How Girls Can Help Their Country: Handbook for Girl Scouts (1917)

Have you ever stopped to think that your most constant companion throughout life will be yourself? You will always have this body, this mind, and this spirit that you call “I,” but this body, this mind, this spirit are constantly growing and changing, and it is quite possible for the owner to direct this growth and change. In order to live well, in order to possess the joy of life, and to be helpful to others, a Scout needs to apply her motto “Be prepared” to herself. Strength and beauty should be hers in body, mind, and spirit.

  • Be Not the Slave of Unhygienic Fashions. Be proud to have efficient feet. Wear light, loose and porous, but sufficient clothing.
  • If outside engagements are so pressing as to conflict with your personal health, remember you have an important “previous engagement” with yourself for sufficient time for meals, sleep, out-of-door exercise and, if necessary, rest.
  • Avoid Infection and Do Not Spread It. Wash your hands always before eating.
  • Play Hard and Fair. Be loyal to your team mates and generous to your opponents.
  • Remember Silence Is Golden. In solitudes poets and philosophers have touched the heights of life. It is valuable for everyone to take account of stock occasionally with oneself.
Annonser

Portvakten på Karlavägen 45. Lennart af Petersens, 1964

Benknäckarvals uppmärksammar yrkesgruppen: portvakter!

I Sverige är yrket så gott som helt utdött, i och med porttelefoner, fastighetsskötare och städfirmor. I Frankrike finns det omkring 56 000 portvakter, eller concierger, de flesta i Paris. 85 % är kvinnor i medelåldern och uppåt, med en lön på ca 6000-10 000 kronor där bostad & el ingår. Hälften av tjänstebostäderna är mindre än 35 kvm. En stor del av dessa portvakter har portugisiskt ursprung. Förr var de ofta från Spanien, men även då oftast äldre kvinnor. Under 1800-talet gick det en portvakt på 90 personer i Paris.

Portvaktens kök, Storgatan 16, 1½ trappa. Lennart af Petersens, 1968.

”Janitor” som idag oftast innebär städare/vaktmästare betydde från början dörrvakt på skolor (ursprung: 1580-tal, från latinets ianitor, dörrvakt, från ianua, dörr). I den bemärkelsen är rollfiguren Argus Filch på Hogwarts School of Wizardry and Witchcraft en äkta “janitor”. Argus Filch är en “squib”, eller “ynk” på svenska, någon som fötts av en trollkarl och en häxa, men som själv inte kan trolla. De räknas som trollkarlssamhällets lägsta kast. J.K Rowling beskriver deras tillvaro som ett “sad kind of half-life”, då de föds in i ett samhälle där de inte tillåts gå i skolan och det finns få yrken de kan ta. Det krävs inte heller av dem att de anmäler sin existens till The Community, vilket jag tolkar ungefär som att de saknar personnummer. De finns inte, med andra ord. Man undrar ju om J.K Rowling har klassperspektiv på Filch. Argus Filch är klassiskt otrevlig och sur, och snokar, som nidbilden av en portvakt. Han får enligt vad jag vet aldrig någon upprättelse eller egen historia. Fast jag är ingen Harry Potter-expert, så jag kan förstås ha fel.

Notera att ordet “vaktmästare” egentligen betyder, som hörs på ordet, den som övervakar byggnaden. Inte städare eller reparatör. På 1800-talet hade denna titel mycket högre status än den har idag. Men nu gällde det alltså portvakter.

Portvaktsyrket kom till Sverige i samband med att de första hyreshusen byggdes på 1850-talet, och det blev mer folk som passerade och större behov av att hålla koll. Läser man gamla ungdomsböcker som utspelar sig i Stockholm så finns det gärna en sur portvakt som kritiskt synar alla som går in och ut ur huset och låser porten om man kommer hem för sent. Portvakten jobbade nämligen inte dygnet runt – 7-22 var en ganska normal arbetsdag. Men man fick inte sova åtta timmar för den sakens skull, för den viktigaste arbetsuppgiften var inte att vakta porten, utan att elda i husets pannor, och det var man tvungen att göra klockan fyra på morgonen. Ett ungefär lika kul och vilsamt jobb som fyrvakt, med andra ord (fast med färre trappsteg). Men förutom dåliga arbetstider och låg lön var jobbet nog inte så betungande. Det tråkiga var att man alltid var tvungen att hålla sig hemma och inte kunde ta helg. Fördelen var att ensamstående kvinnor som annars saknat försörjning kunde vara portvakt till långt efter pensionsålder och fick nånstans att bo. Alternativet hade varit fattighuset.

I Frankrike har portvaktsjobbet försvunnit i snabb takt, men det börjar nu plana ut då man uppvärderar yrket igen. Många tycker att det är bättre med en människa i porten än en porttelefon, eftersom portvakten fyller en viktig social och sammanhållande funktion i huset. Under en värmebölja 2003 överlevde fler äldre människor som hade portvakt, och boende med portvakt mår överlag bättre. Jag kan tänka mig att det är en kombination av att det alltid finns någon att prata med och att portvakterna ofta jobbar extra med att städa lite osv. Svart hemtjänst helt enkelt. Man kunde ju önska att Frankrike hade lite mer uppstyrd äldrevård, men portvakt är samtidigt ett ganska skönt mellan-stolarna-jobb som jag inte helt kan förkasta. Nån som håller koll på ungarna på gården utan att direkt lägga sig i, som en jourhavande mormor, ajabaja-polis och nån att stå och snacka skit med. Jag tänker på folk som inte får hemtjänst för att de inte är sjuka nog, men som ändå skulle må bra av att nån håller lite koll på dem. Att de lämnar lägenheten ibland. Vaktar så att ingen smyger upp och eldar upp vinden, såna grejer. Det vore väl rätt bra?

(Och vore det inte alls bra så är det väl strunt samma egentligen, för portvakterna lär inte komma tillbaka igen när de nu väl försvunnit.)

Portvakt Holm står vid sin lägenhet och pratar med Per Wästberg. – af Petersens, 60-tal

*

Några källor: Portvakten – en älskad och hatad institution, Sydsvenskan 9 mars 2010

http://sv.wikipedia.org/wiki/Portvakt

Skönlitteratur om portvakter: Igelkottens elegans – Muriel Barbery

Eller se den som film: Igelkotten