En ganska dålig utflykt och en bra

Idag påminde facebook vänligen mig om att jag hade ett minne från 4 juli 2012, nämligen när Emmanuel och jag överfölls av åtta-tio kärleksfulla katt-tonåringar i Håstad. Det var en av de finaste utflykter jag varit på, mest för att den var så otippad, helt oplanerad. Jag ger Håstad 5 picknickkorgar av 5 möjliga. Av nån anledning bloggade jag inte bilderna då.

Det började lite så där. Vi klev av tåget i Höör, ett resmål som jag i det längsta undvikit under våra resor med Sommarkortet eftersom jag inte får nån feeling av Höör. Visserligen är naturen runtom helt ljuvlig, med Ringsjöarna, skog och backar. Orten är kanske inte jättekul däremot. Men vi bestämde oss ändå för att ge Höör en ärlig chans.

IMGP7844

”564 kilometer från Stockholm, höjd över havet: 80 meter.” Stackars Höör, har du inget annat att komma med?

IMGP7846

Det finns förstås ett par riktigt fina hus, som i många andra småorter.

IMGP7851

Sömnig men vänlig stämning råder, bland både folk och fä.

IMGP7852

Här var det ju fint. Men vi känner ändå inte riktigt Höör-entusiasmen.

IMGP7853

Vilket bland annat beror på sånt här, och att det är nåt med stadsplanen. Flackt.

IMGP7861

Tomma lokaler.

IMGP7855

Klassiskt plastblommor-framför-gardin-arrangemang.

IMGP7860

Baksidan var överdådigt täckt av vildvin.

IMGP7856

Snyggt men inte pråligt.

IMGP7857

Blomstrande fotskrapa.

IMGP7862

Nähä.

IMGP7850

Det här såg ju lovande ut, men också stängt.

IMGP7849

Ack ja.

IMGP7864

Sen åt vi nånstans nere i Höörs centrum och tittade på djurlivet.

IMGP7867

Ja du.

IMGP7869

”Ska vi åka hem”, sa Emmanuel, och jag sa ”Jaa.. fast jag känner mig inte riktigt nöjd.”

Så när vi kom till Örtofta sa jag, ”Ska vi inte hoppa av lite”?

DEL TVÅ AV UTFLYKTEN: ÖRTOFTA OCH HÅSTAD (mest Håstad)

IMGP7871

Jag tror inte att så där förfärligt många människor åker till Örtofta för att titta på det. Det är en liten bruksort knuten till ett stort sockerbruk, halvvägs mellan Eslöv och Lund.

IMGP7930

Både kiosk och pizzeria, vad mer kan man begära?

IMGP7873

Största attraktionen är kanske Kävlingeån. Och slottet Örtofta, i och för sig.

IMGP7874

Vi fortsatte gå mot Håstad, som ligger precis bredvid. Håstad hade oväntat många attraktioner! Bland annat en lunchservering i någons trädgård, med menyn ”makaroner och stekt falukorv och ketchup, eller pannkakor och sylt” ordentligt textad på en skylt.

IMGP7877

Med lust och fägring stor.

IMGP7878

Håstad hade även denna stiliga valskvarn, som åtminstone då fortfarande var i drift.

wjZv-tE10gavHRtktwH4UPP-oj8

Mjölfoto: Ingemar D Kristiansen, Sydsvenskan

IMGP7880

Jag älskar ju sånt här. Gamla industrier är det bästa jag vet.

IMGP7883

Så mycket känsla!

IMGP7882

Perfektion, om ni frågar mig.

IMGP7900

Sen överfölls vi av ett tiotal kärleksfulla katter! Det här var långt ifrån hela gänget.

IMGP7889

Ni kan ju haja att vi dog en smula.

IMGP7891

Jag ville ta hem minst en. Den bruna med blå ögon, till exempel.

IMGP7893

Men man kan ju inte bara ta med sig en katt hem hur som helst.

IMGP7896

Amen liksom!!

IMGP7897

Oemotståndligheten!

IMGP7898

Utöver de här tonåringarna fanns det också ett helt gäng nya ungar och några vuxna.

/hjärtsnörp

IMGP7910

Sen bestämde jag att vi skulle titta på ån, där det betade kor! Pastoral idyllkvot: full!

IMGP7912

Bryggan hade badstege! Så vi badade, och det var jättedjupt och varmt och helt ljuvligt.

IMGP7923

Det saknades inte ens papegojbänk! Jag är djupt imponerad av Örtofta/Håstad.

IMGP7931

Så vi kom hem betydligt senare än vi hade tänkt, men det gjorde ingenting.

Håstad i nyheterna: Orosmoln över Kvarnvik i Håstad

Aina Erlander, Tage Erlanders fru, var dotter till kvarnägaren i Håstad. Hon hade en fil. mag. i matematik, fysik och kemi och var adjunkt på Södra flickläroverket i Stockholm samt styrelsemedlem i Röda korset och ordförande i Unga örnar.

SSMSVD026496S.JPG

Aina och Tage Erlander röstar, 1950. Foto av Gunnar Lantz.

Tips för den som inte kan lämna naturen utan att ta med sig lite hem

Jag sitter med ena foten i fotbad, för vi har ingen balja utan bara en sån där smal Vileda-hink som det enbart ryms två fötter i om man sitter väldigt obekvämt. Jag har fått lite glas i foten och jag är inte helt säker på att jag fick ut allt, så nu tänkte jag testa fotbadsmetoden och se om resten kryper ut. Gulsåpa och bordssalt represent!

Apropå att lösa sina krämpor i hemmet så tänkte jag informera stadsplockaren (dvs den som mest plockar natur lite då och då) att man kan äta tusenskönor. Man kan ha dem i sallad – nu kan man visserligen ha det mesta i sallad och det är kanske inte så mycket mer lönt för det, men det blir ju en dekorativ sallad om inte annat. Sen LÄR te på tusensköna hjälpa mot hosta, men det finns inga medicinska studier på det. Jag gillar medicinska studier. Inte för att de säger allting, eftersom det kanske inte alltid satsas några pengar på att ta reda på huruvida nässlor eller tusenskönor är bra eller dåligt mot något speciellt, men jag gillar dem ändå. Jag gillar speciellt att tänka på att någon bjöd 800 personer på tusensköns-te och 800 andra personer fick placebo-te i vetenskapens namn. Fast nu gjorde de alltså inte det.

277px-bellis_perennis_1

Tusenskönor, som i min familj oftast kallades pyttor och ibland bellis.

Innan jag fortsätter – gravida ska inte använda några medicinalörter alls i stort sett, främst på grund av otillräcklig forskning (pyttor är dock lugnt). Om du vill börja häxa loss så är det inte rätt tillfälle om du väntar barn, inte heller om du har någon allvarlig sjukdom! Det här är mer sånt som kan vara kul att testa för den som är nyfiken.

Här kommer några tips på vanliga växter i Norden som man kan göra tinkturer och ”te” på – egentligen avkok om vi ska vara noga, för te innehåller alltid just teblad. Men hur som helst, allt det här är sånt man hittar på första bästa äng. Plocka inte växter nära en hårt trafikerad väg (undvik avgaser i häxbrygden), och länsa inte ängen. Annars, kör hårt!

320px-achillea_millefolium_-_roosa_harilik_raudrohi_valingu

Rölleka orsakar ofta kontakteksem, så har du tendens till allergier så är det här inte blomman för dig! Den innehåller liksom många andra växter salicylsyra och har använts som ett febernedsättande och smärtstillande medel, mot diarré, magkramp och gaser, men främst är det myggavvisande, så man kan gnida in sig med rölleka. Risken med att använda det mot magknip är väl att man kan få mer kramp, då det finns garvsyra i rölleka. Det är väl lite samma tanke som att Bäska droppar och Gammeldansk ska vara aptitretande genom att få fart på matsmältningen, men effekten kan lika gärna bli den motsatta. Rölleka anses sänka blodtrycket på lång sikt och skydda mot tjocktarmscancer – innan den uppstår, ska jag påpeka – liksom alla andra växter som innehåller salicylsyra (blåbär, björnbär, nätmelon, avokado, körsbär, russin, dadlar och aprikoser, med flera) men det finns otillräckliga studier – Oxford Journals har publicerat en studie på salicylsyra i växter, inte rölleka i synnerhet.

250px-polyommatus_icarus_planetal

Renfana luktar ganska starkt, liksom rölleka, och är därför ett bra mygg- och malmedel. Förr lade man det överallt i hemmet där man inte ville ha småkryp – i madrassen mot loppor och löss, till exempel. Hildegard av Bingen lovordade renfana för dess maskdödande egenskaper (tarmparasiter alltså). Skulle jag få tarmparasiter nån gång så hade jag nog gått till läkare, men det är ju jag det. Utöver att äckliga djur hatar den så är renfana inte så himla användbart till annat än fina buketter, faktiskt. Jo, man kan göra snabb-snaps på det, sprit med renfana ska inte dra så länge för det blir för stark smak då.

Den som vill torka renfana ska hänga buketten med blommorna nedåt. Det luktar underbart av gammalt apotek i ett rum där det hänger renfana, om ni nån gång varit i ett apotek så gammalt att örtlukten liksom etsat sig in i träet. Eller om ni någon gång öppnat ett riktigt gammalt kryddskåp. Den lukten.

rosa_rubiginosa_hips

Det finns cirka ingenting som är så nyttigt som nypon. Det innehåller extremt höga halter c-vitamin – en kopp nypon innehåller lika mycket som 40 apelsiner, yo. Man kan använda även nypon som svartnat av frost. Svenska armén har givit ut en överlevnadshandbok där nypon står med som en av de absolut viktigaste växterna. Perfekt för alla domedags-preppers! Fröna används inte – om du minns från barndomen så var nyponfrön ”klipulver” som man stoppade innanför tröjan på inte ont anande syskon. Man kan göra antingen marmelad, soppa eller te på nypon, eller bara mala det till ett ganska oaptitligt grågrönt pulver och strö det på exakt allting som min mamma gör, men hon köper sitt nyponpulver i hälsokostaffären. Äter man nyponpulver dagligen under flera veckor ska det främja hårväxten och ge bättre hy, eftersom det även innehåller mycket A-vitamin, men jag märker ärligt talat ingen som helst skillnad. Bjäst hjälper däremot!

Obs att nyponsoppa man köper i affären mest består av socker och inte alls är detsamma som nyponsoppa man gör själv hemma.

215px-maitohorsma_28epilobium_angustifolium29

Mjölkört eller rallarros är en sån där växt som är hopplös att plocka i bukett, för den vissnar på en gång, precis som vallmo. Man kan plocka bladen (inte blommorna) och göra ”te” på dem. Det upprepas med en dåres envishet att smaken påminner mycket om kinesiskt svart te, men.. ptja. Det beror kanske på hur länge sen det var man drack svart te, som med allt surrogat, men i Ryssland slog man mynt av den idén genom att sälja den inhemska mjölkörten paketerad som svart te, möjligen på grund av någon handelsblockad men jag har inte närmare rotat i historien. Det har inga speciella kända egenskaper för människor utöver det, men förr ansåg man att kreaturen mjölkade bättre om de åt mjölkört, därav namnet.

filipendula-ulmaria

Älgört – växer kanske inte på varenda äng utan mer i diken och sankmark, så tricket är att hitta ett dike som inte ligger vid en motorväg. Den luktar gott! Förr lade man älgört på stuggolvet inför kalas, och skrubbade öltunnor på insidan med bladen för att ge smak. Liksom rölleka innehåller den mycket salicylsyra, så man kan ju testa att göra värkstillande avkok på blommorna – det smakar gott om inte annat. Man kan göra saft på älgört på samma sätt som man gör flädersaft, smaken är rätt lik. Ta lite fler blomklasar än man tar fläderklasar eftersom blommorna är lite mindre.

380px-hippophae_rhamnoides-01_28xndr29

Havtorn, inte hagtorn. Inte så där alldeles förfärligt spridd, eftersom den bara växer vid kusten – HAVtorn – för den behöver nämligen salt, till skillnad från de flesta andra växter. Men eftersom den växer ymnigt till exempel nere vid brofästet i Malmö så kan det vara av intresse för lokala läsare. Utan bär ser den lite sådär olivgrön ut, eller grågrön liksom. När bären väl är där så går den knappast att missa. Bären gör man en syrlig marmelad och saft av, bladen kan man göra te på. Man ska helst plocka bären så snart de mognar i juli, för då är vitaminhalten högre. Men det kommer fler bär på hösten också. De innehåller mycket vitamin C, A och E samt fettsyrorna Omega 3, 6, 7 och 9, så de är lite vaxiga att hantera. Omega 7 och 9 är lite doldisar vad gäller fettsyror. Omega 7 finns framför allt i kött, och är viktigt för slemhinnorna, i synnerhet när man börjar bli äldre då kroppen blir sämre på att tillverka Omega 7 själv. Omega 9 är en annan fettsyra som kroppen tillverkar själv, så den är inte ”essentiell” så som Omega 3 och Omega 6.

rumex_acetosa_snapp_060620liten

Ängssyra känner man igen på blommorna, men det är bladen man äter. Ät inte för mycket bara, för de innehåller lite oxalsyra som kan vara giftigt om man sätter i sig för mycket. Troligen lär du bara märka det i form av magknip i så fall (jag fick det ibland som barn eftersom jag tyckte att rå ängssyra var jättegott!), det finns inga kända fall av riktigt ordentlig förgiftning, men i teorin kan man få njurskador. I teorin alltså.

Här kommer ett trevligt recept på ukrainsk ängssyre-borsjtj som jag inte testat men gärna skulle göra snart!

Ängssyreborsjtj på Dags att plocka

Ett annat recept med fler ingredienser

Om man inte har någon ängssyra kan man använda spenat/kirskål/nässlor och pressad citron istället, enligt initierade schavel-kännare.

Så där, det var allt från häxvalsen för idag!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Valsen gillar hästar

Jag har pga allergi och en lite nervös disposition aldrig suttit på en häst. Men jag har alltid tyckt att det verkar så mysigt att rida, och tjusigt också. Hästar är ju så stiliga.

Eftersom jag inte har några ambitioner att vara aktuell så kommer här några skitgamla kort från Gentlemannadagen på Jägersro, Sveriges äldsta travbana och tillika den arena där tävlingen ”Svenskt derby” hålls, mer känd som tokiga hattdagen.

Men Gentlemannadagen är något helt annat. Gratis och folkligt, i maj.

IMGP1284b

Här står Emmanuel och försöker se folklig ut. Ryggsäck är ju rätt folkligt, va.

IMGP1229

Det brukar komma ca 16 000 personer till Gentlemannadagen. Vi ville egentligen satsa lite pengar på nån häst, men vi fattade överhuvudtaget inte hur man gjorde.

IMGP1224

Det var både sånt härnt trav…

IMGP1227

Och sånt härnt monté (trav ovanpå häst istället för efter häst). I monté var det nästan bara tjejer, i sulky var det nästan bara killar. Önskar en förklaring på detta. IMGP1220

Överexponering är coolt, ok.

IMGP1225Jättemysigt med hästar, men helt ärligt var jag lite stressad av all folkfest.

IMGP1232Churroslukten vilade tung över Jägersro.

IMGP1238

Travbarn.

IMGP1244

Åskådarbarn.

IMGP1242

Vi hade ingen favorithäst för vi fattade som sagt ingenting.

IMGP1252

IMGP1253

Sen gick vi och kollade på tivolit.

IMGP1258

Hillbilly Moonshine såg mycket lovande ut.

IMGP1262

Jag har aldrig skjutit på något i hela mitt liv, och det känns väl helt okej.

IMGP1260

Men hur svårt kan det vara?

IMGP1261

De där gubbarna ser ut som om de behöver ett vådaskott.

IMGP1265

Vi träffade inte.

IMGP1267

Inte var vi speciellt starka heller, men det var väntat.

IMGP1268

Spöktåget lockade mig lite men Emmanuel kände inte för det och jag var för mesig för att åka själv.

IMGP1270

IMGP1271

Travfru.

IMGP1274

Gulliga kids i alla åldrar. Den minsta ser livsfarligt liten ut dock.

IMGP1279

Good clean fun.

IMGP1278

Är det där en Oprah Winfrey-målning i högerkanten??

IMGP1281

Nåt spel och dobbel ägnade vi oss inte åt. Har alltid undrat om en sån där jättechoklad är hundra små kakor eller en sjukt överdimensionerad kaka. Önskar nästan det senare.

IMGP1282

Så, nu var vi klara med Gentlemannadagen. Betyg: kul att ha sett, kanske inte kommer att göra om det dock, för det var så himla mycket folk.

 

PS: Det här är så himla fint, ni måste läsa: Syriska och svenska hästar talar samma språk.

Fästningen i Söderto & Karl XI:s stenar

Åka bil rakt ut på landet och köra omkring planlöst är något av det bästa jag vet. Tyvärr har jag varken bil eller körkort, så jag är beroende av andras välvilja för att det ska hända. Dessutom får det gärna vara en chaufför som inte blir rastlös eller för den delen vill fika på nåt apdyrt våffelställe. Jag förstår mig inte alls på apdyra våffelställen. Det som ska kosta på en bilutflykt är bensinen, inget annat. Eller jo, loppisar kan få kosta lite.

Vilken tur då att Jonas har en bil och delar mina utflyktsvärderingar!

2014-10-05-13.49

Första anhalten: Kyrkheddinges bakluckeloppis. Jag hade aldrig varit på en bakluckeloppis, men jag kunde konstatera att det var precis som en vanlig loppis, samt att utbudet var rätt dåligt, kanske för att vi anlände sent.

2014-10-05-13.19

Emmanuel hittade i alla fall ett par femtitalsslipsar (eller rättelse: JAG hittade ett par slipsar, som Emmanuel gillade) och jag hittade inget speciellt, inte Jonas heller tror jag.

2014-10-05-13.44

Kyrkheddinge, dit gasolkök allt Primus någonsin tillverkat kommer för att dö.

2014-10-05-14.20

åka biiiiiiil över Revingehed

2014-10-05-14.17

detta!

2014-10-05-14.15

och detta!

2014-10-05-15.11

Sen sa Jonas att vi skulle kolla på Södertos fästning, ”aldrig hört talas om” sa vi, men här ligger den i alla fall. Sen kom jag på att jag visst det hade hört talas om Södertos fästning, nämligen i den här artikeln för tre år sedan!

(klickning på länk rekommenderas)

2014-10-05-15.08

Det var en bonde som byggde sitt eget fort mot Ryssland under kalla kriget.

2014-10-05-15.07

Materialet var betong, tegel, skrot och trä.

2014-10-05-15.06

Jag har egentligen velat se det här bygget länge, jag hade bara glömt bort vad det hette.

2014-10-05-14.59

Han armerade med allt metallskrot han kunde hitta – en del föremål får en verkligen att undra ”hur han tänkte här”.

2014-10-05-15.03bb

Som en potta, en sängbotten, stänkskärmar, skiftnyckel och den här cykellampan.

2014-10-05-15.03

Övervåningen fick tågräls, tror jag.

2014-10-05-15.01

Överblivet material.

2014-10-05-14.55

En soffa stod kvar, och ett par gamla skor.

Fortet har fascinerat många, och det mest ambitiösa projektet att kartlägga det finns här:

John Skoog pratar om sin kortfilm Redoubt, som handlar om fortet i Söderto. I intervjufilmen finns ett par intressanta foton på fortet och dess upphovsman Karl-Göran Persson, tagna på 70-talet.

soderto

Bland annat det här. Jag trodde faktiskt inte att han bodde i sitt fort, men det verkar han ha gjort.

John Skoogs film har jag inte lyckats få tag på, men jag var på en annan föreställning för fyra år sedan som han iscensatte vid Övedskloster, ”Även denna plats ett vittne bär”, som handlade om Augusta de Dardels alpstuga. Jag skrev ett blogginlägg om det här (läs gärna, om ni gillar tokiga hus med en udda historia. Tog många bilder också).

Om ni besöker Söderto så vill jag varna för att det finns byggnadselement i huset som borde vara bärande men som inte är det. Karl Göran Persson visste väldigt lite om hur man bygger hus. Säger inte detta för att vanära hans minne, utan för er säkerhet. Det finns bl.a en stående bjälke mitt i rummet som ser stadig ut men som är lös. Jag rekommenderar ingen långvarig vistelse inomhus.

2014-10-05-15.20

Vi drog vidare mot He – alla norrlänningars favoritort, lär det ju vara.

(Förklaring för ickenorrlänningar: he fyller samma funktion som engelskans ”put”, dvs sätta, ställa, lägga, även hälla, dra, släpa eller kasta beroende på kontext. Används ymnigt i Västerbotten och Norrbotten. Böjs ”hedde” i imperfekt.)

2014-10-05-15.16

Alternativ stavning! Hee! Finns det fler svenska orter som har alternativa stavningar? Det blir inte mer begripligt för att orten ursprungligen ska ha hetat Heedtt eller Hedtt. Om man inte helt enkelt menade ”hett”, som i norrländskans hett, dvs utkastat (på åkern). Det vore roligt. Men kanske inte så troligt.

Jag lägger alldeles för mycket tankeverksamhet på det här känner jag nu.

2014-10-05-15.41

Nästa mål: Östra Sallerup och Karl den elftes stenar! Här trodde vi ärligt talat att vi skulle vara helt ensamma, men istället gick vi rakt in i nån slags historisk festival om det sena 1600-talet. En riktigt värdelös tidsperiod om ni frågar mig: var tredje svensk man dog i fält, främst av svält, förfrysningsskador och virussjukdomar. Inte mycket att fira. 2014-10-05-15.40

Men oavsett så blir man ju lite glad när man stöter på karoliner helt apropå.

2014-10-05-15.59

Jaha ok, men de här stenarna, vad handlar de om? Jo, det var en dansk präst som bosatte sig i Östra Sallerup under tiden då Skåne fortfarande var danskt. Han kom från en fancy bakgrund, uppvuxen på Frederiksborgs slott som han var (han var dock ej adlig) och när han blev utstationerad i Östra Sallerup som 26-åring så lär det ha varit en stor omställning. Frederiksborg är ett av Skandinaviens största renässansslott och danska kungen Christian IV:s favoritslott, och det bör ha varit rätt så livligt, även om vår gode präst kanske bara var trädgårdsmästarens son eller något ditåt.

Östra Sallerup är en pytteliten by i ”risbygden”, en del av Skåne som varken är skog eller odlingsmark utan mest bestod av beteshagar. Långt från Lund, som var där det hände grejer om man var präst på 1600-talet, så fick Jens roa sig själv.

En sak han till exempel gjorde var att lägga ut svenska kungens namn på latin i sten, i sin nya moderna park. Ingen vet riktigt varför, men det finns ett par teorier.

2014-10-05-16.01

Utöver att hylla sin nya kung ägnade sig Jens Henriksen, eller Janus Henrici som han föredrog att kalla sig själv, åt fiskodling i dammar, trädgårdsanläggning, astronomi (han hade en liten kulle på åkern där han byggde ett observatorium, som tyvärr inte finns kvar), att skriva brev och verser samt att lära sig runskrift.

2014-10-05-16.52

Varför lade prästen Jens Henriksen/Jöns Henriksson ut kungens namn i 9 m höga bokstäver, CAROLVS XI MONARCHA SVECIAE, med små runda stenar?

teorier från sidan karl XI:s stenar:

Teori 1: När parken anlades skulle Skåne försvenskas, och enligt en muntlig sägen har parken en svensk och en dansk sida. Prästen använde parken för att skydda byn från förstörelse. När svenskarna kom visades kungahyllningen upp och när danskarna kom visades ett par andra stensättningar i parken upp, små runda stenhögar som hyllade olika danska hjältar och hade en trevlig vimpel i toppen!

Rolig teori iofs, men verkar lite långsökt att armén, dansk eller svensk, skulle bry sig nämnvärt om denna park. Om de kom för att förstöra så skulle de nog göra det oavsett.

2014-10-05-16.57

Teori 2, också baserad på sägen: Prästen ville skaffa sig mer mark och vände sig därför till kungen, som lovade honom så mycket mark som han kunde skriva kungens namn på.

Känns också lite långsökt. Nybyggarromantiskt typ.

2014-10-05-16.55b

Teori 3: Jens Henriksen älskade sin nya kung!

Tycker denna teori är roligast. Tänker mig en excentrisk präst, utan omfattande sällskapsliv på sin egen bildningsnivå, som ägnar tiden åt att läsa och lära sig det senaste om trädgårdstrender och astronomi, och tänka på kungen.

2014-10-05-16.55

Tycker det är lite konstigt att ingen av teorierna har nånting att göra med prästens relation med sin församling och vilket politiskt budskap han ville sprida till dem.

Försvenskningen av Skåne gick till stor del genom prästerskapet, de använde sitt inflytande över församlingen för att sprida uppfattningen att svenskt = bra. Jag tänker att snarare än fjäsk direkt riktat till kungen, som rimligen inte brydde sig så jättemycket om vad en dansk präst långt från Stockholm gjorde i sin park, så var parken propaganda riktad till församlingen – inte nog med att de såg den varje dag, det var väl de som byggde den dessutom. Kanske för att folk skulle enas och hålla sams om något som ändå var oundvikligt. Jag har ingen aning. Men mer troligt än att prästen stod i direktkontakt med kungen och armén och ville imponera på dem, är väl att han spred sin egen uppfattning till en grupp människor han hade kontakt med varje vecka.

Har inga belägg för detta, tycker bara det är en mer rimlig tanke. Hur som helst tycker jag stenarna är jätteroliga, och intressanta, men hade ganska svårt att sälja in dem till mitt ressällskap.

Ytligt sett är det kanske bara några stenar i en skog, okej, men man får väl tänka sig den högre idén!

2014-10-05-16.59

Mot slutet av sitt liv formgav Jens Henriksen en tämligen storslagen sarkofag åt sig själv, med tanke på att han trots allt var en okänd präst och ingen kunglighet.

MISSUNNA MIG INTE DENNA STEN
HÄRUNDER VILAR MINA BEN

skaldade han bland annat på den.

hehe

2014-10-05-17.05

Hm ja. Sen var klockan ganska mycket eftersom vi dessutom hade fikat med en gammal bekant till Emmanuel som vi råkade springa på, och Jonas köpte en Red lorry yellow lorry-skiva i loppisen på hembygdsgården och vi såg en utställning om stenarna och kollade på hemsnidade smörknivar typ.

2014-10-05-17.33

Så istället för att titta på nåt annat HELT SJUKT bygge (enligt Jonas) som skulle finnas i halvnärheten, så åkte vi hem innan vi fullständigt tacklade av.

2014-10-05-17.42

Jag blir rent hembygdsromantisk av alléer i släpljus. Sen såg vi rådjur! Och alpackor!

2014-10-05-18.11

Romeleåsens vackraste punkt, kan tyvärr inte översättas till foto.


Länksamling:

Utflykt Skåne besöker Karl XI:s stenar

Karl XI:s stenar, föreningen

Om ryssen kommer – Södertos fästning

Fästningen i Söderto blir film

Ängelholm

Vi gjorde fattigutflykter med Sommarkortet även i år – en av de lite mindre minnesvärda var Ängelholm. Det var nog mest vårt eget fel, då vi började rätt sent och vädret var måttligt.

Ängelholm – city of ducks.

Vi träffade definitivt fler änder än folk i Ängelholm.

Valnötter i en park.

Ängelholm har fina blomsterpyntade broar.

Spontan kontrapost på Tingstorget.

Ett gammal häkte, numera museum av något slag. Där var vi inte.

Våra vänner änderna var mycket bekväma runt stadens kulturbyggnader.

De poserade ledigt framför lavendeln.

– Jaha, vad gör man i Ängelholm då? frågade vi.

– Kvack!

I nåt av de här husen bodde pappa när han var liten, har jag för mig. Men vi är inte direkt några ess på att hålla reda på såna saker i min familj, så det kan lika gärna varit nån annanstans. T.ex på Tingstorget. Dock ej i häktet.

Här gick vi och sparkade på en sten, typ.

Gief mig bref!

De var inte alltid så lysande på att formulera skyltar förritin heller.

När man försöker slå upp ida-rebecca får man bara internal server error.

Skomakaregården, numera utan skomakare.

Gamla Frälsningsarmén, nu utan frälsning.

Pudel vid Pingstkyrkan.

Konfektyrfönster utan konfekt.

Ja, ni fattar galoppen nu.

Bäst att kolla på lite änder igen.

Den här parkdekorationen var något av det mest obegripliga jag har sett.

The hazards of ass-closing.

Every time you close your ass

Something bad hapennss somware

on Mother Eartf!!!

– Men, ehm, ska vi gå och ta en öl eller nåt, eller ska vi bara åka hem?

– Hem, tror jag.

Lagom hotfull epilog på en milt intressant utflykt.

Vi ger Ängelholm en trea i betyg.

När det var sommar åkte vi båt på Pite älv.

Alex var hoppilandkalle. Härligt att få använda detta ord nån gång.

Rekorderlig båt! Rekorderlig hoppilandkalle!

Let there be sjökort!

Skåden pappersbruket Smurfit Kappa Kraftliner.

Jag började utveckla en helt ny kärlek till granskog i Piteå som jag verkligen inte känt till förr.

Luften här uppe är helt overklig, så mycket syre att man blir snurrig.

Röda stugor tåga köra vi förbi.

Vi hittade något som nog var en blivande bastuflotte, och kapade den. På båda sidor flög blå jungfrusländor överallt, som ser ut som exotiska, metallicblå fjärilar.

Ett fartyg närmade sig mycket långsamt i fjärran.

PARTYFLOTTE! Komplett med bord, stolar, grill, gardiner och gummibåt.

Att komma hem ska vara som ett myteri.

Arr, matey!

dagens lilla flashbackinlägg

Nu ska jag lära er ett och annat om markägare. Markägare är ett jävla pack. Markägare hatar Allemansrätten. Markägare vill inget hellre än att hägna in alla sina grindar med elstängsel och 7 m hög taggtråd, men det får de inte, så istället sätter de upp skyltar där det står “varning för tjuren”. (På Öland skiter de i vilket och sätter upp taggtråd ändå, för Öland är laglöst land.) I 9 fall av 10 finns det ingen arg tjur i hagen, men hur ska du kunna veta det? Du vet egentligen att det bara är en snål allemansrättsföraktande markägare, men hur mycket är du beredd att sätta på det? Din ryggrad? Nej förmodligen inte. Så du står där och blänger surt på en falsk varningsskylt och tar en 3 km lång omväg för att en idiot inte pallar tanken på att 2 personer i månaden skulle vilja passera genom hens hage. Detta gör mig så sint.

Semesterbilder från Piteå, del 1. Emmanuel och jag hälsade på hans föräldrar i tio dagar: mitt första besök i Norrbotten sen 80-talet och mitt första överhuvudtaget i Piteå.

Hafvet med stans industriella hjärta i bakgrunden, pappersbruket. Tyvärr med världens kanske mest ovärdiga namn: Smurfit Kappa Kraftliner. Låter som smurfarnas studentförenings tyngdlyftarklubb, varken mer eller mindre.

Om ni känner mig alls så förstår ni säkert att jag var ganska fascinerad av fabriken.

If you don’t know me by now, you will never never never know me, oooooooooh

Men vidare. Piteå har en ganska lång rutschkana!

Och ett onaturligt kvällsljus. Halv elva, detta. “Mörkt” med norrländska mått mätt.

Detta är Piteås västra hamn! Blygsamt posh med dyr bastuflotte till vänster och ett litet hamncafé! Det är så bräckt och rent vatten att det växer näckrosor här.

Och inte en enda människa ska få mig att skämmas för att jag använder OLIKA retrofilter i en och samma bildserie.

Diskret shoppingtips på husvägg.

Vad nu en papegoja gör i ett akvarium.

Jag skulle vilja uttrycka viss tveksamhet inför valet av denna logotyp. Om inte “assistansen” är av torpedkaraktär.

Piteå är på det hela taget rätt lik vilken svensk småstad som helst, fast med fler trähus i centrum. Det exotiska Norrbotten finns definitivt inte här. Det börjar nånstans runt Älvsbyn – ni ska få se sen!

Piteå liknar många andra norrländska kuststäder på så sätt att “ryssen” med stor nit och ävlan har bränt ner delar av stan ett antal gånger. Sista gången var det i och för sig bara en enda rysk sjöman som brände ner rådhuset (när han var full).

Det här tyckte jag var lite LOL men jag antar att “trivial” har ändrat betydelse under årens lopp. Den tredelade vägens lärdom eller nåt sånt ska det tydligen ha inneburit från början. Tänk om man haft vältalighetslära i skolan idag, vilken grej.

Djuret som dominerade stadsbilden i Piteå var igelkotten, vilket säger väl en del om graden av lugn och ro på gatorna. Vi såg nog fem olika i centrum under en halvtimme. En av dem hängde på uteserveringen, under borden.

Ekbergs, bästa tantfiket! Jag var tvungen att äta bakelse. Jag äter aldrig bakelser. Max en bakelse om året (tills jag kom till Piteå, bakelsernas förlovade land). Men det var en extremt god en. Utan att vara någon bakelseexpert så måste jag säga att det var en riktig superbakelse.

Förresten satt vi bredvid Piteås intelligentia och fikade. De skulle läsa Borges och Knausgård och så en halvobskyr poet som jag inte minns namnet på nu. Jojo. Om ni råkar vara Piteås intelligentia och läser detta – vi såg er allt!

Så här ser det ut på Norrmalm. Norrmalm är Piteås Gamla Limhamn, alltså f.d fattigt numera posh. Liknar Kalmar lite tycker jag. Väldigt gulligt hur som helst!

Utsikt från Kurirkajen, som också ligger på Norrmalm. Det är en brygga, kan man säga. Ganska exakt en brygga faktiskt.

Där var det gudagott att vara.

Hemma i trädgården. Och vilken trädgård det är sen.

Däruppe bodde vi, med ständigt öppet fönster. Ganska ljuvligt.

Till och med tummen ser nöjd ut när vi dricker GT på lillverandan.

Emmanuel ser litegrann ut som att han visar upp nya punschverandan i patronsvillan. Jag sitter i en hammock. En hammock!

Emmanuel sprider robotciggens glada evangelium till sina föräldrars vänner.

E-cigg skapar ett omedelbart ha-begär som transcenderar generationsgränserna.

Fynd från Emmanuels gamla rum – SOLOÄVENTYR! Jag läste Människoätarnas rike.

Borde ha valt den här istället. Cthulhu OCH en ninja – vad kan gå fel? Den måste ju vara bra.

Utflykt: Kopparhatten

Som barn blev jag inte direkt berövad utflykter till naturen. Jag var bra less på naturen faktiskt. Placerades i Strövarna, Frilufsarna och Fältbiologerna, även en kort vända i scouterna. Man kan nog inte säga att den aspekten av naturen grep mig, det var lite för mycket organiserade aktiviteter och skola över det hela. Fältbiologerna var dock trevligast (och lockade också till sig flest freaks, som tjejen som tog med sin egen myrkoloni till lägret och sjöng HÖNSAFÖDDER OCH GULERÖDDER MAGER SOM EN TRANA, DEN SOM KÖSSER TÖSERNA HAN HAR EN HISKELIG VANA när vi skulle få lunchen upplassad.) Det tog mig ett tag att återvinna intresset för naturen. Ska vi säga 20 år?

Jag har säkert varit i Skäralids nationalpark, eller i det som nu är nationalpark, för det var det inte när jag var liten. Men alla naturutflykter flyter ihop. Det regnade jämt, minns jag det som, så det var passande att det regnade lite nu med.

Dessutom var backen upp till Kopparhatten sjukt jobbig i skyhög luftfuktighet, tyckte fröken Känslig. Här ett stopp på vägen, tur att det var tjusigt. (Mer atletiskt lagda/ej luftfuktighetskänsliga personer tycker säkert inte att det är speciellt jobbigt.)

Vita djur-bingo: nr 1, en vit snigel! Vi stötte på fler sen. Men nu – KOPPARHATTEN!

Den skånska regnskogen öppnar sig hundra meter ner. Faktiskt ganska overkligt.

I CRUSH YOU, PUNY HUMANS!

Så här ser det alltså ut när man står på Kopparhatten i soligt väder. Kände mig rent atletisk när jag ser folk stå på vår förra utsiktspunkt och titta!

Sen började vi vandringen nedåt igen. Stigen har inga räcken, obs. Det är brant, obs.

Som en katedral av löv. Träden blir väldigt höga här när de sträcker sig mot ljuset.

Möte på stigen.

Mossig tjur! Det växte mycket mossa överallt.

Mossbarn! Det här är mossövervuxet stenras från ravinen.

Nu är vi nere i ravinen Skäralid, eller egentligen är det en alldeles äkta canyon.

-Oh såna fotogeniqua kryptogamer! utropade Emmanuel. Jo, det gjorde han faktiskt.

Sant ju. Ormbunkar är kanske den allra mest fotogeniska växten.

Vita djur-bingo nr 2: blekgrön halvmätare, Campaea margaritata. “Äldre exemplar bleknar med tiden och blir till slut nästan vita.” Den här har gått till de sälla, eh, nektarmarkerna.

Vi tyckte att det verkade helt orimligt med en stenmur mitt inne i skogen, tills vi läste på en skylt nånstans att ravinen faktiskt var betesmark förritin. Det kan man verkligen inte tro nu.

Glad kille vid bäck. Eller Skärån egentligen, som är så ren att man kan dricka ur den, tydligen. Fast det testade vi inte.

Jag kallar det Baldur’s Gate-skog (Davids påhitt, men om ni spelat Baldur’s Gate så måste ni hålla med om att det är så här skogen ser ut!) – för overklig för att finnas i annat än rollspel, och kanske i Sagan om ringen.

Bliss!

På riktigt! Och vi såg en gigantisk patrullerande trollslända också.

Troll som kommit hem sent från ravefesten och förstenats i gryningsljuset.

Vi blev hyfsat paffa när vi såg dessa ungar stå och hälla i sig källvatten.

Vattnet var urgott, och jag oroade mig mer för den där sleven än för bakterierna i vattnet. Efteråt har jag läst att folk är lite sjuka i huvudet vad gäller det där vattnet – de kommer hit och fyller dunkar och brygger kaffe med det på sina ekologiska surbrödsrestauranger. It’s a fact!

Snart framme. Känner man sig hurtig kan man ta två olika 7 km-slingor, men 4 km (gul gubbe) räckte för oss. “I normalt tempo tar den 1 h och 45 min.” Jag kan säga att i vårt sengångartempo tog den nog 2,5 h. Men vi stannade och fikade en bra stund, töntade oss med sniglar etc.

Framme i parken igen. Vi började till höger om Naturum (alltså gick inte runt dammen först) och det tänker jag är det trevligaste sättet, även om man såklart kan ta det från andra hållet också. Det finns en skitlång trätrappa, men vi tog stigen vid sidan som går upp snett från bilvägen. Trappor är så demoraliserande. Raksträckor ni vet.

Sista djuret i vita djur-bingon: sångsvan med tonåringar! Kanske Skånes mest luttrade svan dessutom, ordentligt ringmärkt och i stort sett ointresserad av mig och min kamera.

Eftersom det var en timme tills bussen gick så tog vi även barnvagnsrundan på 800 m (“Följ hermelinen!”) som går runt dammen. Ganska trevligt men kanske inte värt att åka till Skäralid enbart för detta. Här en prydnadsväxt av nåt slag som squattar en stubbe.

Thoreaus Walden på toadörren (inne på Naturum).

Buss 518 tillbaka mot Stehag – The Magic Bus!

Utflykten Skäralids nationalpark får 5 av 5 termosar i betyg. Vi uppskattade väldigt mycket hur lätt det var att komma hit med buss – man kliver bara av vid hållplatsen Skäralid Nationalparken, och så står man vid parkeringen! Helt “gratis” med Sommarkortet alltså.

Busstider: Bussarna gick hem ungefär en gång i timmen fram till ca 18:50, räknat från Malmö/Lund (på helgen går sista bussen 19:16). Sen blir det knepigare. Norrut gick bussarna lite längre men med fler byten.

Faciliteter: Naturum har en restaurang men den var rätt dyr. Köp Engelholmsglass på plats eller ta med fika hemifrån. Ta med en vattenflaska också – om inte annat för att man vill fylla den vid källan ju! Det finns fikabord och dass både vid Naturum och uppe på Kopparhatten.

Ungar: Inte under 7-8 år, om man inte specifikt längtar efter att känna dödsångest och panik under hela utflykten för att de ska dratta över något klippstup. Barn (eller vuxna …) med dålig impulskontroll kanske inte ska åka hit alls.

Sova över: Man får inte tälta eller göra upp eld var man vill eftersom Skäralid är ett naturreservat. Man får inte heller samla ved, så det är bara att hoppas att det finns när man kommer. Det finns ett par övernattningsstugor med ca 20 britsar vardera som är gratis och de har eldstad och pump, men det finns inga madrasser eller belysning. Man får också tälta i trädgården runt stugorna. Stugorna kan inte bokas eller “paxas” av en grupp. Övernattningsstugorna samt vindskydd ligger längs Skåneleden som markeras med orange prickar på träd etc.