Problemet med den här bilden är att jag vet fan inte om det är Nina Hemmingsson eller Noomi Rapace. Jag vet inte om det är viktigt för tolkningen. Men om det är det. 

Annonser

Rädda sånglärkan

Jag passar på att pusha för lärkrutor nu när det är vår och lärksäsong. Sånglärkan har minskat med 75 % i Sverige under de senaste 35 åren, och det är en direkt effekt av det moderna jordbruket. Det här handlar inte framför allt om besprutning eller andra gifter, utan om att lärkan inte har någonstans att hitta mat längre. Om man bara låter bli att röra vissa fläckar av åkern så klarar lärkorna sig – därför går det ganska snabbt att “läka” skadan med lärkrutor, lärkreservat helt enkelt. 

Det finns många svenska bönder som är engagerade i det här projektet och som gärna ställer upp med lärkrutor. För 50 kr kan man köpa en ruta i åkern som är fredad för lärkan. 40 kr går direkt till bonden och 10 kr är administrationsavgift för Sveriges ornitologiska förening. Man får ett diplom när man köper en eller flera rutor, så det kan ju vara ett fint projekt för barn t.ex. Eller om du själv vill ha något att hänga på väggen.

Rädda sånglärkan

School classes 3-6, Gästrikland, Sweden 1902

Här är hela klassfotot i originalupplösning (klicka). Johannas kusiner, systrarna Anna och Elin på främre raden, har likadana klänningar. Pojken till höger om lärarens huvud är Johannas bror Hjalmar, alltså min mormors farbror. Jag gjorde inget utsnitt av honom för han såg lite trist ut. Förlåt Hjalmar! 110 år senare bryr man sig bara om släkten av estetiska skäl. 

My great great aunt Johanna. Gästrikland, Sweden. 1902

Kolla vad jag hittade! Mormors faster Johanna Margareta, född 1892. Alla andra ser ut som *vill utplånas*, Johanna: I GOT THIS! 

Elin är förmodligen Johannas kusin, men det blir så fruktansvärt långt bort i släkten att jag orkar inte ens tänka på det. Denna sida av släkten är så sjukt snygg att det är en genetisk tragedi att den inte bevarats till nutid. Jag vet inte om det är en myt eller ej, men min gammelmormor lär ha tagit sin make enbart för utseendet (och senare ångrat sig). 

*

I efterhand undrar jag varför jag namnger flickorna som heter Okänd. Jag hade ju kunnat låta bli att skriva ut något bara. Men Okänd är ändå mer av en identitet än Namnlös. 

Helgen gick i matens och solens tecken, tydligen. Vårens första middag på gård, vårens första brännande kinder, vårens första humla, vårens första besök på Tangopalatset, vårens första läsa på gård, vårens första “kom och häng på gården med oss!” (Oskar var den första som nappade), vårens första MEN JÄVLA MÅSAR HÅLL FLABBEN.

Även små små små blad på träden.  

Idag hittade jag en stenskulptur mitt på Stäppen (ödetomten nedanför Wuthering Heights på Nobelvägen, eller ja, det stora gräs- och bräskefältet mittemot E-on kanske är tydligare). Antar att den är gjord på plats. Den är inte klar än. Väldigt mystiskt!

Men när jag sökte på det härliga internet fann jag att det har funnits stenskulpturer på Stäppen sedan 2011! Bara det att de fraktas därifrån när de är klara, så jag har hittills lyckats missa dem. Här kan man läsa om Noel, bildhuggare från Zimbabwe (tycker att han borde föräras ett efternamn snart) som skulpterar av granitblock han hittar liggande på ödetomten.