Ett tag, innan Emmanuel flyttade till huset, bodde det en Emma där. Jag kände inte henne, men jag var i hennes lägenhet en gång.
Helena

Jag vet inte riktigt var Emma bor nu. Synd att hon flyttade, för jag tänker att huset borde ha velat ha henne i vindskupan alltid.

Den här bilden tycker jag inte är så fin egentligen, den får bara vara med för att visa dörren och Emmas cape. Det är världens minsta lägenhet förresten, det är svårt att visa sånt på bild.

Den här hittade jag på gården bland veden. Den är av trä. Det måste ha varit pynt på ett hus nån gång. Inte alls nödvändigtvis det huset, för hyresvärden har samlat gamla grejer från rivningshus sedan 60-talet, och vissa av husen var jättegamla. Nu är han ledsen för allt han har samlat på sig genom åren inte är värt något.

Det här har han byggt själv av gammal tegel. Det är ett vagnslider. Varje hus borde ha ett.

Lucia eller Soledad, jag såg aldrig skillnad.

Laga mat och tänka på Borneo.

Sam snubblade över ett par biljetter till Eurovision via jubbet, så vi gick dit. Det var ganska segt men Rumänien bjöd på fläskig underhållning. Även Azerbajdzjan med glaslådan. Rosenblad som virvlar omkring tillsammans med åmande man, åtta meter långt rött klänningssläp och hela klabbet. Bästa låten hade Malta, för det lät som Billy Bragg, sämst var Island för det lät som tristess. Albanien hade en dålig låt men kompenserade med massa rök och fyrverkerisprutande gitarr. Allt återgår till slut till glamrock. Amen.

My great grandfather Johan Paulus & the other workers at the bed factory. Gästrikland, Sweden 1927

(In front of the window, wearing a bow tie.)

Mer släktbilder. Här är min mormors pappa framför sängfabriken i Storvik, på dess 20-årsjubileum. Man kan klicka på bilderna. Gör det.

Annan klassiker från förr. Face recognition alltså, så på pengen. Jag och nåra kompisar på gatan umgås med kräftor. Jag klipper luggen bättre än min mamma gjorde. Faktum är att jag klipper nog nacken bättre än min mamma klippte min lugg.