Halvtid

Halva graviditeten har redan gått, det känns jättekonstigt! Och nån graviddagbok har det inte heller blivit, precis.

Första tolv veckorna går så otroligt långsamt, de kryper fram. Tittar på gravidapparna och gravidsajter varannan timme. Fostret är si och så stort (som ett hallon, som en physalis, som ett plommon), livmodern är si och så stor (som en apelsin, som en grapefukt). Jag ringer mvc i vecka 7 och bokar inte tid förrän vecka 12 – har ingen lust med något ”hälsosamtal” om farorna med att boffa gas och träna MMA. Har ingen större lust med kvinnovården överhuvudtaget efter förra sommaren. Vi stänger in oss i vår lilla bubbla, det är skönt men också nervöst. Berättar första gången i slutet av vecka 11, ett par dagar innan NIPT. Det är midsommarafton, vi är hos Karin och Petter, äter lax och lerpottasill och en paj med typ sju sorters ost och 80 000 kalorier som Emmanuel gjort. Det är otroligt kvavt, jag dricker oerhörda mängder isvatten och sen åskar det järnet.

chinese-lantern-plant-fruit

Vad händer under första trimestern då? Tja, jag är väl sådär förlamande skittrött som ingen utom andra gravida förstår – och ”ingen” inkluderar barnmorskor. Alltid är det nån hurtig jävel som föreslår att man ska motionera bort sin trötthet. Lite som att motionera bort sin influensa. Fuck you very much säger jag och borrar ner mig i soffan som en padda i grönsakslandet. Sen illamående, sen tokmätt jämt, och illamående, och lite hungrig men sen tokmätt efter två tuggor. Första trimestern är som en gastric bypass* med extra illamående, skulle jag sammanfatta det som. Går ner ett kilo i veckan.

*med reservation för att jag inte har upplevt en gastric bypass och bara föreställer mig hur det känns. Ursäkta onödig appropriering.

Vecka 12 – NIPT och inskrivning. NIPT kostar 6500, men vi vill absolut inte göra KUB en gång till, och efter missfall i andra trimestern pga förmodad trisomi så är vi inte heller sugna på att chansa. Fostret rör sig på ultraljudet, spännande att höra hjärtat men känner inte den där lyckan som förra gången – jag vet ju att det kan vara lika fort förbi. Hen syns inte heller speciellt bra, jämfört med den första som vi såg i profil hela tiden. Det är profilen som gör dem lika ett spädbarn. Vill bara ha det över fort så jag inte börjar gråta. Jag blir daterad till 15 januari. Vi får en bild, jag glömmer den sen i väskan i flera veckor. Inskrivningen går bra men får djävulska blåmärken i armvecket – oj vad små ådror du har! Japp. Har ketoner i urinen vilket innebär svält eller uttorkning, och då jag ser välnärd ut förutsätts automatiskt uttorkning. Jag ordineras tre liter vatten om dagen. Blodtrycket är på gränsen till högt vilket gör att jag får remiss till specialistmödravården.

eaf3ee9deb450ebf49b3e49fcf71740c

Jag får foglossning redan nu. Känns väldigt främmande, som att trilla med en herrcykel och slå sig på ramen. Visste inte ens att man kunde känna blygdbenet! Det kan man.

Vecka 13 – specialistmödravården har inte skickat kallelse, så jag ringer upp dem. Får beskedet att kallelsen kommer ”inom tre månader”. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, det gäller ett blodtryck! Det är meningen att det ska övervakas varje vecka eller var fjortonde dag åtminstone om det är högt! Känner redan nu en viss hopplöshet inför KK – igen. Börjar gå långa promenader och äta kanel varje morgon för att sänka. Reser till Öland och träffar familjen.

Vecka 14 – resultatet på NIPT ska komma, vi kollar vår lilla webbsida på Karolinska varje kväll, men inget händer. UL-morskan ringer och säger att jag inte har fått något svar alls, på grund av för lite av fostrets DNA i blodet! Det händer ungefär 6 % av dem som gör NIPT. Hon säger att det absolut inte är någon fara och det betyder ingenting mer än inget svar. Vi kallas in till mvc för ett samtal med min vanliga barnmorska, för NIPT-morskan ska på semester. Väl inne på mottagningen frågar min barnmorska om NIPT-morskan ”sagt något om resultatet” och ser lite bekymrad ut. ”Inte mer än att det inte blev något”. Då plötsligt droppar hon att det är förenat med högre risker för en trisomi att inte få något resultat – men hur mycket högre risk kan hon inte svara på. Ångesten sätter igång igen, jag gråter. Samma som förra sommaren, samma osäkerhet, samma svävande svar, samma eviga väntan. Hon verkar tycka att vi ska göra fostervattensprov, men det vill inte jag, då det är förenat med en missfallsrisk. Hon slår nästan ut med händerna i irritation, att det är EN procents risk. Ja – och en procents risk att mitt barn har en trisomi, också, tills jag vet exakt hur statistiken bakom NIPT ser ut. Vi vill göra ett NIPT till, eftersom det ändå ingår. Hon suckar lite, ”ja men jag måste varna för att det ofta inte blir något resultat andra gången heller, om man får blankt svar första gången”. Vi struntar i det, vi vill ta chansen. Den här gången står vi i prioriterad kö.

Tar blodtrycket igen för säkerhets skull, har sänkt det med tio enheter på övertrycket och fem på undertrycket på bara två veckor. Morskan är fortfarande inte nöjd, för hon kommer inte ihåg att det var högre innan men jag är jättestolt.

self_high_five

Åker hem och hetsläser medicinska studier och NIPT-statistik. Visar sig att underlaget för att inget resultat på NIPT kan betyda högre risk för trisomi är baserat på en testgrupp på 60 personer. Jag kan hitta större underlag på Familjeliv! Orkar knappt bry mig längre. Vi åker på en massa dagsutflykter med sommarkortet för att hålla oss sysselsatta och inte gå miste om sommaren – hösten och vintern blir mycket värre om man bara suttit inne, det vet vi sedan missfallet. Lika bra att bara förtränga istället för att googla sig tokig.

Vecka 15 – vi väntar på svaret som inte kommer. Minns inte om det är jag som ringer eller NIPT-morskan som ringer mig först, hur som helst tar svaret lång tid för det är fortfarande låg halt av fostrets DNA i blodet. Morskan är på semester och hänvisar till ett nummer på Karolinska. Jag ringer och blir otroligt ovänligt bemött av någon på labbet, de skäller nästan ut mig för att jag ringer som patient. Jag svarar att jag fått numret av min NIPT-morska och att det måste ha funnits ett giltigt skäl till det, kan de inte ta mitt personnummer och kolla åtminstone? NEJ! Det är läkaren som ska ringa patienten!

tumblr_mq8znsk2pm1rkue7so1_500

Vecka 16 – absolut sista dagen vi kan få ett svar, sen är det fostervattensprov eller chansa som gäller. Jag har väldigt lite hopp om att NIPT kommer att ge några besked, då svaret redan dragit ut en vecka extra på tiden. Uppdaterar sidan Fostersvar en gång i timmen. Emmanuel går ut på krogen för att träffa Sam som är på besök i stan. Undrar om jag vill ha sällskap med att stirra på sidan, men jag känner att jag klarar F5 själv. Vi har ändå mer eller mindre bestämt att inte gå vidare med fostervattensprov om NIPT inte fungerar. Att inte få ett svar blir väldigt nervöst, men inget som förändrar något.

Helt plötsligt runt kl sju på kvällen ser sidan annorlunda ut. Det brukar stå ”inga svar, försök imorgon”. Nu är det plötsligt något slags svarsformulär? Men tomt? Jag fattar verkligen inte. Mailar supporten och skickar en skärmdump. Sen till slut fattar jag ett oerhört dolskt rullgardinssystem bakom ett flertal knappar – NORMALSVAR står det då. Jag bara WHAT!? Ett SVAR! På riktigt! Ett riktigt svar! Och längst ner på sidan står det en knapp som heter ”könssvar”, LOL. Messar Emmanuel att ungen är normal och att vi kan kolla kön om vi vill. Får hundra små djuremojis och hjärtan tillbaka. Han och Sam kramas över bordet. Någon helt okänd människa en bit ifrån säger grattis. I taxin hem berättar han för taxicahuffören att han ska bli pappa, ”Grattis, jag har FEM”, suckar chauffören.

När Emmanuel kommer hem trycker vi på ”Könssvar”-knappen tillsammans, LOL igen, och det är en pojke. Vi blir av någon anledning helt perplexa, som om detta omöjligt skulle kunna hända, Emmanuel blir lite besviken och jag blir mest ”nä det här kan inte stämma”. Inte besviken, bara förvånad. Av någon anledning! Som om jag inte skulle kunna få en pojke, eller jag vet inte hur jag tänkte. Svärmor är också väldigt förvånad. En förvånad grupp människor runt ett pojkbesked! Låter som ett sällan använt konstnärligt motiv.

Messar mamma, pappa och bror samt några vänner om att ungen är okej.  Dagen därpå berättar vi på facebook att vi väntar en son och höstar in alla grattis. Känns otroligt fett.

Dagen därpå mailar supporten och säger att utifrån skärmdumpen har jag inte fått något provsvar. Supporten lyckas alltså inte knäcka Karolinskas gränssnitt heller. Dags för en uppdatering av det kanske?

kvkxd

Vecka 17 – Det blir augusti och vi vet inte riktigt vad vi ska göra med vår nyfunna kunskap. Vi hade ju lovat oss själva att börja planera för ungen om NIPT var normalt, tills dess var jag ”bara” gravid. Som ett kroppsligt tillstånd, inte som ett faktiskt blivande barn. Vi åker på några loppisar med Emma & familj, försöker köpa bebigrejer men det går inte så bra. Har liksom inte kommit i bebiläge än. Det blir väldigt dåligt väder sen, så vi sitter inne resten av veckan och gonar oss med olika bebikonsumtionssidor, men köper inget.

Vecka 18 – Åker till Fårö, vi ska vara fem personer i en stuga och sköta en 50-talsbio i en lada. Det sker en del missöden under vägen dit och tillbaka, bilbatteriet dör mitt i kön till färjan i Oskarshamn och på hemvägen krockar vi med en vägg på en yttepytteliten bilfärja. Men däremellan går det mesta bra och vi ser raukar, får, vita stränder och vindpinad krypande en, samt Ingmar Bergmans hus på behörigt avstånd. Vädret är troligen bäst i hela Sverige då samtliga klagar på facebook om att de regnar bort och att det är svinkallt, medan det på Fårö är ganska soligt och hyfsat varmt – men extremt blåsigt.

fostercito

Vecka 19 – Rutinultraljud! Nästa stora milstolpe och ytterligare affirmation att det gäller ett barn och inte bara en mage. Vi är fortfarande nervösa, men inte lika. Eller jo, när jag väl kommer dit blir jag skitnervös av ultraljudet – mitt livs sämsta upplevelse har jag ju haft i den här situationen, det är svårt att släppa och vara glad för det jag har nu. Det är en ny UL-morska, hon verkar lika tvärsäker och kompetent som den förra. Skönt. Fostret ser otroligt mänskligt ut, till skillnad från i vecka 12 – vi ser ryggraden tydligt och fingrarna. Får höra hjärtat igen, det låter som en galopperande ponny i 136 BPM. Hon går igenom hela kroppen minutiöst noga, mäter till och med avstånd mellan fingrarna, och allt är normalt. Blir daterad till en dag tidigare, 14 januari istället för 15. Vi får väl se!

Får ett paket kläder från Anna i Stockholm, så himla fina saker. Nu ska jag bara matcha hela bebigarderoben till vad jag har att utgå från! GOALS.

Foglossningen bitvis rätt jobbig, speciellt efter promenader. Kan absolut inte gå längre än 45 minuter om dagen, inte ens om jag sprider ut det. Varenda 100 meter längre än nödvändigt hoppar jag gärna över. Inget vidare heller att gå på toa mitt i natten under stånk och stön.

Får kallelsen till spec-mödravården! Datum: 26 september. För att kolla ett blodtryck. Remissen skickades 29 juni från min barnmorska. Sammanfattar kvinnokliniken i Malmö ytterligt väl, enligt mina tidigare erfarenheter av dem.

queenbeercatastrophe

Vecka 20 – Nu är jag här! Halvtid! Magen syns inte jättemycket, önskar den syntes mer. Känner ingenting heller, inga rörelser alls. Har gått ner tio kilo. Funderar på om man ska köpa barnvagn på rean eller försöka fynda nåt på Blocket senare. Fördel rean: snygg vagn. Fördel Blocket: något billigare. Inte så mycket billigare som jag hade förväntat mig, dock. Ids man ha en vagn stående i lägenheten till januari? Finns ju alltid förrådet iofs. Barnvagnsreor är det bara i augusti-september.

Sorteras under ”extremt underlig gravidinfo”. 

Enligt min gravidapp borde vi ägna betydligt mer tankeverksamhet åt hur förlossningen ska gå till. Kalla mig mañana men är det inte rätt lång tid kvar att tänka på det? Dessutom blir det väl lite som det blir! Vilken smärtlindring som är dernier cri är inte riktigt mitt område, ska man behöva göra ALLTING själv? Ge mig nåt så det inte känns som jag går itu, det är min förlossningsplan på ett ungefär! Efteråt vill jag ha en dry martini, tack.

 

 

matfrågorna

Tre ord som beskriver mig i köket:
Hungrig, snabb, ganska okunnig.

Vad äter jag helst till frukost:
Två mackor på surdegsbröd, med Bregott, ost och nån grönsak på.

Tre köksredskap jag inte klarar mig utan:
Kniv, kastrull, en stor skål.

Två köksredskap jag skulle vilja ha:
Kanske en salladsslunga. Två var för mycket begärt.

Vad är det konstigaste man hittar i mitt kök?
Ölbryggargrejerna, men de är inte mina.

Fyra råvaror som är ett måste på min pizza.
Ost, tomatsås, oliver. Spännande va.

Favoritdessert?
Napoleonbakelse.

Något jag skulle kunna äta varje dag:
Pasta med aubergine stekt i massa olja och vitlök, samt lite stekt paprika och squash.

Det lagar jag helst nu för tiden:
Sursöt-lite stark nudelsoppa med ägg och grönsaker. ”Helst” pga ojämförligt snabbast och mycket bang for the buck så att säga. Eller så gör jag fetaostsallad. Har börjat gilla det mer än halloumi på sista tiden. Man gillar ju att osten sprider sig jämnt över alla bladen.

Något jag tycker om men inte lagar så ofta:
Nästan allt utom ovanstående.

Bästa restaurangmåltid:
Minns inte nån måltid så direkt, men det fanns en krog i Sevilla som hade ett tak av jasmin ute på pation och det kröp smaragdgröna ödlor på väggarna, det var som rätt pittoreskt. Vad man än åt eller drack där blev ju automatiskt gott (sen är tapas och gazpacho alltid gott också). Det fanns även ett café längs Via Appia i Rom som kanske inte var nåt särskilt så, förutom att de hade väldigt goda ciabattor med grillad aubergine och nån god ost som inte var snordyra med romerska mått mätt, det låg så otroligt fint, med små bord under ett olivträd och en katt som solade sig mellan borden och aaaaaaah vad fint det var. Som en dröm! *ernst kirchsteiger*

Sämsta restaurangmålstid:
Minns jag inte heller, men jag beställde glögg (eller motsvarande) på ett ställe i Budapest där glöggen var knappt fingervarm, och då räckte jag tillbaka den och sa det. Istället för att värma upp en ny kopp stoppade servitrisen koppen i espsressomaskinen och värmde upp den med cappuccinoskummaren eller vad fan det nu heter, glöggen blev liksom som ett vinrött tomteskägg upp längs kanterna av muggen.

Mat jag absolut inte kan eller vill äta: Grisfötter i gelé och vinäger. Det fick jag hos en familj i Biarritz. Det går liksom inte att äta, jag vet inte hur nån ens fick för sig tanken. Men minnesvärt just därför. Alltså sånt kan ju också vara värt, de bisarra matminnena.

Detta var min favoritmat i skolan i skolmatsalen:
Potatisbullar, korv stroganoff.

Saker jag alltid har hemma i kylen och skafferiet:
Olivolja, soja, vinäger, socker, tuppsås eller annan chilisås som inte är sweet chili, nån slags ost, nudlar.

Vanligast förekommande maten hemma när du var liten:
Blodpudding, felix köttsoppa, minestrone, falukorv, pyttipanna med älg.

Överskattad mat/ingrediens:
Portobello, i synnerhet portobelloburgare. Spetskål.

Din festligaste middag tack, förrätt, huvudrätt, efterrätt!
Blinier med löjrom och smetana, champagne (eller cava). Huvudrätt: vet ej, kan man inte få äta sig mätt på blinier? Annars rökt lax.
Efterrätt: pavlova.

Detta bakar jag oftast:
Bakar ej. Skulle jag baka så troligen bröd.

Bakfyllemat?
Chips, falafelrulle, lesk.

Bästa matscenen i en film/tv-serie:
Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare. Många scener, men helstekt människa sticker ju ut som minnesvärt.

Bästa låten som har anknytning till mat:
Eat the menu – Sugarcubes

En god fika skall enligt mej bestå av: kaffe, vallmofröfrallor med smör och cheddar, helst med gul paprika på. Eller också nån annan god macka, typ laxbagel och rödlök.

Beskriv ditt kök:
Litet med snedtak och takfönster, skåpluckor billigaste sorten från 2000 (gissar jag), vinylgolv, trasmatta. Spis med induktionshäll. Kyl och frys ovanpå varandra. Ont om plats för en stor porslinssamling.

Och till slut, vad ska du äta idag?
Nån gryta med räkor i, ris.

Om att vara i ett välsignat tillstånd

I förra veckan berättade Emmanuel och jag för facebook att vi väntar barn. Då hade vi redan berättat för ganska många vänner, vi började runt vecka 12 och sen droppade vi det när det föll sig fram till vecka 16, då vi alltså gjorde det officiellt: vi väntar ett barn med Y-kromosomer i mitten av januari. En pojke, en gutt, en sån med snopp.

Egentligen var tanken att jag skulle börja blogga om graviditeten sekunden efter vi berättat, men nu när vi gjort det så kommer jag liksom inte loss. Jag vet inte riktigt hur man gonar in sig så där mysigt i sin graviditet. Jag har varit gravid till vecka 17 två gånger, i år och förra sommaren, och aldrig hunnit längre. Jag vet bara hur man oroar sig, läser olika medicinska studier, statistik, sorgliga forum, och hur man distanserar sig så mycket som möjligt. Jag vet inte hur man sitter och klappar sin mage och överväger om man inte kände en liten liten spark, som en löja som slår i en sjö eller som ett kolsyrebubbel, eller om det bara kurrar i magen. Jag vet inte hur man ”njuter ordentligt av sin graviditet”, som min barnmorska messade mig att jag skulle göra efter lyckat NIPT-resultat. Ursäkta, finns det en manual?

Det är dessutom mest i första trimestern som både man själv och andra gravida har behov av en gravidblogg, tror jag. Jag var i alla fall fullständigt svältfödd på första trimestern-bloggar, mycket för att de nästan inte finns! De allra flesta börjar blogga från vecka 13, för att vara på den säkra sidan. Så även jag, tydligen. Förra sommaren förde jag en halvhemlig blogg nån annanstans, och den hjälpte mig mycket när jag var arg och frustrerad över kroppen och konventioner vad gäller gravida kvinnor. Men i år har jag inte fört någon dagbok förrän nu, dels för att jag kände att tiden gick saktare när man antecknar minsta lilla förändring, och jag ville bara att tiden skulle gå snabbt, och dels hade jag ju redan upplevt allting en gång innan. Det var inte nytt. Det gjorde mig inte heller rosenrasande nu på samma sätt som det gjorde då, för att jag inte blev överrumplad av det nu.

Jag kan säga direkt att jag inte tillhör den skara som älskar att vara gravida. Tvärtom, det är ofta hemskt, och det enda som är bra med det är gratis sjukvård och att man får ett levande barn till slut, förhoppningsvis. Inte i den ordningen, nu när jag tänker på saken.

Det är hemskt att vara gravid av följande skäl:

  1. Fysiska. Illamående, huvudvärk, förlamande trötthet, sömnlöshet, konstig form på kroppen, foglossning, ständig törst, blödande tandkött, äcklig smak i munnen, halsbränna, ont i ryggen, ont i brösten, ligamentsmärtor, kissa hela tiden, trög mage, uppblåst och full av vatten, andfådd, HÅLL! (har inte haft håll sen mellanstadiet!), dåligt immunförsvar, alltid äckelmätt eller obehagligt hungrig eller både och, kväljningar av allt möjligt, får inte dricka alkohol för att döva sin ständiga irritation, man får inte ens ta en ordentlig huvudvärkstablett!
  2. Ens kropp är inte ens egen längre, bland annat växer det nåt i den som man förväntas sätta över sina egna behov redan innan den kan tänka eller känna (skandal!!) och sen ska man som VUXEN MÄNNISKA behöva bli tillsagd av barnmorskor, läkare och media vad man får och inte får äta, och i vilken ställning man får sova och hur och på vilket sätt man får ut och röra sig, mm. Man känner sig fan livegen! Ofta levereras dessa råd på hyfsat lösa vetenskapliga boliner, men med ett oerhört allvar och ”det är för din egen skull”. Folk som inte är en själv börjar ha åsikter om ens vikt, och det ska man tydligen bara acceptera. Man måste väga sig inför fullständiga främlingar och folk tar på ens kropp i tid och otid (ultraljud, magmätningar etc).
  3. Man tänker på all sömn man hädanefter aldrig kommer att få, alla resor man inte kommer att kunna göra och hur äckliga alla måltider kommer att vara i åratal framöver. Jag hatar äckel vid matbordet, det kommer att bli sån misär.
  4. Man har tagit ett oåterkalleligt beslut om de närmaste 19 åren av livet, och varannan dag ångrar man sig kanske lite. Eller jag gör det i alla fall, för många är det nog en dröm och de skulle aldrig få för sig att ångra sig en sekund.
  5. Tänk om jag blir en dålig förälder! Tänk om jag tappar mitt barn på huvudet och råkar säga att det är korkat så det hör!
  6. Tristessen man kommer att känna i vissa bebissammanhang, alltså dra en barnvagn gata upp och ner i snöglopp, gå på öppna förskolan och ha sångstund, träffa andra småbarnföräldrar vars ungar inte är lika söta och begåvade som mitt barn.
  7. Man blir väldigt irriterad på folk och de frågar för mycket/för lite/inte rätt saker om ens graviditet. Man blir även mycket emotionell av t.ex sorglig tv-reklam eller tanken på en orättvisa man blev utsatt för 15 år tidigare.
  8. Man drömmer mycket mardrömmar om att tappa bort sitt barn/mala ner det till korv/att det är en vandrande pinne (fråga inte).
  9. Man börjar ifrågasätta sin egen uppfostran och kommer ihåg detaljer från barndomen när ens föräldrar betedde sig HELT SJUKT som man inte tänkt på sen det hände.
  10. Man läser extremt dåliga sidor, bloggar och forum på nätet om allt gravidrelaterat för att ingenting i hela världen intresserar en så mycket som hur den och den kände det i vecka 7+2, och hur detta relaterar till en själv. Kort sagt, man blir självupptagen.

Fast på många sätt är det ju bra också, eller egentligen mest för att det blir en bebis då. Men om jag nu anstränger mig lite.

Bra saker med att vara gravid:

  1. Man kan skylla på sin graviditet för allt. Ingen kan protestera. Man behöver inte lyfta, bära, gå på krogen när man inte vill, och man har tillgång till handikappsätet på bussen. Enda minuset är att man måste puta mycket med magen för att det ska funka, och stånka för extra emfas. Det är inte säkert att folk fattar ändå.
  2. När man väl slutar må illa är mat godare än någonsin förr. Man börjar typ gråta av glädje för all god mat som finns!
  3. Det är jätteskönt att sova. Utom när man är sömnlös. Men för det mesta är det jätteskönt och man är alltid lika tacksam för att få gå och lägga sig. För mig som är en kronisk nattuggla sen barndomen är detta ganska magiskt.
  4. Det är en bra ursäkt för att få prata om sig själv.
  5. Om allt annat är tråkigt så är det alltid kul att googla bebisgrejer!
  6. Man får faktiskt äta sushi! Äter mer sushi än nånsin förr för att man faktiskt FÅR.
  7. Sånt man tyckte var gott som man inte får äta/dricka smakar oftast ändå äckligt, som kaffe till exempel smakade som gammalt damm och haschsmulor i första trimestern och jag kan fortfarande bara dricka en tredjedels kopp för det mesta.
  8. Man får fin hy! Lite glansig sådär.
  9. Det är inte bara okej utan önskvärt att ha putmage, vet inte riktigt om det är fostret eller nåt annat men vi kan säga fostret.
  10. Alltså nu kommer jag verkligen inte på något mer. Jo, man kan göra en massa saker för SISTA gången, för att man inte kommer att kunna sen när barnet är fött, fast det är ju också på sätt och vis lite sorgligt.

Alla frågar om jag har några cravings (så fånigt att det inte finns ett svenskt ord, begär borde väl duga?) men i så fall bara kolsyrat vatten. Jag kan dricka hur mycket som helst, vilket vi också har gjort, för Emmanuel köpte precis en sodastream för sina Kooperativet-poäng! Vi gjorde slut på en kolsyrepatron på tio dagar.. den räcker för 60 liter vatten. YEP. Dagarna då patronen var slut var FÖRFÄRLIGA. Men nu har vi köpt en ny.

Sammanfattningsvis är mina gravidtips följande: det är ganska hemskt, men om du ändå ska göra det, köp en sodastream. Slut på rapporten.

 

 

En ganska dålig utflykt och en bra

Idag påminde facebook vänligen mig om att jag hade ett minne från 4 juli 2012, nämligen när Emmanuel och jag överfölls av åtta-tio kärleksfulla katt-tonåringar i Håstad. Det var en av de finaste utflykter jag varit på, mest för att den var så otippad, helt oplanerad. Jag ger Håstad 5 picknickkorgar av 5 möjliga. Av nån anledning bloggade jag inte bilderna då.

Det började lite så där. Vi klev av tåget i Höör, ett resmål som jag i det längsta undvikit under våra resor med Sommarkortet eftersom jag inte får nån feeling av Höör. Visserligen är naturen runtom helt ljuvlig, med Ringsjöarna, skog och backar. Orten är kanske inte jättekul däremot. Men vi bestämde oss ändå för att ge Höör en ärlig chans.

IMGP7844

”564 kilometer från Stockholm, höjd över havet: 80 meter.” Stackars Höör, har du inget annat att komma med?

IMGP7846

Det finns förstås ett par riktigt fina hus, som i många andra småorter.

IMGP7851

Sömnig men vänlig stämning råder, bland både folk och fä.

IMGP7852

Här var det ju fint. Men vi känner ändå inte riktigt Höör-entusiasmen.

IMGP7853

Vilket bland annat beror på sånt här, och att det är nåt med stadsplanen. Flackt.

IMGP7861

Tomma lokaler.

IMGP7855

Klassiskt plastblommor-framför-gardin-arrangemang.

IMGP7860

Baksidan var överdådigt täckt av vildvin.

IMGP7856

Snyggt men inte pråligt.

IMGP7857

Blomstrande fotskrapa.

IMGP7862

Nähä.

IMGP7850

Det här såg ju lovande ut, men också stängt.

IMGP7849

Ack ja.

IMGP7864

Sen åt vi nånstans nere i Höörs centrum och tittade på djurlivet.

IMGP7867

Ja du.

IMGP7869

”Ska vi åka hem”, sa Emmanuel, och jag sa ”Jaa.. fast jag känner mig inte riktigt nöjd.”

Så när vi kom till Örtofta sa jag, ”Ska vi inte hoppa av lite”?

DEL TVÅ AV UTFLYKTEN: ÖRTOFTA OCH HÅSTAD (mest Håstad)

IMGP7871

Jag tror inte att så där förfärligt många människor åker till Örtofta för att titta på det. Det är en liten bruksort knuten till ett stort sockerbruk, halvvägs mellan Eslöv och Lund.

IMGP7930

Både kiosk och pizzeria, vad mer kan man begära?

IMGP7873

Största attraktionen är kanske Kävlingeån. Och slottet Örtofta, i och för sig.

IMGP7874

Vi fortsatte gå mot Håstad, som ligger precis bredvid. Håstad hade oväntat många attraktioner! Bland annat en lunchservering i någons trädgård, med menyn ”makaroner och stekt falukorv och ketchup, eller pannkakor och sylt” ordentligt textad på en skylt.

IMGP7877

Med lust och fägring stor.

IMGP7878

Håstad hade även denna stiliga valskvarn, som åtminstone då fortfarande var i drift.

wjZv-tE10gavHRtktwH4UPP-oj8

Mjölfoto: Ingemar D Kristiansen, Sydsvenskan

IMGP7880

Jag älskar ju sånt här. Gamla industrier är det bästa jag vet.

IMGP7883

Så mycket känsla!

IMGP7882

Perfektion, om ni frågar mig.

IMGP7900

Sen överfölls vi av ett tiotal kärleksfulla katter! Det här var långt ifrån hela gänget.

IMGP7889

Ni kan ju haja att vi dog en smula.

IMGP7891

Jag ville ta hem minst en. Den bruna med blå ögon, till exempel.

IMGP7893

Men man kan ju inte bara ta med sig en katt hem hur som helst.

IMGP7896

Amen liksom!!

IMGP7897

Oemotståndligheten!

IMGP7898

Utöver de här tonåringarna fanns det också ett helt gäng nya ungar och några vuxna.

/hjärtsnörp

IMGP7910

Sen bestämde jag att vi skulle titta på ån, där det betade kor! Pastoral idyllkvot: full!

IMGP7912

Bryggan hade badstege! Så vi badade, och det var jättedjupt och varmt och helt ljuvligt.

IMGP7923

Det saknades inte ens papegojbänk! Jag är djupt imponerad av Örtofta/Håstad.

IMGP7931

Så vi kom hem betydligt senare än vi hade tänkt, men det gjorde ingenting.

Håstad i nyheterna: Orosmoln över Kvarnvik i Håstad

Aina Erlander, Tage Erlanders fru, var dotter till kvarnägaren i Håstad. Hon hade en fil. mag. i matematik, fysik och kemi och var adjunkt på Södra flickläroverket i Stockholm samt styrelsemedlem i Röda korset och ordförande i Unga örnar.

SSMSVD026496S.JPG

Aina och Tage Erlander röstar, 1950. Foto av Gunnar Lantz.

Tips för den som inte kan lämna naturen utan att ta med sig lite hem

Jag sitter med ena foten i fotbad, för vi har ingen balja utan bara en sån där smal Vileda-hink som det enbart ryms två fötter i om man sitter väldigt obekvämt. Jag har fått lite glas i foten och jag är inte helt säker på att jag fick ut allt, så nu tänkte jag testa fotbadsmetoden och se om resten kryper ut. Gulsåpa och bordssalt represent!

Apropå att lösa sina krämpor i hemmet så tänkte jag informera stadsplockaren (dvs den som mest plockar natur lite då och då) att man kan äta tusenskönor. Man kan ha dem i sallad – nu kan man visserligen ha det mesta i sallad och det är kanske inte så mycket mer lönt för det, men det blir ju en dekorativ sallad om inte annat. Sen LÄR te på tusensköna hjälpa mot hosta, men det finns inga medicinska studier på det. Jag gillar medicinska studier. Inte för att de säger allting, eftersom det kanske inte alltid satsas några pengar på att ta reda på huruvida nässlor eller tusenskönor är bra eller dåligt mot något speciellt, men jag gillar dem ändå. Jag gillar speciellt att tänka på att någon bjöd 800 personer på tusensköns-te och 800 andra personer fick placebo-te i vetenskapens namn. Fast nu gjorde de alltså inte det.

277px-bellis_perennis_1

Tusenskönor, som i min familj oftast kallades pyttor och ibland bellis.

Innan jag fortsätter – gravida ska inte använda några medicinalörter alls i stort sett, främst på grund av otillräcklig forskning (pyttor är dock lugnt). Om du vill börja häxa loss så är det inte rätt tillfälle om du väntar barn, inte heller om du har någon allvarlig sjukdom! Det här är mer sånt som kan vara kul att testa för den som är nyfiken.

Här kommer några tips på vanliga växter i Norden som man kan göra tinkturer och ”te” på – egentligen avkok om vi ska vara noga, för te innehåller alltid just teblad. Men hur som helst, allt det här är sånt man hittar på första bästa äng. Plocka inte växter nära en hårt trafikerad väg (undvik avgaser i häxbrygden), och länsa inte ängen. Annars, kör hårt!

320px-achillea_millefolium_-_roosa_harilik_raudrohi_valingu

Rölleka orsakar ofta kontakteksem, så har du tendens till allergier så är det här inte blomman för dig! Den innehåller liksom många andra växter salicylsyra och har använts som ett febernedsättande och smärtstillande medel, mot diarré, magkramp och gaser, men främst är det myggavvisande, så man kan gnida in sig med rölleka. Risken med att använda det mot magknip är väl att man kan få mer kramp, då det finns garvsyra i rölleka. Det är väl lite samma tanke som att Bäska droppar och Gammeldansk ska vara aptitretande genom att få fart på matsmältningen, men effekten kan lika gärna bli den motsatta. Rölleka anses sänka blodtrycket på lång sikt och skydda mot tjocktarmscancer – innan den uppstår, ska jag påpeka – liksom alla andra växter som innehåller salicylsyra (blåbär, björnbär, nätmelon, avokado, körsbär, russin, dadlar och aprikoser, med flera) men det finns otillräckliga studier – Oxford Journals har publicerat en studie på salicylsyra i växter, inte rölleka i synnerhet.

250px-polyommatus_icarus_planetal

Renfana luktar ganska starkt, liksom rölleka, och är därför ett bra mygg- och malmedel. Förr lade man det överallt i hemmet där man inte ville ha småkryp – i madrassen mot loppor och löss, till exempel. Hildegard av Bingen lovordade renfana för dess maskdödande egenskaper (tarmparasiter alltså). Skulle jag få tarmparasiter nån gång så hade jag nog gått till läkare, men det är ju jag det. Utöver att äckliga djur hatar den så är renfana inte så himla användbart till annat än fina buketter, faktiskt. Jo, man kan göra snabb-snaps på det, sprit med renfana ska inte dra så länge för det blir för stark smak då.

Den som vill torka renfana ska hänga buketten med blommorna nedåt. Det luktar underbart av gammalt apotek i ett rum där det hänger renfana, om ni nån gång varit i ett apotek så gammalt att örtlukten liksom etsat sig in i träet. Eller om ni någon gång öppnat ett riktigt gammalt kryddskåp. Den lukten.

rosa_rubiginosa_hips

Det finns cirka ingenting som är så nyttigt som nypon. Det innehåller extremt höga halter c-vitamin – en kopp nypon innehåller lika mycket som 40 apelsiner, yo. Man kan använda även nypon som svartnat av frost. Svenska armén har givit ut en överlevnadshandbok där nypon står med som en av de absolut viktigaste växterna. Perfekt för alla domedags-preppers! Fröna används inte – om du minns från barndomen så var nyponfrön ”klipulver” som man stoppade innanför tröjan på inte ont anande syskon. Man kan göra antingen marmelad, soppa eller te på nypon, eller bara mala det till ett ganska oaptitligt grågrönt pulver och strö det på exakt allting som min mamma gör, men hon köper sitt nyponpulver i hälsokostaffären. Äter man nyponpulver dagligen under flera veckor ska det främja hårväxten och ge bättre hy, eftersom det även innehåller mycket A-vitamin, men jag märker ärligt talat ingen som helst skillnad. Bjäst hjälper däremot!

Obs att nyponsoppa man köper i affären mest består av socker och inte alls är detsamma som nyponsoppa man gör själv hemma.

215px-maitohorsma_28epilobium_angustifolium29

Mjölkört eller rallarros är en sån där växt som är hopplös att plocka i bukett, för den vissnar på en gång, precis som vallmo. Man kan plocka bladen (inte blommorna) och göra ”te” på dem. Det upprepas med en dåres envishet att smaken påminner mycket om kinesiskt svart te, men.. ptja. Det beror kanske på hur länge sen det var man drack svart te, som med allt surrogat, men i Ryssland slog man mynt av den idén genom att sälja den inhemska mjölkörten paketerad som svart te, möjligen på grund av någon handelsblockad men jag har inte närmare rotat i historien. Det har inga speciella kända egenskaper för människor utöver det, men förr ansåg man att kreaturen mjölkade bättre om de åt mjölkört, därav namnet.

filipendula-ulmaria

Älgört – växer kanske inte på varenda äng utan mer i diken och sankmark, så tricket är att hitta ett dike som inte ligger vid en motorväg. Den luktar gott! Förr lade man älgört på stuggolvet inför kalas, och skrubbade öltunnor på insidan med bladen för att ge smak. Liksom rölleka innehåller den mycket salicylsyra, så man kan ju testa att göra värkstillande avkok på blommorna – det smakar gott om inte annat. Man kan göra saft på älgört på samma sätt som man gör flädersaft, smaken är rätt lik. Ta lite fler blomklasar än man tar fläderklasar eftersom blommorna är lite mindre.

380px-hippophae_rhamnoides-01_28xndr29

Havtorn, inte hagtorn. Inte så där alldeles förfärligt spridd, eftersom den bara växer vid kusten – HAVtorn – för den behöver nämligen salt, till skillnad från de flesta andra växter. Men eftersom den växer ymnigt till exempel nere vid brofästet i Malmö så kan det vara av intresse för lokala läsare. Utan bär ser den lite sådär olivgrön ut, eller grågrön liksom. När bären väl är där så går den knappast att missa. Bären gör man en syrlig marmelad och saft av, bladen kan man göra te på. Man ska helst plocka bären så snart de mognar i juli, för då är vitaminhalten högre. Men det kommer fler bär på hösten också. De innehåller mycket vitamin C, A och E samt fettsyrorna Omega 3, 6, 7 och 9, så de är lite vaxiga att hantera. Omega 7 och 9 är lite doldisar vad gäller fettsyror. Omega 7 finns framför allt i kött, och är viktigt för slemhinnorna, i synnerhet när man börjar bli äldre då kroppen blir sämre på att tillverka Omega 7 själv. Omega 9 är en annan fettsyra som kroppen tillverkar själv, så den är inte ”essentiell” så som Omega 3 och Omega 6.

rumex_acetosa_snapp_060620liten

Ängssyra känner man igen på blommorna, men det är bladen man äter. Ät inte för mycket bara, för de innehåller lite oxalsyra som kan vara giftigt om man sätter i sig för mycket. Troligen lär du bara märka det i form av magknip i så fall (jag fick det ibland som barn eftersom jag tyckte att rå ängssyra var jättegott!), det finns inga kända fall av riktigt ordentlig förgiftning, men i teorin kan man få njurskador. I teorin alltså.

Här kommer ett trevligt recept på ukrainsk ängssyre-borsjtj som jag inte testat men gärna skulle göra snart!

Ängssyreborsjtj på Dags att plocka

Ett annat recept med fler ingredienser

Om man inte har någon ängssyra kan man använda spenat/kirskål/nässlor och pressad citron istället, enligt initierade schavel-kännare.

Så där, det var allt från häxvalsen för idag!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Valsen gillar hästar

Jag har pga allergi och en lite nervös disposition aldrig suttit på en häst. Men jag har alltid tyckt att det verkar så mysigt att rida, och tjusigt också. Hästar är ju så stiliga.

Eftersom jag inte har några ambitioner att vara aktuell så kommer här några skitgamla kort från Gentlemannadagen på Jägersro, Sveriges äldsta travbana och tillika den arena där tävlingen ”Svenskt derby” hålls, mer känd som tokiga hattdagen.

Men Gentlemannadagen är något helt annat. Gratis och folkligt, i maj.

IMGP1284b

Här står Emmanuel och försöker se folklig ut. Ryggsäck är ju rätt folkligt, va.

IMGP1229

Det brukar komma ca 16 000 personer till Gentlemannadagen. Vi ville egentligen satsa lite pengar på nån häst, men vi fattade överhuvudtaget inte hur man gjorde.

IMGP1224

Det var både sånt härnt trav…

IMGP1227

Och sånt härnt monté (trav ovanpå häst istället för efter häst). I monté var det nästan bara tjejer, i sulky var det nästan bara killar. Önskar en förklaring på detta. IMGP1220

Överexponering är coolt, ok.

IMGP1225Jättemysigt med hästar, men helt ärligt var jag lite stressad av all folkfest.

IMGP1232Churroslukten vilade tung över Jägersro.

IMGP1238

Travbarn.

IMGP1244

Åskådarbarn.

IMGP1242

Vi hade ingen favorithäst för vi fattade som sagt ingenting.

IMGP1252

IMGP1253

Sen gick vi och kollade på tivolit.

IMGP1258

Hillbilly Moonshine såg mycket lovande ut.

IMGP1262

Jag har aldrig skjutit på något i hela mitt liv, och det känns väl helt okej.

IMGP1260

Men hur svårt kan det vara?

IMGP1261

De där gubbarna ser ut som om de behöver ett vådaskott.

IMGP1265

Vi träffade inte.

IMGP1267

Inte var vi speciellt starka heller, men det var väntat.

IMGP1268

Spöktåget lockade mig lite men Emmanuel kände inte för det och jag var för mesig för att åka själv.

IMGP1270

IMGP1271

Travfru.

IMGP1274

Gulliga kids i alla åldrar. Den minsta ser livsfarligt liten ut dock.

IMGP1279

Good clean fun.

IMGP1278

Är det där en Oprah Winfrey-målning i högerkanten??

IMGP1281

Nåt spel och dobbel ägnade vi oss inte åt. Har alltid undrat om en sån där jättechoklad är hundra små kakor eller en sjukt överdimensionerad kaka. Önskar nästan det senare.

IMGP1282

Så, nu var vi klara med Gentlemannadagen. Betyg: kul att ha sett, kanske inte kommer att göra om det dock, för det var så himla mycket folk.

 

PS: Det här är så himla fint, ni måste läsa: Syriska och svenska hästar talar samma språk.

Det är en sån stilla kväll. Paret som är ute och joggar med sin barnvagn, fast egentligen går de, klädda i träningskläder. Mamman som grälar på sin son för att han inte promenerar på deras kvällspromenad utan åker blinkande segway.

– Näe, nu har jag ingen lust att gå med dig längre om du ska åka på din swagway! Nu tappar jag lusten alldeles alltså. Nu går jag hem!

Det hänger trötta rosor över de blekgröna staketen, fäller kronblad på trottoaren. Mellan spjälorna syns stora lavendelbuskage, olika sorter ser det ut att vara också. Några vita blommor som luktar lite kiss väller ut över en husvägg. En gubbe kommer hem med sin cykel och öppnar porten med en djup suck och en harkling. Han går in i ett av de allra vackraste husen. Utanför hänger körsbären och mognar på en gren. Ett träd luktar ganska fränt, blandar sig med gamla sopor och jag mår plötsligt illa. Jag mår ofta illa på kvällarna, så jag borde inte promenera då, ibland måste jag stanna till i skuggan. Det brukar bli korta promenader, men jag föredrar ändå kvällarna framför morgnar. Jag oroar mig för att någon ska tro att jag står och glor in i deras hem när jag egentligen bara trycker undan ett illamående. Någon bakar en rabarberpaj och jag försöker tycka att det luktar gott.

En flicka och en pappa. De diskuterar, som föräldrar gör med sina barn numera. Jag minns inte att jag någonsin diskuterade med mina föräldrar.

Är ingen hemma? Eller ligger alla raklånga på sina sängar, med kläderna på och taklampan släckt, och lyssnar på kvällen med öppna fönster? Knappt ett hus eller en lägenhet har fönstret stängt ikväll. Några tornseglare och en koltrast hörs, och kroggäster på Hornet. Två unga män vid busshållplatsen visar var de ska skaffa nästa tatuering. ”Här ska det stå något, och här ska jag ha något också.” Jag som tänkte att motivet kom först, texten först, och placeringen sedan. Men jag har ingen tatuering. Inte av brist på intresse utan mer oförmåga att känna något speciellt inför något motiv alls. Ofta tänker jag att jag lika gärna kan titta på bilden eller texten i en bok. Att det ger mig lika mycket.

Ett barn hittar något. ”Titta, jag hittade en…!” Vinden eller en läspning drar med sig ordet. Men barnet upprepar, gång på gång, att det hittat. Något. Lika ohörbart varje gång. En liten hund möter en annan liten hund. Sedan hörs ingenting mer än metallgrindar som försiktigt dras igen bakom cyklar och barnvagnar.

 

 

rimligt sommarliv

Alla de här bilderna är mer eller mindre gamla, men jag tycker inte att det spelar så stor roll. Jag har tagit så många bilder under tiden då jag inte bloggat speciellt ofta (eller extremt sällan) och det vore ju synd att aldrig använda dem.

IMGP1634Emmanuel hemma hos mamma. Hon flyttar snart ifrån det här huset, i september.

IMGP2522

Här har det inte precis hänt något sen bilden togs. Vi har ett litet fikonträd, ännu fler pelargoner och en hängmurgröna numera.

IMGP2528

Ser exakt likadant ut förutom att vi har köpt en ny soffa, då den svarta dog sotdöden. Den var ganska obekväm men passade egentligen bättre till resten av möblerna än den nya.

IMGP2264

En mycket rimlig grind vid Skarhults slott.

IMGP1781

Kor och blommor.

IMGP1780

Once more with feeling.

IMGP1788

Shopping.

2011_08020003

När Emmanuel bodde i 1800-talet på Hasselgatan, och fortfarande rökte pipa.

2011_08110004Hasselgatans vyer.

2011_08290019Huskatten Katten och några halvsvalnade vax till Helenas vevgrammofon.

IMGP8420

Åka bil i Norrbotten.

Jag är allmän slasktratt för böcker som folk inte vill ha, för jag har lite svårt att tacka nej om inte boken verkar dålig, och i den senaste skörden av böcker folk avlämpat på mig märks band annat Spill av Sigrid Combüchen

spill-en-damroman

som Mats Gellerfelt skrev om i SvD för sex år sedan. Den är bra, meta på flera olika plan. Kul att läsa en roman som utspelar sig i Professorsstaden i Lund också, där är väldigt fint. Temat kvinna i Sverige på 1930-talet som inte blev något speciellt men ändå var någon känner man igen i till exempel Att föda ett barn av Kristina Sandberg, som aldrig riktigt tilltalade mig av någon anledning, jag tyckte att huvudpersonen Maj var extremt gnällig och att det enbart var hennes (jobbiga) tankar och stämningar i rum hela tiden, väldigt klaustrofobiskt. Men ”alla andra” älskar den så det kan ju göra detsamma. Combüchens stramare, tekniska sätt att bygga en roman är så otroligt skönt att läsa tycker jag, det är som att gå in i en sval kyrka. Jag har inte kommit så långt än så länge, men hittills är jag väldigt förtjust i glidningarna mellan nutid, dåtid, påhittat och verkligt.

 

Här är jag

21808186713_dd071520af_z

Alltså ”här är jag” som i ”jag är här nu, till skillnad från när jag var frånvarande”, inte ”jag är i Paris, liksom mannen på bilden” och inte heller ”jag är i Paris och jag är mannen på bilden och det är ca 1890”. Om det möjligen var oklart. Jag är alltså inte i Paris.

Det är värdelöst med ”ursäkta för att jag inte bloggat”-poster så det blir inget sånt. Nähä, okej, men vad har jag gjort då som var så viktigt att det överträffade del 2 av Rom-resan? Jag har jobbat en hel del, tyvärr inte med något som är spännande att berätta om alls, men jag har översatt en bok. Det är en fackbok i ett ämne som ingen av er är intresserade av, kan jag nog garantera, men hur som helst så tog det sin tid.

Sen har jag hållit på med ett hemligt projekt som jag kanske snart berättar om, men inte riktigt än. Jag vill först ha något att visa upp.

Utöver det har jag mått lite tjyvtjockt i största allmänhet rent fysiskt och inte kommit ut på nåt kul som skulle vara värt att blogga om.

I det här hushållet tycker vi att temperaturer på över 22 grader är av ondo, så vi har inte precis jublat över de senaste dagarnas tropiska hetta, i synnerhet eftersom vi har en lägenhet som ligger i fullt västerläge och inte är genomgående. Tänk: växthuseffekt. Trots detta asade vi oss ÄNDA BORT TILL MÖLLAN för att fira midsommar – jag satt i ett soffhörn och bälgade i mig iste under hela kvällen. Ändå trevligt trots kvalm.

Övriga nyheter: Storbritannien är en ö.

Ja, det var väl allt så här långt.

IMGP8462

Tog inga bilder på midsommarafton, så här är en gammal bild på Emmanuel vid Storforsen i Norrbotten.

IMGP1782

Den här duger väl också lika bra i år som nåt annat år tycker jag.

Jag for till Rom

Och eftersom det här inte är nån mood board så blir det inga närbilder på aperitivos och små kylda glas med limoncello! Vi landade i Rom klockan 14 och klockan 17 var det dags för Borghesegalleriet, så det var inte tid för livsnjuteri utan bara ”tack för nyckeln men nu ska vi skåda Konsten”. (Konsten är inte livsnjuteri, Konsten är för Konstens skull.)

Det här kommer att bli skitmycket bilder, men så är det att gå på museum.

Galleria Borghese – den största villan i Rom sedan antiken – byggdes som festlokal och galleri för den omåttligt förmögna kardinalen Scipione Borghese 1613-1616. Där samlade han konst och hade partaj. Jag hade aldrig vågat släppa in en full människa till den konstsamlingen, men ok. De mest kända skulpturerna i huset – av Bernini – skapades på plats för att stå just där. Runt galleriet anlades också en vacker park, som är det som idag förvirrande nog kallas för ”Villa Borghese”, men den hann vi tyvärr aldrig gå i.

 

Giovanno Bernini ca 1623 – orimligt ung och begåvad. Han gjorde alla skulpturerna i Borghesegalleriet ungefär samtidigt som sitt självporträtt, som ockå hänger där. Proserpinagruppen blev klar året då han fyllde 24.

Det kräver lite framförhållning att få komma in i Borghesegalleriet, det duger inte att bara gå dit och köpa inträde. Först måste man boka en tid – två timmar – och det gör man helst flera veckor i förväg. Vi valde den sista tiden för dagen, för det brukar vara mindre folk då. Emmanuel som är en stor tidsoptimist menade att ”men vi är ju nog klara innan de två timmarna har gått”.

Låt mig göra en sak klar från början: Borghesegalleriet är ingen utställningslokal. Det är ett slott med tjugo rum, och det är målningar och sniderier i alla tak. Två timmar där är alldeles för lite. Så snart man kliver in i första salen tappar man hakan, och sen plockar man upp hakan igen vid utgången.

IMGP3164

Taket i första hallen av Mariano Rossi, med rimligare färgåtergivning här. Lite udda att välja ett rokoko-tak i ett klassicistiskt rum, inte desto mindre imponerande.

IMGP3118 Detalj av taket.

IMGP3167

Hela rummet kantas av jättelika antika skulpturer, och så där var tionde har en liten lapp från ca 1960 där det kanske står något på italienska.

IMGP3120

Jag kan liksom inte fatta att det finns 2000 år gamla skulpturer som ser ut så här.

IMGP3170

Pauline Borghese, född Bonaparte och Napoleons lillasyster. Här som Venus, av Canova 1805-1808. Ärligt talat inte en av mina favoritskulpturer. Den är idealiserad uppenbarligen, och lite tråkig jämfört med mycket annat på Borghese tycker jag. Jag är inte så hemskt intresserad av henne som person heller, hon verkade skitjobbig, som en empire-tidens Paris Hilton, fast ungefär hundra gånger mindre sympatisk. Tydligen ska hon vägrat gå överhuvudtaget och krävde att bli buren från sängen till sin divan dagligen – hennes biograf Flora Fraser menar att hon ska ha haft en könssjukdom som tryckte på äggstockarna och det var därför hon inte ville gå. Det må väl vara hänt, men hon hade för vana att vila sina fötter mot sin kammarjungfrus hals, som då fick ligga platt mot golvet, men ändå deltog i samtal när Pauline tog emot sina besökare, ”med halvkvävd, gurglande stämma”. När Napoleon delade ut hertigdömen åt släkten fick de övriga syskonen seriösa landområden som Holland och Rhenlandet – Pauline fick Guastalla, en liten stad (förmodligen mer en by ca 1800) i norra Italien som numera är känd för en enda sak, nämligen SMEG-kylskåp. På den tiden då det inte fanns några kylskåp hotade Pauline att klösa ögonen ur sin bror. ”Men min stackars Camillo då, tänker du inte på honom alls?” – alltså Camillo Borghese – varpå Napoleon svarade att hennes man var en imbecill.

”Ja? Och?”

IMGP3169

En Isis som jag blev handlöst förälskad i.

IMGP3165

Kvinnan och apan.

IMGP3168

Jupiter och mården.

IMGP3163

Och vinthundarna, förstås.

IMGP3123

Berninis ”David”, 1624.

IMGP3124

Daphne och Apollo – Bernini 1622-1625. Det här är nog min älsklingsskulptur av alla Berninis skulpturer. Daphne var en nymf som Apollo stötte på, men Daphne var inte intresserad, och Apollo bara envisades. Då bad hon gudarna att hjälpa henne, och björntjänster av alla björntjänster – de förvandlade henne till ett lagerträd.

IMGP3126

Den kanske inte är lika perfekt naturtrogen  som ”greppet” i Proserpinagruppen men sättet Daphne blir ett träd på är så otroligt eteriskt att jag inte fattar hur det kan vara gjort i marmor.

IMGP3125

Daphnes fötter slår rot och hennes ben blir stam. Armarna blir lövkrona.

IMGP3130

”Greppet”, kanske världens vackraste, ändå våldtäkt som konst – Il ratto di Proserpina heter Berninis skulptur. På svenska kallas gruppen ofta lite försiktigt för ”Proserpina och Pluto”. Som om man på så vis skulle kunna tolka hennes ansiktsuttryck annorlunda. På konstsidor står det ibland att ”moderna läsare bör notera att ordet ratto på Berninis tid betydde röva bort, inte våldta. Proserpina blir bortrövad, inte våldtagen.” Men i mytologin blir hon både och. Och vad spelar det egentligen för roll? Båda är sexuellt våld. Men ur den här vinkeln syns det inte. Ur den här vinkeln kan jag bestämma sammanhanget själv.

IMGP3132

Alla på museum försöker hela tiden hitta vinkeln där ingen människa är med i bild, ingen irriterande främling med ljudguide, pärm, kamera, mobil, platta som de fotograferar med (gud vad jag hatar folk som fotograferar med sin jävla platta). Vinklar man kameran tillräckligt mycket uppåt så får man intrycket av att man är ensam. Men de andra 359 är också där. Borghesegalleriet släpper bara in 360 personer åt gången, två timmar i taget. Jag älskar den idén. Det blir trångt runt de mest berömda skulpturerna, men i museet som helhet är det inte hetsigt.

Hade jag haft mer tid och pengar kunde jag betalat för att fotografera de andra besökarna i två timmar också. Folk som tittar på konst har underbara ansiktsuttryck.

IMGP3134

Proserpina, Pluto och deras beundrare.

IMGP3135

Hermafroditen har två problem, det ena är att hen är en kopia, men det är ett mindre problem för det finns så många antika kopior – och även ”originalet” var en antik kopia på en grekisk bronsskulptur som gick förlorad för tvåtusen år sedan. ”Originalet” fick säljas till Louvren när familjen Borghese kom på (högst relativt) obestånd. Det smärtar Rom än i dag att många av verken från Borghesegalleriet numera ägs av franska staten. Men det större problemet är att hermafroditen är vänd mot väggen! Så absolut ingen kan se att hen är en hermafrodit, bara en naken hon. Dessutom är det en riktigt taskig placering.

Det står ofta om kopian att ”ser inte madrassen ut som om man skulle vilja lägga sig på den!” vilket är lustigt eftersom versionen med naturtrogen madrass är den som såldes till Louvren. Alla andra sovande hermafroditer (det finns  antika kopior i bl.a Florens, St Petersburg och på Roms nationalmuseum) får nöja sig med en brits med lakan.

640px-louvre_-_sleeping_hermaphroditus_02

Stoppad madrass – endast för hermafroditer på Louvren. Ärligt talat tycker jag den där madrassen ser lite mal placé ut. Det var kardinalen som tyckte att det skulle vara snyggt, så han beställde den av Bernini. Tänk om en konstsamlare idag skulle beställa en Hästen-säng av marmor till sin antika skulptur.

IMGP3138

En hög med putti. Känns lite som om de serveras på en tallrik.

IMGP3139

Sanningen (som avslöjas av tiden) – Bernini, 1646-52. Hon blev aldrig färdig. Hon håller foten på ett jordklot, vilket inte syns så väl här. Eftersom Sanningen även brukar likställas med Dygden så är hon en väldigt vällustig sanning. Hon stod mitt på golvet i första salen förr, har jag sett på bilder, numera är hon lite taskigt placerad i ett hörn. Jag tycker hennes fot är lite läskig, Bernini har ju gjort fantastiska fötter när han var mycket yngre.

IMGP3140

Också Bernini, jag minns faktiskt inte vilken, för jag var tydligen koncentrerad på annat…

IMGP3141

En skitledsen mosaik från 300-talet som familjen Borghese grävde upp ur sin egen trädgård 1834. De lades ut på golvet för att ersätta de skulpturer som familjen varit tvungna att sälja under den franska ockupationen.

IMGP3142En tankfull Medusa.

Hur gräver man ens upp en mosaik och lägger ut den exakt som den såg ut? Det är ju som världens mest hopplösa pussel, och tänk ångesten om man gör fel!

IMGP3162

Gladiatorer, där det står vilka som dog i gladiatorspelen. Kanske inte vad jag skulle prytt mitt golv med i första hand, men men.

IMGP3144

Skulpturer med kläder – klart läskigt. Jag tror att det ska vara Isis, för Isis avbildas med svarta kläder. Nu är vi dessutom i egyptiska salen.

IMGP3146

Emmanuel tittar på voljären som Borghese även hade.

IMGP3148

Egyptiska rummet har hieroglyfer som inte betyder något, tydligen. Och ibisar.

IMGP3149

Så snyggt rum ändå. Även om det inte betyder något.

IMGP3151

Plötsligt en Caravaggio. Det är så himla häftigt att se berömda målningar i verkligheten, speciellt när de har ett helt annat format än man hade föreställt sig. Många Caravaggio-målningar t.ex är ofantligt stora, men det är väl för att de ofta är beställda till kyrkor.

IMGP3155

Detalj från Madonnan och barnet med Sankta Anna.

IMGP3159

David med Goliats huvud. Caravaggio målade Goliat som sitt eget porträtt. Åh Caravaggio.

485px-caravaggio_-_david_con_la_testa_di_golia

Det fanns så många, jag kunde inte fotografera alla bara för att jag sett dem, men St Jerome, Pojke med fruktkorg, och den märkliga Ung sjuk Bacchus.

369px-self-portrait_as_the_sick_bacchus_by_caravaggio

Det är ett tidigt självporträtt, han ser betydligt sjukare ut i verkligheten än här, även om man han ser rätt osund ut här också. Men han är verkligen gröngul. Bakfull och med gulsot samtidigt.

IMGP3171

Trappan till övervåningen, där de flesta av tavlorna hänger.

IMGP3172

Jag glömde vad den här målningen hette, men den har en pytteliten gullig dödskalle. Tror det var ett i övrigt ganska tråkigt porträtt av en präst, säkert 1600-tal.

IMGP3175

Detalj från Il Sodomas (”Bögen”) Leda och svanen, en kopia av Leonardo da Vincis original som senast sågs 1625 i palatset Fontainebleau och sedan aldrig återfunnits.

368px-leda_col_signo_28copy_of_leonardo_da_vinci29_september_2015-1

Il Sodoma, ca 1510-15. Borghesegalleriet, Rom.

366px-leda_and_the_swan_1508-1515

Francesco Melzi, ca 1510-15 (Uffizierna, Florens)

366px-leda_and_the_swan_1505-1510

Cesare da Sesto – ca 1505-1510 (Wilton House, Salisbury)

De två nedersta ledorna är de som närmast liknar da Vincis original.

IMGP3177

Villa Borghese sett från parken, 1700-talsmålning tror jag.

IMGP3179

Min kamera kan tyvärr inte återge vilka otroligt klara färger denna Botticelli-målning har, 530 år senare. Jag blir gråtfärdig nästan. Det är ganska mörkt i salarna för att skona målningarna, så nästan alla bilder är tagna med ett enormt ljusinsläpp i kameran, så det blir inte så bra. Den ser ut så här i detalj. De här målningarna i tempera på trä är högblanka och alldeles klara i färgerna flera hundra år senare, det är så häftigt.

IMGP3180

En annan halvtusenårig färgglad madonna – Perugino

IMGP3181

Det här ser lite ut som en persisk miniatyr, mycket färgglad och mycket som pågår. Det ska föreställa Salomons dom, av en anonym 1500-talsmålare som kallas Mästaren från Serumido. Egentligen ett groteskt motiv men det ser helt kul och trevligt ut. Jag kan gratulera mig själv med att vara först på svenska internet om att skriva något om honom. Han har även gjort det här utmärkta sjöodjuret:

ALG289254

”Perseus räddar Andromeda”. Varsågoda, aldrig förr skådad med svensk undertext.

8311616778_d9481fa424_z

Och den här som jag skulle kalla ”Bebådelse med sänglampa”. Charmigt att ängeln svävar på ett moln fastän hen knäböjer på marken. Liksom som ett knäskydd.

Det var allt jag hade om mästaren från Serumido, men mer än ni visste från början! Kanske. Vad vet jag om bildningsnivån på mina läsare, förresten.

IMGP3182

Ett riktigt ruttet foto på ”Venus och Cupid med honungskaka” av Cranach d.ä. (ca 1530) Det finns en moralitet där någonstans om att den som förlustar sig på honungens fröjder sticker sig på bina.

lucas-cranach-the-elder-reclining-nymph

Den här är ju roligare då för här finns ingen moralitet. Tjej som softar ”Nymf som vilar”. Den finns inte på Borghese-galleriet, jag ville mest visa.

IMGP3183

”En man, hans familj och hans bror med en huvudlös docka.” – Bernardino Licinio, 1535

Eller nåt sånt.

IMGP3185

Amor med papegojvingar – Jacopo Zucchi, 1589.

IMGP3188diana

Detalj från Dianas jakt av Domenichino, 1616. Hela tavlan finns här.

IMGP3186

Gullig nymf. Också detalj från Diana.

IMGP3189

En annan gullig tjej av Domenichino, Sibyllan i Cumae. (ca 1610). Nu kastar de snart ut oss från museet, därav sämre och sämre kvalitet på bilderna. Fick skynda mig!

IMGP3190

Den här är så himla gullig! Madonna, fet Jesusbebis och två irriterande gubbar. Madonnan ser väldigt disträ ut. Typ öhm undrar var jag la nappen nånstans. Lotto hade uppenbart sett en bebis förr, vilket man ibland undrar när man tittar på madonnamålningar, om konstnären nånsin studerat ett barn innan han skred till verket.

Madonna med barn mellan sankt Flavian och Onuphrius – Lorenzo Lotto, 1508.

Och det var sista vi fick lov att titta på innan vi blev nästan handgripligen utkastade.

Om ni åker till Rom, försök att inte bli alltför beklämda av att museivakterna är SJUKT OTREVLIGA och i allmänhet inte vet någonting om konsten alls. De är i bästa fall snäsiga och uttråkade och i värsta fall rena säkerhetsvakter som bara spänner musklerna. Man blir utslängd långt innan de stänger, ibland en timme innan utsatt tid. Det var inte alltför illa på Borghese, rätt nära stängning, men på Vatikanmuseet och Forum Romanum.. alltså. Jag återkommer om detta.

IMGP3193

Nu var det kväll i Borgheseparken!

IMGP3196

Piazza Venezia där alla bussar och spårvagnar går, och Altare della Patria – Faderlandets altare. Seriöst, Rom? Enligt mer eller mindre pålitliga resekrönikor tycker romarna att detta bygge är vulgärt, och det kallas omväxlande för Skrivmaskinen eller Tårtan.

IMGP3198

Sista fotot för dagen – mitt första möte med en romersk nasone (stor näsa), en fontän med dricksvatten. Håller romare, turister och fåglar vid liv varje dag, helt gratis.

Fortsättning följer!

(Foton på konst som inte är tagna av mig är från Wikimedia Commons, orkar ej ange namn på folk som scannat bilder från sina konstböcker, men tusen tack för hjälpen ändå!)