håll. Efter några varv runt den blev man modigare, man tittade in genom källarfönstret, man kanske satte sig på en vält trädstam vid badplatsen, eller på räcket utanför kiosken. Om man blev tilltalad så svarade man inte, stirrade bara stumt, fnissade eller sprang iväg. Jag lärde mig snabbt att okontrollerat fnissande var mer socialt accepterat än att stumt stirra tillbaka. Jag svarade aldrig på några frågor – hur gammal är du, vad heter du, vilken klass går du i. Alla svar hade varit fel, och jag var för skräckslagen för att ljuga. Och på något sätt var det ändå musiken som mest lockade mig, inte samtalet med femtonåriga killar, även om det var förevändningen.

Jag har börjat gymma. Denna bild skulle illustrera min svettiga panna, men jag ser bara helt blek ut. Fail! I verkligheten var jag svettig! Tröjan har min mamma gjort för 100 år sen. Den nittonde juni inföll mitt nionde jumpapass. Jag ska inte säga i hela livet, men på rad 3-ggr-i-veckan var det mina första nio gånger på gym. Mina tidigare gånger på gym har mer varit av varianten en gång varannan månad i bästa fall, eller kanske två gånger på rad och sen aldrig.

Saker jag kan säga om gym, med nio timmars erfarenhet:

1. Radiokanalen Din gata är lite bättre än NRJ men inte speciellt mycket.

2. Jag måste kolla alla duschar plus bastun så inte nån står och gömmer sig där.

3. Det tog mig två veckor att fatta att bilderna på de olika crosstrainerprogrammen var piktogram för grad av motstånd. För mig hade de lika gärna kunnat avbilda tonhöjd, strömstyrka eller en assymetrisk frukt. Jag är uppenbarligen gymblind.

4. Det är mycket roligare att lyfta vikter. Även om jag tar typ 25 kilo i bänkpress.

5. Det är sunkigt att hänga sina kalsonger på en krok utanför bastun och låta dem hänga kvar. Also – kändes det inte lite väl luftigt när han tog på sig byxorna efteråt?

utelämnad vs utlämnad

Idag ska vi prata om orden utelämnad och utlämnad. De betyder två helt olika saker, i vissa fall är de faktiskt varandras exakta motsats, men används ändå flitigt som om de vore utbytbara.

1. Utelämnad = något man har lämnat ute, dvs ej nämnt. “Du har utelämnat information” betyder alltså “du nämnde inte detta, du har berättat för lite”.

2. Utlämnad = något eller någon man har exponerat (så att det/den blir oskyddad). Man lämnar ut flyktingar som inte får asyl. Man lämnar ut någon som man berättar hemligheter om. “Du har utlämnat information” betyder alltså att du har sagt för mycket.

Både att känna sig utelämnad och att känna sig utlämnad är negativa känslor, men de betyder inte samma sak. Att känna sig utelämnad är att vara utanför, utfryst eller inte sedd. Att känna sig utlämnad är att känna sig utsatt för kritik och granskande blickar, man är alltså precis i centrum för uppmärksamheten.

Kort sagt: den utelämnade känner sig osynlig, den utlämnade känner sig alltför exponerad.

 

hygge

Hamnade på en liten hemmafest hos Lisa. Här röker Sofie robotcigg!

Tyvärr syns det inte på bilderna att lägenheten är helt stört målad, ej av nuvarande hyresgäster. Skulle ha förevigat detta men var mer väluppfostrad tidigt på kvällen när det var bra ljus = sprang inte runt och lekte Sköna hem hos okända!

Stefan och den lilla leksaksvampyrhunden Tessie.

Lisa kan konsten att hygge sig.

Teresa och jag fann varandra över våra kroppsliga avvikelser, som överrörlighet och hypersensori (??). Intressantare än jobb och husdjur. Tyckte säkert ingen annan.

Kvällen fick ett oväntat My Little Pony-tema.

Nya modellen My Little Pony – en styggelse, om ni frågar mig. Men foten var söt.

Gamla modellen My Little Pony – ser inte ut som ett näbbigt fiskfoster. Ack!

bad dream fancy dress

Höjden av dålig dröm:

Var i Marocko. Tog en taxi som såg ut som en låg platta med hjul och ett gult räcke i mitten så man kunde stå ganska många personer och hoppa av i farten om man ville (verkar dåligt för taxiaffärerna nu när jag tänker på det). Taxiresan var sjukt dyr och jag hade inte nog med pengar så jag var tvungen att ta ut. I sedelautomaten var det en stor kuk som man måste dra i för att få ut sedlar. Den var helt stor och fuktig. Först trodde jag att den var av plast men sen såg jag att den stack ut ur ett hål i väggen! Då tänkte jag “Denna dröm är helt värdelös, jag vill vakna nu tack”. Var så skärrad av detta att jag glömde alla pengar i automaten. Kom på det när jag kommit tillbaka till taxiföraren, sprang tillbaka och skrek neeeeeeej  när nån tog ut mina pengar ur automaten. De lämnade tillbaka dem när jag kom men de lämnade tillbaka för lite och det var nästan omöjligt att räkna sedlarna för varenda en såg olika ut och hade olika storlek och färg. Så jag kunde fortfarande inte betala den skitdyra taxiresan.

Sen var jag på en ganska högtidlig och formell re-union på mitt gymnasium och trillade i en kall, lerig vinter-å med min nya balklänning, och den gamla klasskompis som hjälpte mig upp sa att “klänningen inte alls är din stil, du brukar väl alltid ha kjolar som slutar vid knäna?” Dessutom hade jag fått olje- och hummusfläckar på den i Marocko.

DÅL