Annan klassiker från förr. Face recognition alltså, så på pengen. Jag och nåra kompisar på gatan umgås med kräftor. Jag klipper luggen bättre än min mamma gjorde. Faktum är att jag klipper nog nacken bättre än min mamma klippte min lugg.

Avdelningen: be careful what you gnäller på.

“Hej moa!

detta är din granne moa, aka hippietvåltjejen. hahaha du har så rätt om den värdelösa tvålkoppen! det var jag som ställde den där. nu har jag erkänt. har också ganska länge tänkt säga att jag läser din blogg men det har aldrig blivit av. det här kändes som ett ypperligt tillfälle att göra det på. hejsvej!”

 

Jag kanske ska börja använda valsen som en stående “din mamma jobbar inte här”-lapp. *skammens rodnad*

(Fast jag är lite glad att jag kanske slipper tvålkoppen nu. Också.)

Ganska roligt: En kompis kompis var Trickys au pair, och hon gladde sig oerhört åt att få se Björk varje dag (för de var tillsammans ett tag, om ni minns). Ett ögonblicks eftertanke åt scenariot “TRICKYS AU PAIR” om jag får be. Det är ju helt eljest. Hur som helst, besvikelsen över Björk var stor, då hon “bara satt i Trickys knä hela tiden, hämtade öl åt honom och så spelade de tv-spel hela dagarna.”

(Ännu roligare är kanske att jag är såpass mycket fan girl att jag genast börjar hitta på plausibla och värdiga skäl till varför Björk skulle bete sig på det viset. Jag ursäktar Björk, utan att ha träffat henne, för att hon eventuellt var lite tråkig och fjompig ett par månader ca 1996.)