Det enda jag tänker när jag ser detta är att man måste vara rätt dum i huvudet om man hänger upp tavlor på den där tapeten. Och att jag undrar om hålet i taket är på riktigt.

Annonser

Är lite trött på folk som drar slutsatser om hela samhället baserat på 1-20 personer som de har träffat. Fattar att det är svårt att låta bli ibland (till exempel när man är packad), men man måste inte göra anekdotisk bevisföring till sin orden och skriva ett evangelium om saken. Framför allt måste man kanske inte göra precis alla sina personliga erfarenheter till politik. Det personliga är faktiskt jävligt måttligt politiskt.

Skåden, en produktplacering!

Jag fick denna borste i julklapp av min svärmor, “för Moa klagar ju så mycket på sitt hår i sin blogg” (!!! okej, måste byta ämne) och den är fan ta mig helt magisk. Jag har södra Sveriges trassligaste hår, i rättvis kamp med hela Möllans hippies, och har brutit minst en borste rakt av med mina tovor, true story.

Min mamma, som har gjort misstro mot specialprodukter till sin svurna religion och i hela mitt liv mässat DET GÅR LIKA BRA MED (infoga “Yes”, “galltvål”, “ättika”), begav sig givetvis omedelbart till en ridsportbutik för att ta reda på om detta inte helt enkelt är en dyr, pimpad ryktborste. Men det var det inte. Eller ja, vi hittade iaf ingen som hade exakt samma sorts piggar, det finns kanske nånstans och om det gör det så kostar den säkert 12 kronor. Oavsett vilket, den funkar i alla fall på alla tovor utom de allra mest brutala vid min virvel i nacken, men även där avsevärt bättre än en vanlig, bred borste.

Sen gillar man ju en borste som är fotograferad som om den vore en bil. Vrooom tovmassaker!

Det var nån från Skånes Fria som kontaktade mig och ville att jag skulle visa mina bästa ödeplatser i ett reportage. Eftersom jag drivs av en dåres envishet så skrev jag förstås ett långt (eller njae, men medellångt, längre än “nej tack”) svar om varför detta skulle motverka alla tänkbara syften med att hänga i ödehus. Jag förväntade mig egentligen inte ett svar, fast på ett sätt förväntade jag mig ändå ett svar, men hur som helst fick jag givetvis inget svar. De gick förstås bara till nån annan som jättegärna vill visa upp ödeplatser i Fria tidningen.

Ibland frågar jag mig själv varför jag ids hålla på. Kan jag inte bara se glad ut, liksom. Måste jag hålla på och ha principer om allting.

Men om vi nu bortser från ödeplatsens integritet en liten stund så ser jag ändå inte riktigt nyhetsvärdet, eller det politiska värdet, i att hänga runt i ödehus. Vad är det då, en kulturartikel om mig och mina bilder? Tror knappast det, snarare ett livsstilsreportage i så fall, något jag generellt har svårt för i tidningar, jag tycker att dagstidningar ska få vara dagstidningar (och alltså i en utopisk värld leverera nyheter och debattartiklar med en så hög sanningshalt och relevans som möjligt) och så kan magasin ägna sig åt att fotografera kök och folk med specialintressen. Fria tidningen finns väl främst för att belysa “lokala nyheter med fokus på miljö, djurrätt, jämställdhet samt demokrati- och fredsfrågor”. Varav inget av dessa ämnen ödehus eller de som fotograferar dem faller inom. Nu är det ju inte jag som är redaktör, men hade jag varit redaktör så hade jag kvävt detta reportage i dess linda. Urban exploration som företeelse är inte speciellt intressant längre. Däremot tycker jag att mina bilder i sig hade varit värda lite props, men det är en helt annan sorts artikel i så fall.

Under taggen ”övergivet” kan man kolla på några platser jag fotograferat, det finns mycket mer på min gamla sajt, men det orkar jag inte länka till nu.

Relaterat eller ej, Pontus Lundkvist recenserar DIY-boken (eller kanske främst omslaget) han själv är med i:

image

Är det bara jag som kollar valresultat på alla områden där jag hittar söta hus? 10 % Sverigedemokrater är fan absoluta maxgränsen. Hittade världens sötaste hus, men i byn röstade 22 % på SD. Då spelar det ingen roll hur fint originalkök det råkar vara.

Jag letar fortfarande efter den ultimata containern, dock. Hittills har jag bara kommit till läget att min lokala handlare ofta ger mig frallor gratis sent på kvällarna. Förr hade jag mer eller mindre oändlig tillgång till godis och chips via en lastkaj, men jag ska ju inte äta mer sånt nu.

Haha, stickad karta! Jag kan tänka mig alla de små cykelvägarna som röda maskor och husen som gröna kvadrater. och vad varm och skön den skulle vara att hålla i under blåsiga dagar!

Just nu, eller inom en överskådlig framtid kanske snarare, skulle jag vilja ha en karta i ca 1:100 000, med ett rutnät som delar in Malmö i behändiga små kvadrater. I värsta fall kan jag väl rita rutnätet själv, men det vore piffigt om det redan fanns ett färdigt. Undrar om jag kan få denna önskan uppfylld nånstans.

1:50 000 räcker gott och väl, förresten.