matfrågorna

Tre ord som beskriver mig i köket:
Hungrig, snabb, ganska okunnig.

Vad äter jag helst till frukost:
Två mackor på surdegsbröd, med Bregott, ost och nån grönsak på.

Tre köksredskap jag inte klarar mig utan:
Kniv, kastrull, en stor skål.

Två köksredskap jag skulle vilja ha:
Kanske en salladsslunga. Två var för mycket begärt.

Vad är det konstigaste man hittar i mitt kök?
Ölbryggargrejerna, men de är inte mina.

Fyra råvaror som är ett måste på min pizza.
Ost, tomatsås, oliver. Spännande va.

Favoritdessert?
Napoleonbakelse.

Något jag skulle kunna äta varje dag:
Pasta med aubergine stekt i massa olja och vitlök, samt lite stekt paprika och squash.

Det lagar jag helst nu för tiden:
Sursöt-lite stark nudelsoppa med ägg och grönsaker. ”Helst” pga ojämförligt snabbast och mycket bang for the buck så att säga. Eller så gör jag fetaostsallad. Har börjat gilla det mer än halloumi på sista tiden. Man gillar ju att osten sprider sig jämnt över alla bladen.

Något jag tycker om men inte lagar så ofta:
Nästan allt utom ovanstående.

Bästa restaurangmåltid:
Minns inte nån måltid så direkt, men det fanns en krog i Sevilla som hade ett tak av jasmin ute på pation och det kröp smaragdgröna ödlor på väggarna, det var som rätt pittoreskt. Vad man än åt eller drack där blev ju automatiskt gott (sen är tapas och gazpacho alltid gott också). Det fanns även ett café längs Via Appia i Rom som kanske inte var nåt särskilt så, förutom att de hade väldigt goda ciabattor med grillad aubergine och nån god ost som inte var snordyra med romerska mått mätt, det låg så otroligt fint, med små bord under ett olivträd och en katt som solade sig mellan borden och aaaaaaah vad fint det var. Som en dröm! *ernst kirchsteiger*

Sämsta restaurangmålstid:
Minns jag inte heller, men jag beställde glögg (eller motsvarande) på ett ställe i Budapest där glöggen var knappt fingervarm, och då räckte jag tillbaka den och sa det. Istället för att värma upp en ny kopp stoppade servitrisen koppen i espsressomaskinen och värmde upp den med cappuccinoskummaren eller vad fan det nu heter, glöggen blev liksom som ett vinrött tomteskägg upp längs kanterna av muggen.

Mat jag absolut inte kan eller vill äta: Grisfötter i gelé och vinäger. Det fick jag hos en familj i Biarritz. Det går liksom inte att äta, jag vet inte hur nån ens fick för sig tanken. Men minnesvärt just därför. Alltså sånt kan ju också vara värt, de bisarra matminnena.

Detta var min favoritmat i skolan i skolmatsalen:
Potatisbullar, korv stroganoff.

Saker jag alltid har hemma i kylen och skafferiet:
Olivolja, soja, vinäger, socker, tuppsås eller annan chilisås som inte är sweet chili, nån slags ost, nudlar.

Vanligast förekommande maten hemma när du var liten:
Blodpudding, felix köttsoppa, minestrone, falukorv, pyttipanna med älg.

Överskattad mat/ingrediens:
Portobello, i synnerhet portobelloburgare. Spetskål.

Din festligaste middag tack, förrätt, huvudrätt, efterrätt!
Blinier med löjrom och smetana, champagne (eller cava). Huvudrätt: vet ej, kan man inte få äta sig mätt på blinier? Annars rökt lax.
Efterrätt: pavlova.

Detta bakar jag oftast:
Bakar ej. Skulle jag baka så troligen bröd.

Bakfyllemat?
Chips, falafelrulle, lesk.

Bästa matscenen i en film/tv-serie:
Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare. Många scener, men helstekt människa sticker ju ut som minnesvärt.

Bästa låten som har anknytning till mat:
Eat the menu – Sugarcubes

En god fika skall enligt mej bestå av: kaffe, vallmofröfrallor med smör och cheddar, helst med gul paprika på. Eller också nån annan god macka, typ laxbagel och rödlök.

Beskriv ditt kök:
Litet med snedtak och takfönster, skåpluckor billigaste sorten från 2000 (gissar jag), vinylgolv, trasmatta. Spis med induktionshäll. Kyl och frys ovanpå varandra. Ont om plats för en stor porslinssamling.

Och till slut, vad ska du äta idag?
Nån gryta med räkor i, ris.

Tips för den som inte kan lämna naturen utan att ta med sig lite hem

Jag sitter med ena foten i fotbad, för vi har ingen balja utan bara en sån där smal Vileda-hink som det enbart ryms två fötter i om man sitter väldigt obekvämt. Jag har fått lite glas i foten och jag är inte helt säker på att jag fick ut allt, så nu tänkte jag testa fotbadsmetoden och se om resten kryper ut. Gulsåpa och bordssalt represent!

Apropå att lösa sina krämpor i hemmet så tänkte jag informera stadsplockaren (dvs den som mest plockar natur lite då och då) att man kan äta tusenskönor. Man kan ha dem i sallad – nu kan man visserligen ha det mesta i sallad och det är kanske inte så mycket mer lönt för det, men det blir ju en dekorativ sallad om inte annat. Sen LÄR te på tusensköna hjälpa mot hosta, men det finns inga medicinska studier på det. Jag gillar medicinska studier. Inte för att de säger allting, eftersom det kanske inte alltid satsas några pengar på att ta reda på huruvida nässlor eller tusenskönor är bra eller dåligt mot något speciellt, men jag gillar dem ändå. Jag gillar speciellt att tänka på att någon bjöd 800 personer på tusensköns-te och 800 andra personer fick placebo-te i vetenskapens namn. Fast nu gjorde de alltså inte det.

277px-bellis_perennis_1

Tusenskönor, som i min familj oftast kallades pyttor och ibland bellis.

Innan jag fortsätter – gravida ska inte använda några medicinalörter alls i stort sett, främst på grund av otillräcklig forskning (pyttor är dock lugnt). Om du vill börja häxa loss så är det inte rätt tillfälle om du väntar barn, inte heller om du har någon allvarlig sjukdom! Det här är mer sånt som kan vara kul att testa för den som är nyfiken.

Här kommer några tips på vanliga växter i Norden som man kan göra tinkturer och ”te” på – egentligen avkok om vi ska vara noga, för te innehåller alltid just teblad. Men hur som helst, allt det här är sånt man hittar på första bästa äng. Plocka inte växter nära en hårt trafikerad väg (undvik avgaser i häxbrygden), och länsa inte ängen. Annars, kör hårt!

320px-achillea_millefolium_-_roosa_harilik_raudrohi_valingu

Rölleka orsakar ofta kontakteksem, så har du tendens till allergier så är det här inte blomman för dig! Den innehåller liksom många andra växter salicylsyra och har använts som ett febernedsättande och smärtstillande medel, mot diarré, magkramp och gaser, men främst är det myggavvisande, så man kan gnida in sig med rölleka. Risken med att använda det mot magknip är väl att man kan få mer kramp, då det finns garvsyra i rölleka. Det är väl lite samma tanke som att Bäska droppar och Gammeldansk ska vara aptitretande genom att få fart på matsmältningen, men effekten kan lika gärna bli den motsatta. Rölleka anses sänka blodtrycket på lång sikt och skydda mot tjocktarmscancer – innan den uppstår, ska jag påpeka – liksom alla andra växter som innehåller salicylsyra (blåbär, björnbär, nätmelon, avokado, körsbär, russin, dadlar och aprikoser, med flera) men det finns otillräckliga studier – Oxford Journals har publicerat en studie på salicylsyra i växter, inte rölleka i synnerhet.

250px-polyommatus_icarus_planetal

Renfana luktar ganska starkt, liksom rölleka, och är därför ett bra mygg- och malmedel. Förr lade man det överallt i hemmet där man inte ville ha småkryp – i madrassen mot loppor och löss, till exempel. Hildegard av Bingen lovordade renfana för dess maskdödande egenskaper (tarmparasiter alltså). Skulle jag få tarmparasiter nån gång så hade jag nog gått till läkare, men det är ju jag det. Utöver att äckliga djur hatar den så är renfana inte så himla användbart till annat än fina buketter, faktiskt. Jo, man kan göra snabb-snaps på det, sprit med renfana ska inte dra så länge för det blir för stark smak då.

Den som vill torka renfana ska hänga buketten med blommorna nedåt. Det luktar underbart av gammalt apotek i ett rum där det hänger renfana, om ni nån gång varit i ett apotek så gammalt att örtlukten liksom etsat sig in i träet. Eller om ni någon gång öppnat ett riktigt gammalt kryddskåp. Den lukten.

rosa_rubiginosa_hips

Det finns cirka ingenting som är så nyttigt som nypon. Det innehåller extremt höga halter c-vitamin – en kopp nypon innehåller lika mycket som 40 apelsiner, yo. Man kan använda även nypon som svartnat av frost. Svenska armén har givit ut en överlevnadshandbok där nypon står med som en av de absolut viktigaste växterna. Perfekt för alla domedags-preppers! Fröna används inte – om du minns från barndomen så var nyponfrön ”klipulver” som man stoppade innanför tröjan på inte ont anande syskon. Man kan göra antingen marmelad, soppa eller te på nypon, eller bara mala det till ett ganska oaptitligt grågrönt pulver och strö det på exakt allting som min mamma gör, men hon köper sitt nyponpulver i hälsokostaffären. Äter man nyponpulver dagligen under flera veckor ska det främja hårväxten och ge bättre hy, eftersom det även innehåller mycket A-vitamin, men jag märker ärligt talat ingen som helst skillnad. Bjäst hjälper däremot!

Obs att nyponsoppa man köper i affären mest består av socker och inte alls är detsamma som nyponsoppa man gör själv hemma.

215px-maitohorsma_28epilobium_angustifolium29

Mjölkört eller rallarros är en sån där växt som är hopplös att plocka i bukett, för den vissnar på en gång, precis som vallmo. Man kan plocka bladen (inte blommorna) och göra ”te” på dem. Det upprepas med en dåres envishet att smaken påminner mycket om kinesiskt svart te, men.. ptja. Det beror kanske på hur länge sen det var man drack svart te, som med allt surrogat, men i Ryssland slog man mynt av den idén genom att sälja den inhemska mjölkörten paketerad som svart te, möjligen på grund av någon handelsblockad men jag har inte närmare rotat i historien. Det har inga speciella kända egenskaper för människor utöver det, men förr ansåg man att kreaturen mjölkade bättre om de åt mjölkört, därav namnet.

filipendula-ulmaria

Älgört – växer kanske inte på varenda äng utan mer i diken och sankmark, så tricket är att hitta ett dike som inte ligger vid en motorväg. Den luktar gott! Förr lade man älgört på stuggolvet inför kalas, och skrubbade öltunnor på insidan med bladen för att ge smak. Liksom rölleka innehåller den mycket salicylsyra, så man kan ju testa att göra värkstillande avkok på blommorna – det smakar gott om inte annat. Man kan göra saft på älgört på samma sätt som man gör flädersaft, smaken är rätt lik. Ta lite fler blomklasar än man tar fläderklasar eftersom blommorna är lite mindre.

380px-hippophae_rhamnoides-01_28xndr29

Havtorn, inte hagtorn. Inte så där alldeles förfärligt spridd, eftersom den bara växer vid kusten – HAVtorn – för den behöver nämligen salt, till skillnad från de flesta andra växter. Men eftersom den växer ymnigt till exempel nere vid brofästet i Malmö så kan det vara av intresse för lokala läsare. Utan bär ser den lite sådär olivgrön ut, eller grågrön liksom. När bären väl är där så går den knappast att missa. Bären gör man en syrlig marmelad och saft av, bladen kan man göra te på. Man ska helst plocka bären så snart de mognar i juli, för då är vitaminhalten högre. Men det kommer fler bär på hösten också. De innehåller mycket vitamin C, A och E samt fettsyrorna Omega 3, 6, 7 och 9, så de är lite vaxiga att hantera. Omega 7 och 9 är lite doldisar vad gäller fettsyror. Omega 7 finns framför allt i kött, och är viktigt för slemhinnorna, i synnerhet när man börjar bli äldre då kroppen blir sämre på att tillverka Omega 7 själv. Omega 9 är en annan fettsyra som kroppen tillverkar själv, så den är inte ”essentiell” så som Omega 3 och Omega 6.

rumex_acetosa_snapp_060620liten

Ängssyra känner man igen på blommorna, men det är bladen man äter. Ät inte för mycket bara, för de innehåller lite oxalsyra som kan vara giftigt om man sätter i sig för mycket. Troligen lär du bara märka det i form av magknip i så fall (jag fick det ibland som barn eftersom jag tyckte att rå ängssyra var jättegott!), det finns inga kända fall av riktigt ordentlig förgiftning, men i teorin kan man få njurskador. I teorin alltså.

Här kommer ett trevligt recept på ukrainsk ängssyre-borsjtj som jag inte testat men gärna skulle göra snart!

Ängssyreborsjtj på Dags att plocka

Ett annat recept med fler ingredienser

Om man inte har någon ängssyra kan man använda spenat/kirskål/nässlor och pressad citron istället, enligt initierade schavel-kännare.

Så där, det var allt från häxvalsen för idag!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag letar fortfarande efter den ultimata containern, dock. Hittills har jag bara kommit till läget att min lokala handlare ofta ger mig frallor gratis sent på kvällarna. Förr hade jag mer eller mindre oändlig tillgång till godis och chips via en lastkaj, men jag ska ju inte äta mer sånt nu.

Haha, stickad karta! Jag kan tänka mig alla de små cykelvägarna som röda maskor och husen som gröna kvadrater. och vad varm och skön den skulle vara att hålla i under blåsiga dagar!

En grej jag inte fattar riktigt med raw food är varför man hela tiden tar råa grönsaker och frukt och nötter och kamouflerar det som nånting som är gott – typ bröd, chokladbollar, kakor etc – och så smakar det skitilla eftersom det inte alls påminner om det som det har kamouflerats som. En rimligare approach vore ju att presentera det som råkostsallad. Sallad är gott. Groddar är gott. Grodd-napoleonbakelse är inte gott. Dessutom är det fånigt.

Idag äter jag dumpstrad avokado på mackan. Grannarna var ute och sopletade grönsaker häromdan och kom hem med en hel kartong full med frukt och grönsaker av varierande fräschör, men de flesta såg jättefina ut. Avokadon var guacamole utan krydda inuti, men inte rutten. Det är lyx att ha nån i huset som dumpstrar. Jag skulle nog inte äta någon mjölk- eller köttprodukt som slängts i en container, men grönsakerna är ofta bara precis lagom mogna för att ätas eller har något smärre skönhetsfel.

För ett par år sen fick jag så sjukt mycket dumpstrat godis, alltså lätt sju kilo. Det tog nog ca ett år att äta upp, och två kilo lågbudget-mozartkulor ställde jag bara hemma hos nån. Mintchokladkakorna från Marabou var mycket bra fastän datumet gått ut för länge sen, men det fanns en del av godiset som man blev lite magsjuk av. Värst var dock chipsen som de bjöd på vid gallerifesterna uppe på Nobelvägen. Tror de hade gått ut ett år tidigare typ, och härsket fett är härsket fett, det går liksom inte att komma ifrån. De smakade fortfarande gott, men jag blev dålig varenda gång. En del mer strutsmagade vänner har dock inte farit illa av de dumpstrade chipsen heller. Antar att det är en blandning av vana och konstitution.

Min pappas bästa vän har levt mycket på dumpstrad mat för att kunna resa ofta och långt på en låg lön. Han plockar dock inte maten ur container, utan har en “deal” med lite olika affärer. De sparar helt enkelt en liten hög med mat som ska slängas, och så får han komma och plocka upp den. Så då är den fortfarande kyld och fin. Men det är nog inte helt lätt att få till en sån deal med affärsinnehavare, eftersom de egentligen inte får lov att ge bort mat som enligt bäst-före-datum är dålig.

Visserligen kan man lägga miljöaspekter och politiska aspekter på sitt dumpstrande, att man räcker ett långt finger åt ett konsumtionssamhälle som överproducerar, och att man tar tillvara på mat som annars bara blivit till sopor, men i realiteten slängs tusentals liter mjölk på bondgårdarna redan innan de kommer till affären, så vad jag “gör” för sopberget är piss i havet. Jag vet att det inte spelar sopberget eller matberget någon roll om jag äter lite dumpstrade grönsaker eller godis, jag gör det helt enkelt för att det är gratis. Maten är ju där och den kostar ingenting, och jag är fattig. Och så känns det så härligt präktigt att det står en stor kartong med grönsaker och frukt – BRA frukt! – på en stol ute i porten, som om vi hade en liten tropisk köksträdgård. Jag gillar verkligen att se mina grannar sitta och svulla i sig hur mycket vattenmelon som helst i solen, och att det är vattenmelon kvar i kartongen när de är klara. Det känns som om vi har ett litet ymnighetshorn.

Emmanuel fyller år

image
Inte alla människor kan konsten att fylla år. Jag, till exempel, försöker ofta låtsas som om det är något helt annat jag gör. Har en allmänt fin dag till exempel.

image

Emmanuel gillar verkligen att fylla år, och det är en egenskap jag uppskattar. Han tycker om att gå och dricka vodka på en krog där de serverar dillgurkor & sursoppa i bröd. Jag tror jag åt mer än jag gjorde på julafton, och då åt jag ändå inte upp brödet som soppan låg i.

image

När Emmanuel är omgiven av tio personer vid ett långbord så håller han ungefär på att explodera av nöjdhet. Själv försöker jag gärna ironisera bort det med att säga rajraj oavbrutet.

image

Emma och Mats tittar på några av alla presenterna.

image

För varje år blir jag mer och mer: “Kan jag inte få dricka whisky under en pläd i pariserhjulet, fyra varv” på min födelsedag & then be done with it, men eftersom pariserhjulet aldrig har öppet tre dagar före jul så får jag naturligtvis inte det. Nu finns det dessutom inte längre! Lussekatter är förresten inte SÅ jävla gott egentligen. Jag hyr hellre in mig på Emmanuels födelsedagar i fortsättningen. De brukar vara mycket bra. Det här blev min tredje.

je ne regrette rien

Mirja Unge sa att jag åt klementin som en orm. Hon trodde att jag slukade klyftorna hela för att jag inte tuggar dem. Men det mest njutbara sättet att äta klementin på är att pressa sönder klyftorna mot gommen så det bara blir saft och en liten slamsa kvar. Slamsan får jag inte ut så mycket av, så den sväljer jag bara.

Man kan inte äta apelsin så här, och det är den främsta anledningen till varför klementinen är överlägsen – inte för att den är lättare att skala. Skalandet av apelsiner har jag aldrig haft något emot. Apelsiner är egentligen också saftigare och har mer smak, skalet har en vackrare färg och de är trevligare att ha i en skål. Men klementinens perfekta konsistens uppväger allt.

Ett tag tuggade jag klementinklyftorna för syns skull för att ingen skulle tro att jag slukade mat utan smaka på den. Men nu har jag slutat med det, eftersom det är ett så undermåligt sätt att äta klementin på, jämfört med mitt.

Jag kommer att bli tvungen att kalla mig köttätare snart, efter att ha stilat som omdömesgill fisketarian “som fuskar ibland när jag blir bjuden” i halva mitt liv. Nu har hela mitt innandöme klappat ihop och jag kan inte äta baljväxter eller mjölkprodukter längre (med mera, med mera, kan inte heller krydda maten så det smakar som människoföda). Så var det med det. Men vegetarianer behöver inte oroa sig jättemycket, eftersom listan över kötträtter jag inte kan äta är ungefär lika lång som listan med grönsaksrätter. På det stora hela är det egentligen bara okryddad fisk, kyckling, ris och potatis jag tål. Och en del kokta grönsaker. Tänk: boende på ålderdomshem, alternativt sjuk hund.