Jag for till Rom

Och eftersom det här inte är nån mood board så blir det inga närbilder på aperitivos och små kylda glas med limoncello! Vi landade i Rom klockan 14 och klockan 17 var det dags för Borghesegalleriet, så det var inte tid för livsnjuteri utan bara ”tack för nyckeln men nu ska vi skåda Konsten”. (Konsten är inte livsnjuteri, Konsten är för Konstens skull.)

Det här kommer att bli skitmycket bilder, men så är det att gå på museum.

Galleria Borghese – den största villan i Rom sedan antiken – byggdes som festlokal och galleri för den omåttligt förmögna kardinalen Scipione Borghese 1613-1616. Där samlade han konst och hade partaj. Jag hade aldrig vågat släppa in en full människa till den konstsamlingen, men ok. De mest kända skulpturerna i huset – av Bernini – skapades på plats för att stå just där. Runt galleriet anlades också en vacker park, som är det som idag förvirrande nog kallas för ”Villa Borghese”, men den hann vi tyvärr aldrig gå i.

 

Giovanno Bernini ca 1623 – orimligt ung och begåvad. Han gjorde alla skulpturerna i Borghesegalleriet ungefär samtidigt som sitt självporträtt, som ockå hänger där. Proserpinagruppen blev klar året då han fyllde 24.

Det kräver lite framförhållning att få komma in i Borghesegalleriet, det duger inte att bara gå dit och köpa inträde. Först måste man boka en tid – två timmar – och det gör man helst flera veckor i förväg. Vi valde den sista tiden för dagen, för det brukar vara mindre folk då. Emmanuel som är en stor tidsoptimist menade att ”men vi är ju nog klara innan de två timmarna har gått”.

Låt mig göra en sak klar från början: Borghesegalleriet är ingen utställningslokal. Det är ett slott med tjugo rum, och det är målningar och sniderier i alla tak. Två timmar där är alldeles för lite. Så snart man kliver in i första salen tappar man hakan, och sen plockar man upp hakan igen vid utgången.

IMGP3164

Taket i första hallen av Mariano Rossi, med rimligare färgåtergivning här. Lite udda att välja ett rokoko-tak i ett klassicistiskt rum, inte desto mindre imponerande.

IMGP3118 Detalj av taket.

IMGP3167

Hela rummet kantas av jättelika antika skulpturer, och så där var tionde har en liten lapp från ca 1960 där det kanske står något på italienska.

IMGP3120

Jag kan liksom inte fatta att det finns 2000 år gamla skulpturer som ser ut så här.

IMGP3170

Pauline Borghese, född Bonaparte och Napoleons lillasyster. Här som Venus, av Canova 1805-1808. Ärligt talat inte en av mina favoritskulpturer. Den är idealiserad uppenbarligen, och lite tråkig jämfört med mycket annat på Borghese tycker jag. Jag är inte så hemskt intresserad av henne som person heller, hon verkade skitjobbig, som en empire-tidens Paris Hilton, fast ungefär hundra gånger mindre sympatisk. Tydligen ska hon vägrat gå överhuvudtaget och krävde att bli buren från sängen till sin divan dagligen – hennes biograf Flora Fraser menar att hon ska ha haft en könssjukdom som tryckte på äggstockarna och det var därför hon inte ville gå. Det må väl vara hänt, men hon hade för vana att vila sina fötter mot sin kammarjungfrus hals, som då fick ligga platt mot golvet, men ändå deltog i samtal när Pauline tog emot sina besökare, ”med halvkvävd, gurglande stämma”. När Napoleon delade ut hertigdömen åt släkten fick de övriga syskonen seriösa landområden som Holland och Rhenlandet – Pauline fick Guastalla, en liten stad (förmodligen mer en by ca 1800) i norra Italien som numera är känd för en enda sak, nämligen SMEG-kylskåp. På den tiden då det inte fanns några kylskåp hotade Pauline att klösa ögonen ur sin bror. ”Men min stackars Camillo då, tänker du inte på honom alls?” – alltså Camillo Borghese – varpå Napoleon svarade att hennes man var en imbecill.

”Ja? Och?”

IMGP3169

En Isis som jag blev handlöst förälskad i.

IMGP3165

Kvinnan och apan.

IMGP3168

Jupiter och mården.

IMGP3163

Och vinthundarna, förstås.

IMGP3123

Berninis ”David”, 1624.

IMGP3124

Daphne och Apollo – Bernini 1622-1625. Det här är nog min älsklingsskulptur av alla Berninis skulpturer. Daphne var en nymf som Apollo stötte på, men Daphne var inte intresserad, och Apollo bara envisades. Då bad hon gudarna att hjälpa henne, och björntjänster av alla björntjänster – de förvandlade henne till ett lagerträd.

IMGP3126

Den kanske inte är lika perfekt naturtrogen  som ”greppet” i Proserpinagruppen men sättet Daphne blir ett träd på är så otroligt eteriskt att jag inte fattar hur det kan vara gjort i marmor.

IMGP3125

Daphnes fötter slår rot och hennes ben blir stam. Armarna blir lövkrona.

IMGP3130

”Greppet”, kanske världens vackraste, ändå våldtäkt som konst – Il ratto di Proserpina heter Berninis skulptur. På svenska kallas gruppen ofta lite försiktigt för ”Proserpina och Pluto”. Som om man på så vis skulle kunna tolka hennes ansiktsuttryck annorlunda. På konstsidor står det ibland att ”moderna läsare bör notera att ordet ratto på Berninis tid betydde röva bort, inte våldta. Proserpina blir bortrövad, inte våldtagen.” Men i mytologin blir hon både och. Och vad spelar det egentligen för roll? Båda är sexuellt våld. Men ur den här vinkeln syns det inte. Ur den här vinkeln kan jag bestämma sammanhanget själv.

IMGP3132

Alla på museum försöker hela tiden hitta vinkeln där ingen människa är med i bild, ingen irriterande främling med ljudguide, pärm, kamera, mobil, platta som de fotograferar med (gud vad jag hatar folk som fotograferar med sin jävla platta). Vinklar man kameran tillräckligt mycket uppåt så får man intrycket av att man är ensam. Men de andra 359 är också där. Borghesegalleriet släpper bara in 360 personer åt gången, två timmar i taget. Jag älskar den idén. Det blir trångt runt de mest berömda skulpturerna, men i museet som helhet är det inte hetsigt.

Hade jag haft mer tid och pengar kunde jag betalat för att fotografera de andra besökarna i två timmar också. Folk som tittar på konst har underbara ansiktsuttryck.

IMGP3134

Proserpina, Pluto och deras beundrare.

IMGP3135

Hermafroditen har två problem, det ena är att hen är en kopia, men det är ett mindre problem för det finns så många antika kopior – och även ”originalet” var en antik kopia på en grekisk bronsskulptur som gick förlorad för tvåtusen år sedan. ”Originalet” fick säljas till Louvren när familjen Borghese kom på (högst relativt) obestånd. Det smärtar Rom än i dag att många av verken från Borghesegalleriet numera ägs av franska staten. Men det större problemet är att hermafroditen är vänd mot väggen! Så absolut ingen kan se att hen är en hermafrodit, bara en naken hon. Dessutom är det en riktigt taskig placering.

Det står ofta om kopian att ”ser inte madrassen ut som om man skulle vilja lägga sig på den!” vilket är lustigt eftersom versionen med naturtrogen madrass är den som såldes till Louvren. Alla andra sovande hermafroditer (det finns  antika kopior i bl.a Florens, St Petersburg och på Roms nationalmuseum) får nöja sig med en brits med lakan.

640px-louvre_-_sleeping_hermaphroditus_02

Stoppad madrass – endast för hermafroditer på Louvren. Ärligt talat tycker jag den där madrassen ser lite mal placé ut. Det var kardinalen som tyckte att det skulle vara snyggt, så han beställde den av Bernini. Tänk om en konstsamlare idag skulle beställa en Hästen-säng av marmor till sin antika skulptur.

IMGP3138

En hög med putti. Känns lite som om de serveras på en tallrik.

IMGP3139

Sanningen (som avslöjas av tiden) – Bernini, 1646-52. Hon blev aldrig färdig. Hon håller foten på ett jordklot, vilket inte syns så väl här. Eftersom Sanningen även brukar likställas med Dygden så är hon en väldigt vällustig sanning. Hon stod mitt på golvet i första salen förr, har jag sett på bilder, numera är hon lite taskigt placerad i ett hörn. Jag tycker hennes fot är lite läskig, Bernini har ju gjort fantastiska fötter när han var mycket yngre.

IMGP3140

Också Bernini, jag minns faktiskt inte vilken, för jag var tydligen koncentrerad på annat…

IMGP3141

En skitledsen mosaik från 300-talet som familjen Borghese grävde upp ur sin egen trädgård 1834. De lades ut på golvet för att ersätta de skulpturer som familjen varit tvungna att sälja under den franska ockupationen.

IMGP3142En tankfull Medusa.

Hur gräver man ens upp en mosaik och lägger ut den exakt som den såg ut? Det är ju som världens mest hopplösa pussel, och tänk ångesten om man gör fel!

IMGP3162

Gladiatorer, där det står vilka som dog i gladiatorspelen. Kanske inte vad jag skulle prytt mitt golv med i första hand, men men.

IMGP3144

Skulpturer med kläder – klart läskigt. Jag tror att det ska vara Isis, för Isis avbildas med svarta kläder. Nu är vi dessutom i egyptiska salen.

IMGP3146

Emmanuel tittar på voljären som Borghese även hade.

IMGP3148

Egyptiska rummet har hieroglyfer som inte betyder något, tydligen. Och ibisar.

IMGP3149

Så snyggt rum ändå. Även om det inte betyder något.

IMGP3151

Plötsligt en Caravaggio. Det är så himla häftigt att se berömda målningar i verkligheten, speciellt när de har ett helt annat format än man hade föreställt sig. Många Caravaggio-målningar t.ex är ofantligt stora, men det är väl för att de ofta är beställda till kyrkor.

IMGP3155

Detalj från Madonnan och barnet med Sankta Anna.

IMGP3159

David med Goliats huvud. Caravaggio målade Goliat som sitt eget porträtt. Åh Caravaggio.

485px-caravaggio_-_david_con_la_testa_di_golia

Det fanns så många, jag kunde inte fotografera alla bara för att jag sett dem, men St Jerome, Pojke med fruktkorg, och den märkliga Ung sjuk Bacchus.

369px-self-portrait_as_the_sick_bacchus_by_caravaggio

Det är ett tidigt självporträtt, han ser betydligt sjukare ut i verkligheten än här, även om man han ser rätt osund ut här också. Men han är verkligen gröngul. Bakfull och med gulsot samtidigt.

IMGP3171

Trappan till övervåningen, där de flesta av tavlorna hänger.

IMGP3172

Jag glömde vad den här målningen hette, men den har en pytteliten gullig dödskalle. Tror det var ett i övrigt ganska tråkigt porträtt av en präst, säkert 1600-tal.

IMGP3175

Detalj från Il Sodomas (”Bögen”) Leda och svanen, en kopia av Leonardo da Vincis original som senast sågs 1625 i palatset Fontainebleau och sedan aldrig återfunnits.

368px-leda_col_signo_28copy_of_leonardo_da_vinci29_september_2015-1

Il Sodoma, ca 1510-15. Borghesegalleriet, Rom.

366px-leda_and_the_swan_1508-1515

Francesco Melzi, ca 1510-15 (Uffizierna, Florens)

366px-leda_and_the_swan_1505-1510

Cesare da Sesto – ca 1505-1510 (Wilton House, Salisbury)

De två nedersta ledorna är de som närmast liknar da Vincis original.

IMGP3177

Villa Borghese sett från parken, 1700-talsmålning tror jag.

IMGP3179

Min kamera kan tyvärr inte återge vilka otroligt klara färger denna Botticelli-målning har, 530 år senare. Jag blir gråtfärdig nästan. Det är ganska mörkt i salarna för att skona målningarna, så nästan alla bilder är tagna med ett enormt ljusinsläpp i kameran, så det blir inte så bra. Den ser ut så här i detalj. De här målningarna i tempera på trä är högblanka och alldeles klara i färgerna flera hundra år senare, det är så häftigt.

IMGP3180

En annan halvtusenårig färgglad madonna – Perugino

IMGP3181

Det här ser lite ut som en persisk miniatyr, mycket färgglad och mycket som pågår. Det ska föreställa Salomons dom, av en anonym 1500-talsmålare som kallas Mästaren från Serumido. Egentligen ett groteskt motiv men det ser helt kul och trevligt ut. Jag kan gratulera mig själv med att vara först på svenska internet om att skriva något om honom. Han har även gjort det här utmärkta sjöodjuret:

ALG289254

”Perseus räddar Andromeda”. Varsågoda, aldrig förr skådad med svensk undertext.

8311616778_d9481fa424_z

Och den här som jag skulle kalla ”Bebådelse med sänglampa”. Charmigt att ängeln svävar på ett moln fastän hen knäböjer på marken. Liksom som ett knäskydd.

Det var allt jag hade om mästaren från Serumido, men mer än ni visste från början! Kanske. Vad vet jag om bildningsnivån på mina läsare, förresten.

IMGP3182

Ett riktigt ruttet foto på ”Venus och Cupid med honungskaka” av Cranach d.ä. (ca 1530) Det finns en moralitet där någonstans om att den som förlustar sig på honungens fröjder sticker sig på bina.

lucas-cranach-the-elder-reclining-nymph

Den här är ju roligare då för här finns ingen moralitet. Tjej som softar ”Nymf som vilar”. Den finns inte på Borghese-galleriet, jag ville mest visa.

IMGP3183

”En man, hans familj och hans bror med en huvudlös docka.” – Bernardino Licinio, 1535

Eller nåt sånt.

IMGP3185

Amor med papegojvingar – Jacopo Zucchi, 1589.

IMGP3188diana

Detalj från Dianas jakt av Domenichino, 1616. Hela tavlan finns här.

IMGP3186

Gullig nymf. Också detalj från Diana.

IMGP3189

En annan gullig tjej av Domenichino, Sibyllan i Cumae. (ca 1610). Nu kastar de snart ut oss från museet, därav sämre och sämre kvalitet på bilderna. Fick skynda mig!

IMGP3190

Den här är så himla gullig! Madonna, fet Jesusbebis och två irriterande gubbar. Madonnan ser väldigt disträ ut. Typ öhm undrar var jag la nappen nånstans. Lotto hade uppenbart sett en bebis förr, vilket man ibland undrar när man tittar på madonnamålningar, om konstnären nånsin studerat ett barn innan han skred till verket.

Madonna med barn mellan sankt Flavian och Onuphrius – Lorenzo Lotto, 1508.

Och det var sista vi fick lov att titta på innan vi blev nästan handgripligen utkastade.

Om ni åker till Rom, försök att inte bli alltför beklämda av att museivakterna är SJUKT OTREVLIGA och i allmänhet inte vet någonting om konsten alls. De är i bästa fall snäsiga och uttråkade och i värsta fall rena säkerhetsvakter som bara spänner musklerna. Man blir utslängd långt innan de stänger, ibland en timme innan utsatt tid. Det var inte alltför illa på Borghese, rätt nära stängning, men på Vatikanmuseet och Forum Romanum.. alltså. Jag återkommer om detta.

IMGP3193

Nu var det kväll i Borgheseparken!

IMGP3196

Piazza Venezia där alla bussar och spårvagnar går, och Altare della Patria – Faderlandets altare. Seriöst, Rom? Enligt mer eller mindre pålitliga resekrönikor tycker romarna att detta bygge är vulgärt, och det kallas omväxlande för Skrivmaskinen eller Tårtan.

IMGP3198

Sista fotot för dagen – mitt första möte med en romersk nasone (stor näsa), en fontän med dricksvatten. Håller romare, turister och fåglar vid liv varje dag, helt gratis.

Fortsättning följer!

(Foton på konst som inte är tagna av mig är från Wikimedia Commons, orkar ej ange namn på folk som scannat bilder från sina konstböcker, men tusen tack för hjälpen ändå!)

Annonser