Vinyldagboken, skiva 14

 

the_b-52s-party_mix(1)

Skiva 14, dvs det har redan gått två veckor (och två dar typ) av det här med skivorna. ”Party mix!” av B-52’s, en remixskiva från 1981. Det är mycket möjligt att jag inte riktigt kände till B-52’s när jag köpte den här, och det är också möjligt att den ingick i en bunt skivor jag köpte billigt på Obs! i Hässleholm när de reade ut alla sina LP. Jag kan ha tänkt ”den här ser ju kul och färgglad ut” eller nåt sånt och sen vid lyssningen undrat vad är för sjuka människor jag tagit hem till mitt rum egentligen. Och därpå fallit i evig kärlek! Har lyssnat på denna om och om igen hela dan nu. Gillar f.ö verkligen citattecknen runt titeln.

Vinyldagboken, skiva 13

 

Made_in_USA_Pizzicato_Five

Jag visste inte förrän idag att det är en samlingsskiva, så jag är nog inte världens största Pizzicato Five-kännare direkt, men jag älskar den här skivan. En annan sak jag inte visste är detta: ”The compilation’s title is a reference to the Japanese town of Usa, Ōita, and claims that products made in this town and exported to the US in the 1960s carried the label ”MADE IN USA, JAPAN”, in order to have an appearance of being ”Made in USA”. Ganska roligt tyckte jag. En tredje sak jag inte visste var att musikgenren rubriceras som Shibuya-kei. Jag hade nog sagt bossanova-pop? Eller nåt sånt. Cibo Matto ska också vara shibuya-kei och jag tycker inte de låter så himla lika.

Det följde med ett litet vitt ”betalkort” – P5 fanclub carte, med skivan med nån slags animefigur på har jag för mig, synd att jag inte har det kvar. Eller om det var i The Sound of Music-skivan kanske. Tror det låg i en plånbok som jag tappade bort.

Vinyldagboken, skiva 12

 

vivian_everything1

Everything goes wrong – Vivian Girls (2009). Första skivan i högen som är skriven och spelad av enbart tjejer, woop woop. Vivian Girls (2007-2014, RIP) tog sitt namn från den illustrerade boken ”The Story of the Vivian Girls, in What is Known as the Realms of the Unreal, of the Glandeco-Angelinian War Storm Caused by the Child Slave Rebellion” av Henry Darger som var en amerikansk särling och konstnär. Boken handlar om sju prinsessor som är med i ett uppror mot barnslaveri, har jag hört. Det är ju fint. Jag gillade verkligen Vivian Girls när de debuterade 2008 – drömsk-punkig, barnslig stämsång över surrande gitarrmattor, speciellt Wild Eyes och I Believe in Nothing var bra – men jag vet inte riktigt hur jag känner inför den här skivan. Den är ganska bra men jag minns det som att debuten var mycket bättre eller också så har jag bara tappat intresset för soundet. Jag vet i alla fall att jag är SJUKT trött på det där typsnittet på omslaget, det är över precis hela tumblr i varenda ”fin”, ”tänkvärd” sentens sedan 2007. Ugh.

Vinyldagboken, skiva 11

 

The-Kinks-Greatest-Hits-488710

Inte världens roligaste skiva fast ett av 60-talets roligaste (och bästa) band. Älskar ”Dedicated Follower of Fashion”, som f.ö spelades in på svenska av Telstars under titeln ”En liten snobb”. Jag är extremt förtjust i Kinks, som t.ex hela skivan Arthur (or the Decline and Fall of the British Empire), så rolig och gullig! Handlar om en mattläggare som heter Arthur och hans liv. Det är nåt väldigt proto-punkigt och socialrealistiskt över det. Ja nu var det inte den jag skulle skriva om men det får ni på köpet, för den har jag bara på band nämligen. Dead End Street är med på den här samlingen i alla fall, och det är en av deras bästa låtar tycker jag.

Vinyldagboken, skiva 10

 

sandinistas.The-clash.albumcover

The Clash – The Clash (debutskivan,1977). Den här var förstås viktig för mig i min ungdom, fast kanske inte på samma sätt som London Calling. Dock finns ju Career Opportunities på denna skiva, så.. Ibland låter det lite väl mycket ölkille om de mindre minnesvärda spåren, men men. Det är ju nån slags bas i min kostpyramid, svårt att gnälla på men lyssnar verkligen inte ofta på den (längre).

Vinyldagboken, skiva 9

Blondie-Eat-To-The-Beat

Eat to the beat med Blondie (1979). En bra popskiva, inte så mycket att säga om den egentligen. Låter ganska mycket som Parallell Lines fast inte lika bra. Det är mycket troligt att jag bara hade ägt Parallell Lines om det inte vore för Karin som var helt fixerad vid Blondie och kunde exakt all tänkbar trivia om dem och Debbie Harry. Jag bör ha fått ett sextiotal brev och vykort genom åren där Debbie Harry är fastklistrad nånstans, jag kan inte kalla det för nåt annat än en reguljär hjärntvätt! Därför har jag säkert lyssnat skitmycket på den här, men jag är personligen oskyldig.

Vinyldagboken, skiva 8

peelsessions

The Cure – Peel sessions 1978, lilamarmorerad vinyl. Hur många såna här limiterade pressar finns det av olika Cure-singlar och live-inspelningar? Orkar inte tänka på det. Det är en tolva, och jag vet inte om jag tog nåt beslut om singlar när jag började det här. Egentligen kanske jag borde skita i singlar. Hur som helst, under en kort period hade jag för mig att det var mycket relevant att äga färgade vinylskivor. Låtarna är: Killing an arab, 10:15 Saturday Night, Boys don’t cry och Fire in Cairo, så det var ju ett bra urval iaf. Köpte den på en skivmässa i Hässleholm av nån dryg gubbe när jag var 16. Har säkert lyssnat på den mycket ett tag, även om jag nästan bara spisat Cure från olika utslitna kassetter, bl.a en där Karin klippte ut och klistrade gröna bläckfiskar på själva bandet, den var mig kär.

Vinyldagboken, skiva 7

gene

Harregud, har det redan gått en vecka! Ja, för er har det ju inte gått en vecka förstås eftersom jag postade det mesta i klump, men så är det i alla fall.

Oklart varför den enda skiva jag har med Gene är den med en massa B-sidor. Jag tyckte förmodligen att omslaget var fint – kolla på den dimmiga piren! Eller så var det den enda Gene-skivan som fanns på affärn. Hur som helst, bandet som enligt uppgift ville vara Smiths låter inte precis som Smiths utan mer som habil britpop. Jag vill minnas att jag lyssnade massvis på To See the Lights, och nu kan jag inte riktigt fatta varför. Still Haunted By You är fortfarande en bra dänga och utöver det har jag tappat den entusiasm jag en gång kände inför den här skivan. Tråkigt låtmaterial, störigt mycket slöa rockriff och hallå varför gör ni en dubbelskiva när ni började spela i förrgår? Och varför ingår två covers? Covers gör man väl när man är Björk.* Alltså, nej, det här är inte en jättebra skiva.

* Och eftersom nån på Facebook verkade bli lite upprörd över det så var min poäng att man gör en cover när man har något att tillföra med sin cover, inte när man har slut på låtmaterial. Jag är verkligen inte ute efter att klanka ner på Björk.

Vinyldagboken, skiva 6

 

ageofaquarius

The age of Aquarius med The 5th Dimension köpte jag på gymnasiet, för ”Let the sunshine in” och titelspåret (som båda återfinns i musikalen Hair), eftersom jag genomgick min hippieperiod. Sen dess har jag nog aldrig lyssnat på den igen och kanske max sagt LOL när jag sett den i skivbacken, vilket jag får ångra nu. Det är ju hur bra som helst! Låter precis som The Mamas & the Papas och dem älskar jag ju. Jättefina harmonier och körer, och Laura Nyro har skrivit Wedding Bell Blues och Blowing Away. Var helt säker på att jag skulle lämna tillbaka denna till Emmaus men så blir det minsann inte nu. Ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba baaaaaa

Vinyldagboken, skiva 5

Skiva nr 5 – nu faktiskt på skivspelaren, eftersom den är upppackad och inkopplad, de tidigare fyra var s.k fusk. Double Fantasy med John & Yoko, skivan som släpptes bara några veckor innan John Lennon blev mördad. Köpte den på gymnasiet, har lyssnat mycket på den men har alltid haft lite blandade känslor inför denna extremt intima kärleksförklaring, lite som att sitta och glo på ett par som hånglar. Man kan inte låta bli att känna sig inkräktande och lite..mätt på alla ömhetsbetygelser. Också väldigt blandade känslor inför låtarna – älskar några och HATAR ”Woman” av John Lennon och på gränsen till hatar ”Beautiful Boys” av Yoko Ono, förmodligen pga den störiga biologismen i båda. Det här med mannen som älskare/son i ett och kvinnan som nån evig urmoder, jag tycker att det är rätt så motbjudande. Bortsett från det, bra skiva.