Hade tre gallstenar av 1 cm storlek vardera. När de tar ut dem måste jag hitta på en lek som involverar dem. Spela kula går nog inte, de är för ojämna. Kanske kan man numrera sidorna och använda dem som tärningar. Äh jag vet inte. Egentligen är jag inte lika morbid längre som jag var förr, så de får nog gärna slänga dem faktiskt. Har iofs en kompis med kuriosakabinett, så jag kanske skulle donera dem till samlingarna. Ska fråga först om intresse finns. Det ligger redan ett par njurstenar där, har jag för mig. 

Idag fyller mitt klyvda finger 1 månad också, grattis fingret! Jag satte på mitt sjuttielfte bandage igår kväll, det var inte alls kul. Såret sitter inte ihop ordentligt än, men det närmar sig nu. Kommer dock att se ut som fan rätt länge är jag rädd. Sörjer detta då jag alltid varit nöjd med mina händer.  

I allt det här med koloskopi, röntgen, blodprov och dessutom en hand rakt genom ett glas dan före julafton – sånt party det var alltså! – så har jag väl lite glömt bort att redogöra för julmyset och nu är det ju definitivt för sent för sånt, MEN jag fick ett par väldigt trevliga röda raggsockor av Emmanuels farmor med posten! Först oroade jag mig lite för att de såg så tajta ut – i min familj är alla kläder, inklusive raggsockor och vantar – fem nummer för stora, man måste drunkna i kläderna annars passar de ej. Så raggsockor ska dingla som punkterade grå ballonger framför tårna helst. Visade sig att de röda sockorna var mina första raggsockor som faktiskt passar foten. Likadant är de vantarna som Mikaela stickade åt mig de enda vantarna jag äger som passar handen. Jag kan verkligen rekommendera stickat som passar! 

Undrar om någon stickerska nånsin stickat sina gallstenar förresten. 

Självklart! Åh tack internet. 

vecka 3 / week 3

Om en kvart måste jag cykla till sjukhuset och göra ultraljud. Ej pga bebis då alltså, kanske lika bra att säga det direkt. Man får inte äta eller ens dricka kaffe innan – visserligen verkar religionerna skilja sig lite åt där mellan olika sjukhus – så jag undrar verkligen hur de förväntar sig att denna kvinna ska kunna föra tramporna upp eller ner. Överväger att fuska lite. Ultraljudet kan väl fan inte veta om jag druckit kaffe eller ej.

Undrar när jag somnade egentligen. Ibland känns det som om man inte sovit på hela natten fastän man har det, för att man ligger mellan sömn och vaka hela tiden. Jag släckte lampan runt halv två, men sen när jag somnade är oklart.

Emmanuel ringde just för att se till att jag var uppe, det var mysigt. Vi pratar inte i telefon så ofta. Jag pratar öht inte i telefon så ofta.

Senast jag gjorde ultraljud så var det för att kolla om jag hade en tumör i bröstet när jag var 25. Det var ett fibroadenom den gången, dvs ofarligt. Det orsakade trots det en livskris som jag hade svårt att ta mig ur – en så djup depression faktiskt att jag sket i att ha 30-årskris efter det, för jag ansåg mig klar med livskriser. Hade fått min beskärda del s.a.s. Funderar på om det kommer att vara jobbigt att återvända till röntgenavdelningen pga det, men har bestämt mig för nej. Det var extremt långdraget och jobbigt att ta sig ur den krisen, men även om jag bearbetar saker hemskt långsamt så brukar jag inte älta efteråt, snarare totalt glömma bort. Så det blir nog bara tråkigt. Och kaffelöst!

Okej dricker timjante nu istället för kaffe, det är väl så gott som vatten. Ärligt så vet jag inte ens varför jag har ett paket timjante hemma, måste ha köpt det under nån sån där förvirring som uppstår när man dygnar eller är i en konstig affär men inte riktigt vet vad man vill köpa där, så man köper nåt jävla te. Det är annars inte direkt min grej att köpa konstiga örtteer.

Sen ska jag nog sova lite om det går, och sen ska jag åka till min mamma och baka glutenfritt knäckebröd, tydligen. I hennes jättefina hus på landet, känns lagom hipstrigt.

Tiden går snabbt ändå. Det har redan gått 16 dar av det nya året och jag har fortfarande inte läst ut en enda bok, inte ens den jag började med runt jul. Dynamiken mellan personerna i Snöns rike (Kawabata) är obegriplig. Mannen och qvinnan alltså. Fattar ingenting. Skönheten är skönheten, förstås. Men mannen kan börja gapskratta och jag fattar inte varför. Vad är det som är roligt? Jag fattar ingenting. Störande faktiskt. Bättre när det handlar om snö och träd och kotatsu i sängalkoven, känner att jag kan hantera denna information. Överdragsbyxor för snön. Bara tanken på överdragsbyxor över en kimono är så fin. En fin obi som sticker upp ovanför byxlinningen av mörkblå bomull. Såna saker. Men liksom “känslig kvinnopsykologi”? Eh va, hon ligger med honom och sen freakar hon ur och sen är det ett långt stycke om hur hon ser ut. Vet inte vad som är “psykologi” med det. Återkommer om psykologin fördjupas. 

vecka 2 / week 2