Jag letar ständigt efter den perfekta hippiebloggen. Och med hippies menar jag nog mer Gröna vågen än psykedelia, auror och att äta enligt sin blodgrupp, liksom. Fast inte riktigt så mycket biolog/snickare att det bara blir Såhär planterar man en skog/Såhär bygger man ett skjul. Gärna lite höns och får, fast snyggt helst. Som honeyrockdawn (tips från Maria) även fast hon väl inte kan kallas hippie precis, och som The Girl Who Married a Bear, fast på senare tid skriver hon mycket om sin hippiebutik, och jag är inte intresserad av krämarbloggar. Men hittills är TGHMAB fortfarande min bästa hippieblogg – förmodligen åtminstone delvis för att hon är finska. Jag har lite svårt för den här …aningslösheten som amerikaner alltid verkar dras med, även när de är regimkritiska. Hon är också den hittills minst självgoda hippien. Sen är det ju ojämförligt romantiskt att bo i en nationalpark på en ö i Washingtons skärgård, och svårt att konkurrera med. Men jag tänker mig att en lyckad hippieblogg kan föras även på ett måttligt romantiskt ställe, till exempel.. i Skåne. Eller utanför Örebro. 

Kraven ser ut ungefär såhär: bloggen får gärna handla om djur, odla grönsaker, kids, ett måttligt pysslande (inga jävla vimplar eller muffins tack), ekologiskt predikande och sånt där på en rimlig nivå, men inte i form av recept eller instruktioner. Hen får gärna ha noll koll på vad hen sysslar med på landet, jag hade ändå inte kunnat avgöra skillnaden, men när folk är för korkade blir jag beklämd. Eftersom jag inte har barn själv så får det inte vara en ren barnblogg, för jag bryr mig tyvärr inte tillräckligt mycket om vardagen med barn (och inbillar mig att jag inte heller kommer att bry mig tillräckligt mycket om/när jag skaffar egna ungar, men det säger jag nu). Jag är mer intresserad av djur än att göra örtteer, men örtte är okej också, samt attachment parenting, men jag drar gränsen vid att referera till sin barnmorska som “doula”. Matpredikningar orkar jag inte med alls, så inga jävla råkostfascistbloggar. Folk får gärna äta råkost för mig, mycket hellre det än biff varenda dag, men det är verkligen astråkigt att läsa om. Om bloggaren är råkostreligiös (eller har några andra idéer om Den Rätta Vägen vad gäller mat, typ ayurveda eller proteinpulver eller att bara äta nässelsoppa med ägg från egna höns) men inte bloggar om det mer än två ggr om året så är det helt okej. 

Jag gillar både smutsig-och-skäggig (eller den kvinnliga motsvarigheten..) och tiltshiftad blomsterkvast och ljuva brunnslock med mossa på, makron av sniglar och äpplen som ruttnar in i evigheten, ja ni hajar galoppen. Vad jag däremot inte gillar är folk som skriver mig på näsan, självgoda missionärer, fundamentalister, människor som är tråkiga och eh ja, den konservativa falangen som bor på landet för att där får man fortfarande sitta i sin stuga och vara rasist ifred, men det säger kanske sig självt. Det går också bra med bloggar från schtan med hippies som odlar på balkongen, gör örtteer på Botaniskans växter och ylar mot månen från ett industritak. Anything goes. Hjälp mig nu!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s